Alkispodden

Johan och Roger träffas för ett fyllesnack. Vi pratar om att göra stegen (igen), om att göra gottgörelser, om att komma på att man har en kvar att göra (live i podden!). Om vilka de viktigaste gottgörelserna var, om att slippa älta gamla skulder, om att föra samtal om de sakerna vi har ställt med.   Vi går igenom nionde stegets löften - väldigt inspirerande läsning (!) och en maffig lista med hög ambitionsnivå. Johan funderade på om det kunde vara ett 10-stegsprogram men insåg att det inte var det.   Vi fortsätter att diskutera om att vara klar med det gamla livet, om möjligheten att få till ett heltäckande steg 4 om att göra stegen i olika program, om medberoende och kemiskt beroende. Vi pratar om att viljan att sopa grejer under mattan och oviljan att se saker för vad de är, och om att få en helt ny bild av sig själv (vilket en rädslolista kan hjälpa till med på ett väldigt effektivt sätt).   Vi diskuterar fenomenet att inte bli klar och att det är en gåva i sig, och att tolfte steget ger oss möjligheten att applicera andliga principer i alla våra angelägenheter, och om det eventuella behovet av att göra en vår- och höststädning (andligen alltså).   Vi snackar om Asterix och Obelix och hur de relaterar till nykterheten, och att Roger kanske behöver ramla i grytan igen (?). Kan han även upplevas som arg, grinig och gubbig? Och ett uppenbart behov att få en live-återrapportering i podden såklart!   Vi avrundar med att filosofera kring hur ont det egentligen behöver göra innan vi väljer att göra det som krävs. Och om kaffekokande som det ultimata serviceuppdraget.   Tack för att ni var med oss även den här veckan kära lyssnare! Stor kram, Johan & Roger

Vilket är egentligen bästa vädret för att dricka på midsommar?   Vi pratar om våra olika midsomrar i det aktiva, och Roger kommer inte ihåg så många men en fest stod ut, Beds are burning var på topplistan och Roger fann gud ute på ett fält. Vi pratar om förväntan på fest och att den nästan är bättre än själva festen. Om midsommar som en liten mini-festival och att begränsningarna monteras ner.  Vi minns tillbaka guldgrävandet i USA 1994 och festerna då. Vi diskuterar midsomrar i modern tid och att de tidigare sakerna som har känts som hinder nu idag känns som gåvor i nykterheten.  Vi nämner även strategier att tänka på inför midsommarfirande, tex att ha en enkel exit-plan, ha kontakt med människor i programmet etc och om att våga testa nykterheten och programmet.  Och, vad dricker man egentligen om man inte dricker alkohol? Svaret får ni i veckans avsnitt!  Glad midsommar alla kära lyssnare!  Kram, Johan och Roger

8 årsjubileum för Alkispodden (kom vi på)!  Varför heter vi egentligen Alkispodden? I det här avsnittet får du höra ALLT som hände bakom kulisserna innan första släppet! "Om världen bara kan förstå att även alkisar kan vara som jag så skulle världen vara bättre" Vi pratar om Alkispoddens manifest, om hur vi hamnade hemma hos Johan och spelade in de första två avsnitten med en mobiltelefon.  Vi reflekterar över vikten av att bryta stigmat kring alkoholism, och hur samtalet är ett perfekt verktyg för att göra just det. Att ge sjukdomen en röst och ett ansikte. Vi är helt enkelt helt normala människor som kan visa att det går att leva på ett annat sätt.  Vi avrundar med att prata om de första två åren och hur det har utvecklats sedan dess. Tack alla lyssnare för att ni har varit med oss på resan ända hit!  Kram, Johan & Roger

Johan och Roger träffas för ett samtal med en gäst - äntligen!  Vi får den äran att prata med Joseph om hans liv, tillfrisknande.  Vi pratar om att det är synd om Joseph som måste sälja sin lägenhet, om hur allt började där vid 13 års ålder, och åren som efterföljde. Problematisk relation till alkohol vid 19 år från flickvän, jobbade som modell och det premierades att man skulle vara dekadent, om inställda fotojobb i Barcelona. Vi pratar om att vara svullen, det där svampliknande tillståndet som drabbar många som gillar öl och sprit lite för mycket.  Vi pratar om att dricka alkoholfri öl och (den inbillade) sanningen att alkohol är gott, speciellt den iskalla ölen på stranden. Vi diskuterar konsekvenser och när insikten landar att man har problem. Att fucka ur på fyllan och dyrt och heligt lova att aldrig dricka igen, hur det är att vara spritfri och vad som händer med oss när vi får i oss alkohol. Vi resonerar kring polletter som trillar både ner och upp, att inte riktigt veta vad en alkoholist är och vägen tillbaka till drickande efter en tids uppehåll.  Vi pratar om fönstret som öppnar sig, när det finns en villighet att testa på ett annat sätt att leva, om att gå på sitt första 12-stegsmötet en vecka in i nykterheten, och att gå därifrån stärkt med en förtröstan om att det finns en lösning - och vikten av att gå på det andra mötet. Om att träffa gamla bekanta och nya vänner i gemenskaper. Om att erkänna att man är alkoholist och en stark igenkänning i andras berättelser och en frihet som kommer från maktlösheten.  Vi diskuterar det härliga i att flyta med i livets flod - häng på! Om att få valet att inte göra det man har gjort förut - om friheten att bestämma över sig själv.  Vi pratar om karriären och vikten av den för vår identitet och om att nykterheten är trevlig - eftersom vi får lära känna oss själva och börjar förstå vad vi gillar (och inte gillar) att göra.  Vi sammanfattar resan i nykterheten: Från en plufsig utekatt till en harmonisk innekatt.  Josephs tips: sök upp en 12-stegsgemenskap och gå på ett möte. Tänk att ni inte behöver vara en person som dricker varje dag i veckan för att vara alkoholist.  Tack för oss och tack Joseph för att du ville dela med dig av dina insikter och erfarenheter!  Kram // Johan, Roger och Joseph

Johan och Roger träffas för ett fyllesnack. Vad blir vi triggade av? Varför blir vi triggade? Vad säger det om mig och mina måttstockar vad jag blir triggad av? Att bli omkörd av en Tesla vid rött ljus. Att bli snuvad på den gröna paprikan.  Hur mycket lidande vill jag skapa i mitt liv? Där har jag gränsen för hur mycket energi jag bör lägga på att döma andra.  Bara genom att sluta dricka alkohol har vi inte blivit förändrade människor. Det är vår andlighet som gör hela skillnaden. Vi kan leva mindre dramatiska liv, med mindre rädsla, harm och lögner. Skönt! Vi landar i Sinnesrobönen... Varför är det egentligen sinnesro vi ber om? Vad betyder det? Vi behöver varken ha förstånd eller mod för att acceptera det jag inte kan förändra. Om vi förstår det - så är det inte Gud.  Till sist så citerar vi någon random science fiction TV-serie: "Andlighet är bara vetenskap som vi inte förstår - än. " Spännande! Tack för att ni är med oss. Hoppas på en fin helg med mycket sinnesro! Kram // Johan & Roger

Johan och Roger träffas för att prata om "Hur det var, vad som hände, hur det är nu". Vi diskuterar olika format för life stories - och går igenom en djupdykning av den där kvällen, då det vände. Detta är för oss den stora Sanningen - vad menas egentligen? Några sanningar för oss:  1. De som inte tillfrisknar är det som inte kan/vill underkasta sig detta enkla program. Kapitulera inför programmet - det är lösningen. 2. Vi är inte helgon. Behöver inte leva upp till en önskebild av sig själv. Känna att jag är ok även om jag inte presterar på topp.  Vi fortsätter att prata om vad prestation är inom ramarna för en andlig process. Jag blir aldrig klar - jag behöver bara välja hur jag ska förhålla mig till det.  Tack för att ni har lyssnat även denna vecka! Kram, Johan & Roger

Röj undan vrakgodset - vad innebär det egentligen? Vi pratar om att ta ansvar, om att kunna gottgöra, om att kunna vara till nytta för andra. Vi kan hjälpa andra i den mån som jag har tagit ansvar för mitt vrakgods.  Det är i skiten och eländet som vi hittar varandra. Sedan kan jobbet börja.  Vi pratar om att såra andra, få konsekvenser av sitt drickande, den mentala besattheten av alkohol som lösning. Att gömma alkohol på olika ställen, dricka hemma ensam etc. Att förneka att vi har druckit trots att vi är uppenbart berusade. Vi diskuterar att spela konsert nykter respektive full och att belöningen kommer till slut, dvs. att få dricka så mycket vi vill. Vi påminner oss om en situation där Johan ville leverera korv med bröd med räksallad och rostad lök till Josefina. Vi pratar om mental besatthet och hur det kunde se ut när vi verkligen var i alkoholens våld. När vi lovar oss själva att inte dricka men gör det ändå. Om att vara tvungen att sköta oss utåt sett. Vad händer egentligen om vi stänger dörren om vårt tidigare liv? Är det så farligt? Vi gör en inventering och tittar på vår egen del - vi lär oss mycket om oss själva i den processen. Att gottgöra andra gör oss till fria människor som kan vara till nytta för andra.  Vi går igenom nionde stegets löften - som en påminnelse om vilka effekter vi kan få om vi gör stegen efter bästa förmåga.

Är  Roger obstinat eller bara engagerad? Johan och Roger träffas för att prata om den nya världsordningen, något som har skakats i grunden. Hur orienterar vi oss själva där? Hur lär vi oss att leva med osäkerheten? Är Trump (nykter) alkoholist? Vi pratar om förnekelse och att det gör att vi inte öppnar oss för lösningen. Vi diskuterar att vi behöver erkänna oss maktlösa inför alkoholen, men det behöver inte betyda att vi underkastar oss detta enkla program. Vi behöver därmed en andra kapitulation. Vad innebär det?  Vi filosoferar om att manifestera positivt inför dagen som kommer. Att göra oss mindre oroliga för saker som vi inte kan påverka. Vi avrundar samtalet med att diskutera prestation och beteende, praktiska och känslomässiga leveranser. Tack för att ni var med oss ännu ett samtal kära lyssnare!  Kram, Johan och Roger

Johan och Roger träffas för ett sista Alkispodden-avsnitt för säsongen. Vi pratar om att fira en splittrad jul med nya traditioner. Om ljuset under julen och det fina i att få fira med nära och kära. Om julen som en källa till mer andlighet - mer gemenskap, mer fokus på tacksamhet. Eller så blir det bara en massa kommersialism (!).  Vi påminner oss om den första julen som nykter. Läskigt, naket och utan den ”lösning” som brukade ge oss kraft. Men också en tid för upptäckande, för att leva på riktigt och för att vara närvarande i allt. En känsla av att verkligen vara rookie på livet. Vem är jag? Varför gör jag det här? Hur kommer mitt liv att se ut? Vi dyker ner i minnet att ta jullov från de rutiner som gör att vi mår bra, och såklart mår väldigt dåligt på kuppen (surprise) och blir räddade av samtal med terapeut. Om hemvändarkvällar och att vara nykter på krogen. Vi pratar om att första tiden i nykterheten kan vara en jobbig tid, även för de som är anhöriga (de har ju lika lite erfarenhet som vi). Om att brottas med barnen och det ramlar ut (tomma) småflaskor med sprit från fickorna. Vi avrundar med att konstatera att det är sjukdomen inte tar jullov och att det är en bra idé att bestämma hur jag ska göra för att hålla mitt program levande under lov och ledigheter. Gå på möte (kul att gå på möte på högtider och/eller i en ny stad), ha kontakt med människor i programmet, göra service (speciellt vid en högtid).  God jul och gott nytt år kära lyssnare! Vi finns som vanligt på alkispodden@gmail.com KRAM, Johan & Roger

Johan och Roger träffas för att spela in ett "vanligt" avsnitt, vad nu det ska betyda.  Vi diskuterar vad vi har lärt oss på sista tiden från möten, delningar och annat 12-stegsrelaterat. Sanningens stund är kommen!  Vi reflekterar över den trygghet som skapas på möten, som gör att vi vågar vara helt ärliga, och att ärligheten är det centrala i hela tillfrisknandet och stegarbetet. Vi pratar om överlämnande. Detta bitvis kluriga begrepp som var väldigt långt från hur vi betedde oss när vi var aktiva. Kan man överlämna sig helt och fullständigt en gång eller är det flera återkommande överlämningar?  Vi hinner också beröra Asterix och Obelix och konceptet att bli marinerad i lösningen. Ni kommer förstå om ni lyssnar så långt. Vi pratar slutligen om ett av de viktigaste och mest centrala begreppen: sjukdomsbegreppet. Som en påminnelse till oss själva (och kanske även er lyssnare) om att beroende är en sjukdom och de tre delarna den vilar på: fysisk allergi, mental besatthet och andlig brist. Och som om det inte var nog så är den också kronisk, progressiv och dödlig.  Trevlig lyssning!  Kram, Johan & Roger

Johan och Roger träffas för att fira att Johan äntligen har fyllt 10 år(!). Vi pratar om hur det var den sista tiden i det aktiva livet, där i oktober/november 2015, hur planen för livet såg ut och vad som hände runtomkring (eller vad Johan upplevde iallafall).  Vi diskuterar Danmark, Japan och allt däremellan och Roger frågar Johan efter de fem viktigaste / största händelserna under de här tio åren.  Avslutningsvis pratar vi om att samla vänner för att fira, hur mycket gemenskap och familj betyder för oss i nykterheten.  Tack för att ni har varit med så här långt kära lyssnare!

Johan och Roger träffas i höstmörkret för att prata om de tunga ämnena i livet. Eller?  Vi pratar om novembers inverkan på måendet, framför allt Rogers då han var aktiv, om känslan av att tycka synd om mig själv.  Vi diskuterar kopplingen mellan situation, tanke, känsla, handling och hamnar raskt i system 1 vs system 2 (Kahnemann) och hur vi agerar när vi låter det undermedvetna härja fritt. (Det går sällan bra).  Vi avslutar med att konstatera att det kanske inte var så deppigt med november ändå, utan att det beror helt på hur man ser på det. Vilken tur!  Kram och trevlig helg kära lyssnare!

Vi pratar om att vi nu är på det där stället som vi var på väg till. Om att få se olika 12-stegsgemenskaper bli till, växa och samla människor som hittar nya vägar i livet.Vi pratar (igen) om vikten av traditionerna och att de grupper som har funnits länge har just en sak gemensamt – de har hållit sig till traditionerna. Vi djupdyker ner i anonymitet som andlig grundval, och resonerar kring olika aspekter av det. Hur det är viktigt i början men sedan utvecklas till något som mer handlar om andlig ödmjukhet. Vi avrundar med att reflektera över livets resa och att den denna gången har tagit oss ända till City of Dreams. Tack för att ni var med oss även under det här samtalet kära lyssnare! Kram från Johan och Roger

Johan och Roger träffas för att fira att Roger precis har fyllt 18 år och blivit myndig! (Ja, i nykterheten alltså).  Vi kommer osökt in på the Valley of death - den där lilla fasen mellan 10 och 20 års nykterhet.  Vi diskuterar vikten av att gå på möten även efter lång tid i nykterheten, för att visa att programmet funkar. Vi balanserar denna hybris med vikten av att lyssna på nya i programmet - för att vi ska komma ihåg hur det var och kanske lära oss något i processen. På det temat så inser vi att vi lär oss nya saker hela tiden genom att gå på möten.  Johan pratar om New York, vikten av gemenskap även där. Att ha programmet nära även när man är långt borta och att man inte behöver känna sig ensam bara för att man är själv.  Tack för att ni lyssnade även denna vecka kära lyssnare!  Kram från Johan och Roger.

Vi pratar om gemenskap. Om människorna i gemenskapen, och om att få följa människor på nära håll i deras utveckling. Vi fokuserar framför allt på Johan och Rogers hemmagrupp, där de huserar de allra flesta måndagkvällar.  Vi diskuterar vad som gör ett "bra" möte och hur vi som individer bidrar till det. Vi filosoferar också kring vad som skapar en stark gemenskap, om hur traditionerna hjälper oss att navigera till ett bra tillfrisknande tillsammans. Om det enda kravet för medlemskap, om vårt enda syfte och om anonymitetsprincipen.  Vi avslutar med en stor shout out till alla män som vi får förmånen att träffa varje vecka och för att vi får en del av varandras liv och tillfrisknande.  Och till er alla andra: ha en fin helg!

Det här samtalet fokuserar på LIDANDE. Vi pratar om Midnattsloppets halvmara, att gå ut för hårt, maxa pulsen och lida genom 95% av loppet.  Vi fortsätter att prata om det självpåtagna lidandet, när världen är emot oss och vi skapar möjligheter för oss själva att undslippa lidandet genom att dricka.  Vi pratar om mental besatthet som fokus för vår energi när vi är aktiva, om känslan inför att få dricka som nästan överstiger känslan att faktiskt göra det, och om bestraffningar  när något kommer emellan och våra planer grusas.  Vi avrundar samtalet med att filosofera kring att lidandet kan upphöra i princip momentant om vi ändrar vårt mindset och att det är det stora miraklet.  Tack för att ni var med oss i höstupptakten!  Kram, Johan & Roger

200 avsnitt!  Johan och Roger träffas för att fira (och spela in) en riktig milstolpe i Alkispoddens historia: 200 avsnitt! (Vilken grej).  Vi pratar om hur allt började där för 7 år sedan. Om picknicken i Tantolunden, om planeringen i tidernas begynnelse, om rädslor för vad folk ska tycka, och om mer eller mindre diffusa förhoppningar för vad Alkispodden-äventyret skulle arta sig till. (Vi hade ingen aning givetvis).  Vi delar om alla människor vi har mött under de här åren, om allt vi har lärt oss och om gåvan att få hjälpa andra medmänniskor.  Vi berör vårt huvudämne: Skam, och att prata om ett så stigmatiserat ämne. Att det behövs ett pågående samtal för att komma ner i alla bottnar. Om att samtalet och podden alltid har varit gratis, inga avtal, inga externa krafter som drar åt ett håll som inte är förenligt med poddens huvudsyfte: att föra budskapet vidare.  Vi försöker oss på (en svår uppgift) att sammanfatta de här sju åren. Vad har Alkispodden betytt för oss? Lyssna på jubileumsavsnittet så får du veta!  TACK till alla lyssnare som har varit med under alla (eller vissa av) dessa avsnitt. Det är enbart tack vare er som vi har fortsatt så här länge.  Och en fråga till er lyssnare som avslutning: hur ska Alkispodden fortsätta?  Maila på alkispodden@gmail.com! Kram och kärlek från Johan & Roger

Johan och Roger konstaterar att idag är det fredag och att det faktiskt inte kommer något avsnitt av Alkispodden. Varför inte? Jo, därför att vi släpper avsnitt 200 på söndag 1 juni. Exakt sju år sedan vi släppte det allra första avsnittet. Så ni får vänta lite till. Kramar från Johan & Roger

Johan och Roger träffas för att ha ett enkelt samtal om ett stort ämne. Vi pratar om GUD.    Vad innebär det egentligen att förmodligen ingen mänsklig kraft kan lindra oss från vår alkoholism?   Vi diskuterar hur det kan se ut att söka Gud och hur våra koncept av vad Gud är utvecklats under åren i tillfrisknande. Framför allt har vi kommit fram till att Gud är inte jag, vilket är en väldigt bra början.   Vi pratar om varför vi behöver en andlig lösning och varför en mänsklig kraft inte funkar.   Vi avrundar samtalet med en uppmaning: Utforska vad Gud är för dig!    Kram!

Johan och Roger träffas en helt vanlig måndag för att prata om att vara mjuk i höfterna. Vad betyder då detta? Den som lyssnar får veta!   Vi pratar om den aktiva tiden av våra liv, om den mentala besattheten som vi var så vana vid att vi inte ens märkte att den var där. Om hur alkohol fortfarande är så vanligt idag, vi ser det överallt. På TV. På jobbet. När vi är ute.   Vi diskuterar fenomenet som alkoholist att jag kanske inte är sugen på att dricka men om jag börjar så blir jag sugen på mer. Vi tillåter oss också att fantisera om en bläcka utan konsekvenser (ett klassiskt drömscenario för en alkoholist) och tar en trip down memory lane där frågor som ”Ska vi ta en öl och snacka lite?" eller "Ska vi ta en öl (till)?" var en del i att normalisera ett beteende som vi nu inser inte var så normalt.   Vi avrundar med att understryka vikten av en gemenskap, vänner i programmet och ett program för tillfrisknande för att hålla de där tankarna om ”att det var nog inte så farligt ändå, jag kanske kan ta EN öl bara” till just tankar och inte handlingar. Plus att livet blir så oerhört mycket bättre när vi kan få uppleva det närvarande. Med eller utan mjuka höfter.   TACK för att ni har lyssnat även denna vecka underbara lyssnare! Vi kan som vanligt nås på: alkispodden@gmail.com eller på FB/Insta.   Kram!

”Nobody puts Kexchoklad in the corner” eller “Mobilen har skapat en kil mellan mig och Gud”   Johan och Roger träffas för att prata om en central del av tillfrisknandeprocessen: gottgörelser.    Vi pratar om vikten av att både gottgöra andra och att gottgöra sig själv, att det kan vara lätt att glömma sig själv på den där listan av människor vi har skadat och vill ställa saker och ting till rätta med. Vi diskuterar samtycke att gottgöra och att inte ta för givet att jag vet vad jag ska gottgöra.    Vi pratar om mobilberoende och att inte kunna hålla sig bort från nyhetsknarkande eller doom-scrolling på TikTok, om att våra olika strategier egentligen är det som kommer mellan oss och Gud.   Vi avrundar med att diskutera nionde stegets löften, det som kommer efter att vi har gjort våra gottgörelser, om att känna en ny lycka och en ny frihet. Och vi kan konstatera att det finns en anledning till varför stegen kommer i den här ordningen, om att nionde steget är första gången vi vinklar ut den individuella processen till att också inkludera andra som inte är vår sponsor, och att det är där friheten finns. Kan varmt rekommenderas!   Tack för att ni har lyssnat även denna vecka kära lyssnare! Vi kan som vanligt nås på alkispodden@gmail.com eller på FB/Insta.   Kram!

Johan och Roger träffas för ett fyllesnack som tar sin utgångspunkt i fenomenet att vänja sig. Vänja sig vid att vara nykter, vänja sig vid att inte dricka, vänja sig vid ett annat liv. Vi pratar om högmod som andra sidan av myntet av detta och riskerna som finns med att slå av på takten för mycket.   Vi pratar om skillnaden mellan början av nykterheten och hur det är nu flera år in, om att det ju faktiskt har skett någon slags värderingsförskjutning under de här åren och månaderna.   Vi fortsätter samtalet in på Full moon party (otippat) och att övning ger färdighet à la 10 000 timmar-teorin. Med tanke på hur många timmar sedan det var vi drack senast, kan man då säga att vi har bemästrat nykterhet? The Jury is out.   Vi avrundar diskussionen med att prata om steg 12 och att applicera dessa principer i alla våra angelägenheter. Det är ju väldigt många angelägenheter när man tänker på det så utvecklingsarbetet är därmed också oändligt. Blessing or a curse?   Tack för att ni har valt att lyssna på oss även den här veckan! Om ni vill komma i kontakt med oss gör ni det enklast via alkispodden@gmail.com eller på Facebook/Instagram.

Steg 12: När vi som ett resultat av steg själva hade haft ett andligt uppvaknande, försökte vi föra detta budskap vidare och tillämpa dessa principer i alla våra angelägenheter. Johan och Roger träffas för att prata lite mer fokuserat om steg 12 (var tanken iallafall) och framför allt kring att föra budskapet vidare. Varför är det så viktigt för oss tillfrisknande alkoholister att göra just det? Vad händer om vi inte gör det, med oss, med gemenskapen? Vi pratar om traditionerna som verktygen och principerna för att skapa och behålla tillfrisknandet i grupperna, om att traditionerna är skrivna utifrån trial & error som ett sätt att få grupperna att vara självständiga och komma ihåg sitt huvudsyfte: att föra budskapet vidare.  Vi avrundar med att prata om anonymiteten, den andliga grundvalen för alla våra traditioner. Om vikten av den traditionen för mig som individ och för de grupper som vi är involverade i. Till nästa gång; ta hand om er och glöm inte att föra budskapet vidare ❤️

Johan och Roger träffas en söndag, äter kardemummalängd och pratar om närvaro. Vi börjar samtalet med ett osedvanligt löparfokus, en betraktelse av oss själva som de vi inte gillade i det aktiva livet och en diskussion kring präktighet. Vi fortsätter med att prata om närvaro och medvetenhet kring min egen tillvaro. Vad är det egentligen som behöver hända för att jag bara ska få vara? Vad händer med kvaliteten på mitt liv om jag ständigt är inne i nästa aktivitet? Vi avrundar samtalet med att prata om balansen (och ibland dissonansen) mellan oss själva som de ständiga utvecklingsprojekten och som några som kan vara tillfreds med livet som det är just nu. Tack kära lyssnare för att ni har varit med oss under ännu ett avsnitt! Ni som vill komma i kontakt gör det enklast på alkispodden@gmail.com eller på Instagram/Facebook.

Johan och Roger träffas för att prata om sorg. Ett tungt ämne på en fredag kanske ni tänker men vi bjuder på det ändå.  Vi pratar om att Johans pappa gick bort i september, fredag den 13:e, att Johan var i en schweizisk alpby när det hände och att den långa hemresan, även om den gjordes själv inte kändes ensam.  Vi fortsätter att diskutera programmets koppling till sorg, om förmågan att möta sina känslor utan att fly bort från dem, om den naturliga känslomässiga reaktionen på en oönskad händelse och om hur det hade varit om alkoholen hade funnits kvar i livet som en "lösning" när allt det här hände.  Vi avslutar med att resonera kring vikten av en gemenskap för att ha människor att dela sorgen med, om rädslan att göra fel när man som utomstående hör av sig till den som sörjer och om kärlek och sorg som olika sidor av samma mynt.  Tack för att ni var med oss på detta sorgutforskande avsnitt och hoppas att ni kan hitta fredagsfirandestämningen innan helgen tar vid!  Kram från Johan och Roger

Johan och Roger poddar efter 2,5 år (!) och startar upp slutrakan på det här kapitlet av Alkispodden. Vi pratar om förra helgens firande i Västerås, om att föra budskapet vidare och om att livet händer även i nykterheten. Vi diskuterar vad som har hänt i våra respektive program sedan vi poddade sist och kommer (osökt?) in på andlig spänst, vår kollektiva aversion mot digitala möten och hur viktig våra olika gemenskaper är för vår andliga välfärd. Vi avrundar med att prata om karaktärsdefekter och att de ju (tyvärr) inte helt avlägsnas bara för att vi gör stegen en gång, utan att det handlar om en kontinuerlig process och ett dagligt andligt handlingsprogram för att vi ska få vara nyktra, en dag i taget. Ronny & Ragge då? Ja, lyssna så får ni veta. Ni når oss som vanligt på Messenger och alkispodden@gmail.com. Vi hörs nästa gång!

Det är högsommar och Johan och Anna ses för lite fyllesnack. Det blir snack om simskola, dålig andningsteknik och rädslor. Vi konstaterar att de flesta rädslorna är påhittade, men att vi oftast inte ens vet om det. Anna berättar att hennes rädsla för mörker försvann helt plötsligt en kväll alldeles nyligen. Johan räknar upp vinsterna han fått genom att skita i rädslan om att hans bleka kropp ska väcka starka känslor på stranden. Vi pratar också om mål. Om att skapa situationer där vi medvetet går in i lidande, om känslojakt, om att söka en yttre lösning på ett inre problem och om att ge bort makt till saker som ligger framför oss. Vi påminner om 9:e stegslöftena och att de infrias ibland snabbt och ibland långsamt. Men att om vi gör det vi ska så kan vi lita på att det sker. Fortsatt glad sommar! /Andrea, Johan och Anna

Anna har haft huvudet i röven och förlitat sig på sina egna tankar och Andrea har kastats fram och tillbaka mellan glädje och självömkan. Båda två vittnar om vad som händer när vi slarvar och inte håller oss nära programmet. Ett avsnitt om handbromsdragningar, jobbiga kretslopp, om att tappa förmågan att kritiskt granska sig själv, om att be om hjälp och om att få hjälp. Det pratas om gudsönskelistor och om att samma liv ena dagen är mörkt och jävligt och nästa dag ljust och härligt. Avsnittet avslutats med uppmaningen från en riktig old-timer: Step up and take your place on the planet!

Andrea och Anna lyfter upp saker i ljuset som legat dränkt i alkohol och gömt bakom mängder av mat. Anna inleder med att berätta om att hon har insett att tänka och göra är skilda saker (bättre sent än aldrig). Hon delar om hur det är att gå från kunskap till att ha erfarenhet. Och en ny version av att göra sitt bästa, att det inte längre handlar om att maxa tills hon slår huvudet i väggen. Andrea har slopat drömmen om den stora Masterplanen - den ultimata planen för livet in i detalj, utan har landat i att det snarare handlar om att göra medvetna val i varje stund. Hon kopplar även ihop ränta på ränta-metoden och livet. Ett avsnitt som också handlar om hur tusan det är möjligt att bli fri från besattheten av mat. Hur går det till? Alkoholen kunde vi stänga dörren om helt. Men man måste ju fortsätta äta… Om lika sorters lösningar för samma problem, oförmågan att hantera våra känslor och konsekvenserna av det - vad vi gör för att stå ut i vårt eget skinn. Om att våga börja leva på ett nytt sätt, om att våga vara lite besvärlig och stå i obehag och uttrycka sina behov, om att våga lita på andra, att bryta mönster av isolering och om att kunna vara sig själv. Att gå från crazy till lugn och harmoniskt, till sinnesro. Tack för att ni lyssnar, tack för att ni hör av er! Kram, Anna, Johan och Andrea alkispodden@gmail.com

Ett avsnitt med en twist. Andrea inleder med att beskriva hur läget är med henne med ett, för Anna, nytt uttryck - ”scarecited”. Och det beskriver verkligen den resa hon är ute på. Vi får ta del av vad som händer när hon hoppar på tåget, eller öppnar croissant-porten, den onda loopen av mental besatthet och fysisk allergi. Hur det är när allt kretsar kring att kämpa emot och ge efter. När beroendet tagit över och allt handlar om att kontrollera, planera, dividera om vad som ska ätas eller inte ätas istället för att leva. Både Andrea och Anna har insett att bara vara alkis tydligen inte var tillräckligt och berättar om hur det är att nykter se en annan version av beroendesjukdomen i vitögat. Att vara medveten, se sitt eget vansinniga beteende men helt oförmögen att göra annorlunda. Ett avsnitt om det inre kaoset när socker och mat tar över. Om hur lösningen ser ut, för man kan ju inte sluta äta?!? Om gemenskap och betydelsen av likasinnade, att vara en del av någonting större. Om tacksamheten till alla som går före och visar vägen. Om vad det är som gör att vi till slut slutar kämpa och vill be om hjälp. Tack för att ni är med oss❤️. Hör gärna av er på insta eller maila till alkispodden@gmail.com Ta hand om er! /Anna & Andrea

"Allt löser sig, så länge vi fortsätter sätta en fot framför den andra".   Anna och Johan träffas för ett samtal där vi firar att Anna har varit nykter i fem (5!) år! Vi pratar om sorgebearbetning, om att vara nöjd och att det inte är naturligt för oss och om hur vi kan arbeta med våra förväntningar så att de inte drar iväg och skapar problem för oss. Om att tid är ogreppbart, vad som har hänt under de här senaste fem åren och att inte vara samma person nu som då. Vi pratar om att göra stegen i ett annat 12-stegsprogram och vad som egentligen är nykterhetsdatumet. Om att beroenden är samma och har samma lösning även om de har olika uttryck. Om att be om hjälp och att det kan vara så sjukt svårt även om vi vet att det är lösningen på våra problem. Om skillnaden mellan en träningscoach och en PT. Om att livet kan bli ohanterligt igen. Om att göra rent såren så att de kan läka fint. Att vara desperata nog att göra det som behöver göras. Om stegarbete som en frigörelseprocess. Om egots slaveri som kan ta sig en massa olika uttryck, från ekonomisk besatthet till mat, alkohol, relationer och såklart: när vi är våra tankar. Om att vara på konferens och inte ta onödigt stort socialt ansvar.   Vi avrundar samtalet med att prata om värdet av gemenskapen och insikten om att vi inte är ensamma. Om skillnaden mellan att vara beroende av andra människor och att vara beroende av gud. Om att simma själv till strandkanten. Och slutligen om att vara (väldigt) skeptiska till våra egna briljanta idéer!   Tack igen till alla er fina lyssnare därute! Om ni vill komma i kontakt med oss gör ni det enklast på alkispodden@gmail.com (mailto:alkispodden@gmail.com) eller på Instagram. Stor kram från Anna, Andrea och Johan!

Som alltid har senaste tiden för poddarna innehållit mycket släppa taget, mycket ske din vilja. Mycket planer och beräkningar, mycket föra sig själv bakom ljuset. Men också härligt lugna sommarsemestrar. Semestrar som inte skulle gillats av våra aktiva jag. Alls. Johan berättar om fascinationen av att vägra inse hur han funkar, om ”den här gången blir det annorlunda”-mentaliteten, om att vid 35 års ålder lära sig vad rutiner är och vad de kan göra för oss. Anna har insett hur viktig gemenskapen är och att hon inte kan inte göra det här arbetet själv. Hon delar också om klassikern ”inte störa sin sponsor” och om varför att ”göra en tia” är ett toppenbra verktyg. Vi inser att det var sinnesro vi var ute efter även när vi drack, men att vägen dit ser helt annorlunda ut nu. Och avslutar med att konstatera att- ja, vi snurrar till det men kampen är över! Vi har längtat efter er bästa lyssnare! Hör gärna av er❤️. Vi finns på Insta och på alkispodden@gmail.com Trevlig helg! /Alkispodden

I dagens avsnitt delar Anna, Johan & Andrea med sig av minnen från midsomrarna förr, innan de var nyktra. Hur kunde det se ut, hur kunde det kännas – och hur känns midsommar idag? Eftersom alla tre hade mycket för sig denna vecka sker inspelningen på varsitt håll och vi testar att fyllesnacka (eller som vi kallade det denna gång "ensam-babbla") för oss själva för första gången. Det känns både ovant, lite obekvämt men också fint och resultatet blir Alkispoddens egna lilla sommarprat. Som Johan så fint uttryckte sig "Hoppas att ni får fira midsommar på ett sätt som ni mår bra av". Kom ihåg att ni altid kan höra av er till oss på instagram @Alkispodden - eller på alkispodden@gmail.com. Ha det fint, så hörs vi snart! Hepp! // Alkispodden

Anna finner sig själv i det klassiska alkis-tillståndet av rastlös, missnöjd och lättirriterad. Men hör och häpna så gör hon något konstruktivt av det, något vettigt och spelar in ett poddavsnitt. Och vilket avsnitt det blev! Vi får fira Johan 7,5 års-dag och höra om hur det är nu till skillnad mot för 7,5 år sedan. Han konstaterar att han till och med på cellnivå är en annan person än då. Vi pratar om sorg som en funktion för bearbetning och integrering och minns också sorgen över att säga hejdå till alkoholen, om hur en gammal identitet gick i graven, om livet och löftena som det livet implicit gav… men som aldrig infriades. Anna och Johan pratar om att stanna till och reflektera över vad som händer. Om att det för oss inte finns något neutralt läge – antingen är jag på väg åt positivt håll eller negativt håll. Antingen är jag i tillfrisknande eller så är jag i en återfallsprocess. Antingen är jag på väg närmare gud eller längre från gud.    Det blir också ett avsnitt om hur stegarbete och jobb kan hänga ihop; om att be om hjälp, om att vara tydlig och ärlig med förutsättningar, att inte jämföra sig mot sin skeva fantasi-måttstock och det stora i att fråga sig ”på vilket sätt kan jag vara till nytta idag?”. Till skillnad från den kanske tidigare vanliga och mindre sköna ”vad kan jag få ut av den här dagen?”. Trevlig helg allihopa! Tack för att ni lysnar! / Alkispodden

Andrea och Johan funderar på varför de alltid vill bygga och skapa mer, mer, MER i allt de gör? Det leder in samtalet till Johans nya podd “I tolfte timmen” där han och Gustaf Skarsgård diskuterar bland annat detta, då de undersöker klimatkrisen ur ett beroendeperspektiv. Andrea älskar att de påminner om att vi inte ska sträva efter perfektion – bara utveckling. Likaså att vi inte är några helgon, och aldrig kommer att bli. Johan delar en insikt han fått om hur otroligt viktig integration är för att skapa förändring. Kanske är det just 12-stegsmöten som är nyckeln till framgång och varför tillfrisknandet integreras på ett så bra sätt i nykterheten. Och de undrar hur det skulle vara om sådan slags uppföljning av utbildningar användes även i företagsvärlden. De bestämmer sig för att göra en sammanfattning av vad sjukdomsbegreppet är. En gammal hederlig recap. Hur var det att höra att de hade en sjukdom? Varför kändes det som en lättnad? De går igenom de tre delarna; fysisk allergi, andlig brist och mental besatthet – och båda kan säga “check” på att de har denna sjukdom. De minns hur svårt det var att smälta allt först, att de både var skeptiska och tvivlade. Men även hur otroligt bra allt blev när de bara tog en liten bit i taget, en.dag.i.taget. Båda jublar över att vi aldrig blir klara och att det inte finns ett slutresultat att uppnå, utan att det är en utforskande och utvecklande resa – precis som med denna podd. Tills nästa gång vi hörs, ha det fint kompisar!

Andrea är full av tänkvärda uttryck och Anna tycker att det är skräckblandat i dagens avsnitt. Ett avsnitt där vi fyllesnackar om att ha förkärlek till allt som är omoraliskt, olagligt och fettbildande. Om att som aktiv inte ha världens bästa moraliska kompass, om oförmågan att se skillnad på sant och falskt, om bortkopplad magkänsla eller att helt enkelt inte kunna höra vad den inre rösten säger pga allt oväsen. Anna vågar dela om hennes relation till mat, om besatthet och ohanterlighet och om att be om hjälp från likasinnade och om lättnaden att få höra att DET FINNS EN LÖSNING. Vi pratar om det finfina med att att inte vara självrådig utan att dela och be om hjälp, om värdet av igenkänning och att bli speglad, om att ändå hitta på tok ibland – ”något att göra istället”. Anna kallar det att kasta ut fiskespöt och se vad som nappar, medans Andrea har ett smörgåsbord av så kallade lösningar och liknar det med en meny av nya besattheter att välja från. Avslutningsvis uttrycks kärleksfulla ord och vi påminner oss om det viktigaste först och att keep it simple. Tack alla som lyssnar och alla som hör av sig - fortsätt gärna på insta/fb eller maila alkispodden@gmail.com. Tack Josefina Reunanen Mandaric för att du hjälper oss med klippningen. Kram / Alkispodden

Anna och Andrea diskuterar hur det är att presentera sig som alkoholister – och att det ibland slinker ur när man minst anar det. Det pratas om att gå ut nyktert, att dansa nykter och om upptäckten att alla andra på fester inte är lika fulla som vi var (what?!). Det filosoferas kring om vi skulle välja att sudda bort vår alkoholism om vi kunde och om 12-stegsprogrammet fungerar utan en högre makt? De glider in på det lilla ämnet Gud och om att höra sjukdomsbegreppet i Terminator 2. Efter en sväng förbi konsten att mingla landar de i att det är bäst att vara sig själv och allt kommer att bli bra om man vågar testa det. Trevlig helg gänget!

Andrea och Anna är jätteglada för att få träffa John för ett ordentligt fyllesnack. Vi pratar om vår gemensamma känslomässiga sjukdom och om alkohol som metod för att hämnas världen. John delar med sig om vettiga och vansinniga val i sökandet efter sinnesro. Ett avsnitt om kemisk spiritualitet, om drogbaserad gemenskap, om att må skit, om att vara helt avstängd och leva utan känslor, om att försöka leda andra och om att planera att surfa vågen som troligtvis kommer döda dig. John berättar om vägen ur det aktiva livet och gör en riktigt bra liknelse om hur livet som alkohol- och drogfri var innan han hittade lösningen i programmet. ”Droger och alkohol är som deodorant och parfym och tar man bort det då börjar soptunnan (läs: John själv) lukta riktigt illa”. Andrea är inte sen på att checka in på den. Anna minns inget från första månaden på vita knogar, vilket så att säga nog speaks for itself. Vi får höra om Johns resa i tillfrisknandet, om att lära sig av universums läxor, om synkronicitet och om vikten av att vara till nytta för andra, Tack John! Och tack till alla som lyssnar och till alla som hör av sig! Kramar från Alkispodden

Andrea och Anna konstaterar att de är lite obehagliga typer nuförtiden som både kall-badar och blivit mer “lagom” människor. De minns när ordet “lagom” var ett skällsord och betydde motsatsen till att leva livet. Hur de trodde att de hade sämst självdisciplin i hela världen, och att det nog var skälet till att en glamourös AW med bubbel och ELLE-tidning aldrig stannade där. Om att beställa hamburgare på fyllan, om Skavlan som fyllekompis och att somna på den inköpta hamburgaren som kudde. Andrea får input från sin 9-åriga bonusson att de borde pigga upp Alkispoddens content lite och inte bara sitta och babbla om livet. Det leder in samtalet på hur det var när de förr i tiden brukade sitta och babbla om livet hos psykologer, enormt dyra sådana dessutom. Om snarkande KBT-terapeuter, om dåliga råd och hur slingrig vägen är att förstå vad man ens villl ha hjälp med (att man är alkoholist!). Och hur allt börjar falla på plats när man inte är handlingsförlamad av ångest längre. Om hur det är att lära känna sig själv på nytt med en sponsor som spegel. Om ömsesidig respekt och kärlek – och snabba puckar och hårda bud. Om hur sponsorskapet lär oss hur en fungerande relation kan vara. Sen går de ut i minusgrader och njuter av våren och önskar er alla en fin helg!

Anna och Andrea fyllesnackar själva i detta avsnitt och passar på att djupdyka lite i det stora skälet att de är en del av Alkispodden (förutom att bli kända såklart!) nämligen att bredda bilden av vem som kan vara en alkoholist. Anna delar att hon levde i total förnekelse för alkoholismen, medan Andrea anade att hon var alkoholist och googlade “sober celebrities”. Det pratas om vikten att omge sig med andra nyktra alkoholister som är mänskliga vision boards och att i denna sjukdom måste vi diagnostisera oss själva för att medicinen ska fungera. De konstaterar att de är sinnessjuka och att det är tur att 12-stegsprogrammet inte kräver så hög nivå av filosoferande – utan att det snarare gäller att handla. De diskuterar olika utlopp för att kontrollera sina känslor, (socker, alkohol, träning, jobb) och hur allt kan falla på plats när man äntligen börjar acceptera olika nyanser av känslor. Anna erkänner att hon blivit en sån där obehaglig typ som går upp tidigt, och de vältrar sig lite i att minnas ångesten när man vaknade bakis. Andrea minns när hon första gången träffade en inspirerande nykter kvinna många år innan hon blev nykter, och hur avgörande det var i hennes resa. Slutligen påminner Anna om att när oro för framtiden kryper sig på ska Andrea säga “OM det sker - tar vi det då” och sen släppa det. Precis som hennes sponsor sagt tusen gånger och Andreas likaså. De tackar slutligen alla kvinnor som gått före, och alla fina lyssnare som lyssnar på oss! Kramar / Alkispodden

Nya trion plockar upp cliffhangern från förra veckan och fyllesnackar om att vi som alkoholister även har svårt att hantera när det är bra. Det pratas om att valet är enkelt mellan överexaltering och en smocka, om verklighetsallergi, om att det aldrig får vara tråkigt, om att det alltid ska vara guldkant, om farliga sanningar, om 25 år gamla fredagskänslor, om att vara ”för-full ”, om signalsubstanser och om tron att vi först kan kämpa kort och intensivt och sen njuta och leva lyckliga i alla våra dar. Johan och Andrea konstaterar att det är bra att insikterna om dem själva kommit bitvis i nykterheten och att det nog finns en funktionell del av förnekelse. Anna reflekterar över att hon varit lite tyst och känner tacksamhet för att få lyssna på dom som gått före. Avslutningsvis avslutar Johan med att berätta om hans beslut att göra om stegen - i en ny gemenskap och med en ny sponsor. Det är en resa vi ser fram emot att få ta del av! Ta hand om er! Kramar/Alkispodden

Nu händer det roliga grejer! Vi har äran att välkomna en ny medlem i programledartrion: Andrea. Hon är nygammal i podden som gäst men är från och med nu ett stående inslag i podden. Hurra!!!! Johan börjar med att fråga Andrea vad som hänt sedan hon var med i podden senast. Och vi kan inte annat än njuta av det vi får höra: Förutom två bröllop och två bebisar berättar Andrea om självkärlek, om frihet från självkritik och om vänskap i nykterheten. Ett avsnitt om Andreas syn på alkohol som mirakelmedicin, om Baileys som dunderhonung för att förvandla allt tråkigt till roligt, om att ”kröka upp sig” till en normal nivå, om att rödvin med isbitar är uppiggande, och om att sätta på sig sitt war face. Andrea delar om konsekvenser som hopar sig, om ursäkterna som tillslut sinade, om andligt uppvaknande, om alternativet att säga som det är eller att fortsätta ljuga och fortsätta kämpa för alltid, om att sörja alkoholen, om att få nummer till okänd människa och be om hjälp, om vad som händer i rummen, om 100 000 ton stenar som lossnade när hon första gången sa ”hej, jag heter Andrea och jag är alkoholist” och om det fantastiska med att nu kunna njuta av bra grejer. Punkt. Anna avslutar med att dela om det som ligger henne varmt om hjärtat- om att Andrea är hennes sponsor och om högre kraften som förde dem samman. Tack för att ni lyssnar och hör av er till oss! Vi önskar er en fantastisk fin helg! Kram Andrea, Johan & Anna

Avsnittet börjar med att vi reflekterar över att konceptet vila på helgen aldrig var för oss och vi konstaterar att vi nu i nykterheten fått en bonusdag. Vi pratar om rutiner, om hur ska man komma ihåg dem under dagen, om vad som händer när vi inte hanterar saker löpande, om att lagra negativitet, om att inte acceptera verkligheten, om att mer eller mindre vara i konflikt med det som är, om smärtan av det som ligger och skaver gör att vi dricker, om att vi behöver släppa taget (återigen), om osköna inre plåster som kanske behöver läggas om. Helt plötsligt börjar Johan prata om Big Bang för 13,8 miljarder år sedan och osannolikheten i att vi ens sitter här nu och upplever denna stund och sen har mage att värdera och kritisera den. Anna översköljs av tacksamhet och avslutar med påminnelsen om att inte ta sig själv på så stort allvar. Tack till alla som lyssnar och hör av sig! Stor kram! /Alkispodden

I årets första avsnitt fortsätter vi filosoferandet om beroendesjukdomen, tillfrisknande och hur vi gör för att hantera livet som nyktra alkoholister. Johan berättar om vad han egentligen tänkte när han var med på ett dubbelsidigt uppslag i Expressen, om att aldrig blir klar med processen och vad han hade gått miste om om han hade fortsatt att dricka. Ett avsnitt om om definitionen av galenskap, om vikten av att titta på konsekvenser, om trasiga hjärnor, om obehagsflykt, om operativsystem som programmerats att tycka att det är logiskt att dricka större delen av sin lediga tid och om att vi i nykterheten kan få syn på vad som ligger till grund för den programmeringen. Avslutningsvis pratar Anna lite otippat om funnen självtillit och om att bli biten där bak tills vi lär oss våra livsläxor. Önskar er en trevlig helg! Hör gärna av er:) Kram Johan och Anna Jingel: Povel Olsson Klipp & ljud: Josefina R. Mandaric

Anna berättar att hon har upplevt vad som kan definieras som en harmonisk morgon men som avslutades i kaos. Vi kommer in på skillnaden mellan nyktert och onyktert hanterande av vardagssituationer. Och Johan påminner om några bra 12-stegs deviser, bland annat ”ta det lugnt” och ”en sak i taget”. Ett avsnitt om att ta genvägar som direkt straffar sig, om panikagerande och att då ta typiskt dåliga beslut, om distans, mellanrum, space - kärt barn har många namn, om att gå igång på att vara effektiv och ”kapabel”, om priset det kostar, om den andliga bristen, tomheten som vi försöker fylla med våra egna lösningar, om dåliga verktyg som vi envisas med att fortsätta använda, om sjukdomsbegreppet, om att hitta en ny lösning som är funktionell, om det grundläggande i att inte ta våra tankar som oifrågasatta sanningar och samtidigt hur svårt just det är att komma ihåg så fort den andlinga spänsten sviktar. Och slutligen kommer den berömda acceptansen in i bilden igen. Och vi avslutar med lite kärlek och tolerans och önskar alla en trevlig helg! Hör av er om ni vill att vi pratar om något särskilt eller funderar över nåt!

Johan fyller 7 år som nykter och connectar med lill-Johan 7 år. Ett samtal som kom att handla bland annat om att bli kärleksfull förälder till sig själv. Om att fira att man tar ansvar för sitt liv. Varje dag. Om att inte kunna acceptera nedsatt förmåga vid förkylning. Om att supa bort förkylning (obs rekommenderas inte). Om påminnelsen om att meditera är bra. Om telefonterapi och vikten av att ha kontakt med nyktra vänner i gemenskapen. Om att inte fastna för frestelsen att isolera sig själv. Vi pratar också om att träna på att gå på nykter aw. Om att stanna för länge och om social leverans. Om rädslan av vad andra ska tycka och tänka. Om att vara värd att tillhöra gemenskapen (även om jag går hem). Om att rida på livets våg och om omöjligheten att stoppa vågen. Avslutningsvis pratar vi om att hjälpa varandra genom att ringa ut. Vi finns här om du skulle vilja hojta till! KRAM

”Om jag låter mina tvivel begränsa mig är jag i alla fall kvar på samma ställe. Jag tar ingen risk” Johan och Anna träffas för ett samtal som skulle komma att handla om att byta jobb. Om en göra slut-process. Vi pratar om lugnet efter stormen, om att inte ha några speciella förväntningar, bara att allt ska bli bra. Vi pratar om tvivel och oro kring pengar, om att hitta meningen med livet i en öl (eller många) på Katarina ölcafé, om att utforska i backspegeln, om att ha helt orealistiska förväntningar på ett uppvaknande, om att kasta sig ut i ovisshet med möjligheten att göra det största misstaget i livet, om att få syn på sig själv, om att träna på förlåtelse, om tankens kraft och att tro på det som inte finns, om rädsla för förnedring och om försvarsstrategier för att skydda sig från förtvivlan. Vi påminner oss om vikten av att ha "färska" verktyg. Och om vi kommer ihåg att använda verktygen så kan vi hantera allt. Och vi enas om att gå den hårda vägen har fasen varit nödvändigt. Vi finns som vanligt på alkispodden@gmail.com eller Messenger. Hör hemskt gärna av dig med dina bästa verktyg, tips och tricks och vad du är sugen på att höra mer om. Ta hand om er så hörs vi snart igen! Kram

”Jag hamnade på en plats där jag inte bara var maktlös inför alkoholen, utan inför alla delar av livet”. Johan och Anna har ett fyllesnack och pratar inte alls om det som var tänkt. Som vanligt. Vi pratar om transformation, om att vara inne på sitt fjärde år i nykterheten, om att ta ansvar och sätta gränser, om att vara ständigt triggad och agera ut, om att gå in i en tuff månad utan att förbereda för det, om att dra i handbromsen, om att be om hjälp efter att ha grinat några dagar på jobbet, om att inte se någon väg ut, om att släppa taget och plocka bort allt från kalendern, om att ha ett positivt brus i bröstkorgen, om att nå en ny botten som inte alls handlar om alkoholen, om att sjukdomen är en oförmåga att hantera livet, om aha-upplevelser och revolutionerande upptäckter, om verklighetsallergi, om att skapa en roll och en personlighet som jag tror att andra gillar, om djungeltrumman som börjar dunka igång på torsdag, om att vara rädd för att se sanningen om sig själv för att det kanske finns ett monster där, om motiven bakom våra handlingar och om att försöka hitta den där treåringen inom oss. Vi avrundar med att påminna oss om själva om att Alkispodden är en farkost där vi får möjlighet att utforska och lära det som vi egentligen redan vet och det har blivit en viktig del av vårt tillfrisknande, och vi är så tacksamma att få göra det med er lyssnare! Vi finns som vanligt på alkispodden@gmail.com eller Messenger. Ta hand om er så hörs vi snart igen! Kram

”Jag behöver inte viljestyrka, kampen är över.” Johan, Anna och Roger träffas för det sista fyllesnacket för terminen, där vi försöker svara på bra frågor från våra lyssnare. Vi pratar om att vara hälsosam - eller inte, om att inte vilja vara en ”jävla” renlevnadsmänniska, om att börja röka i nykterheten, om att ta bort belöningar, om att vilja hålla kvar vid det liv man känner till, om att ett nyktert liv var/är ett okänt liv, om att vara nykter är att offra något, om att det var ändå roligt att dricka ibland - och jävligt svårt att släppa taget om det, om hur det var i början av nykterheten, om hur det var att vara fyra veckor på behandlingshem, om hur lång tid det tog att få en stabil nykterhet, om hur man ska bete sig som nykter, om att vi måste jobba i stegen för att kunna leva nyktra, om att ge upp och kapitulera – hur gör man?, om att ”inta en neutral hållning” till alkohol, om att fatta så lite som möjligt, om att släppa taget, om att inte behöva bry sig om hur det faktiskt funkar, om att lita på processen och ”underkasta sig detta enkla program”, om att det tar olika lång tid att jobba i stegen, om hur man väljer sponsor, om betydelsen av kl. 19:40, om att dela på möten, och om att tolvstegsgemenskaper egentligen inte borde funka. Vi rundar av med att konstatera att det är svårt att svara på frågor om hur allt funkar och hur lång tid saker tar i nykterheten. Vi får börja med att ge upp, sluta kämpa och släppa taget - sen är det bara att jobba i stegen ;) Och med detta avsnitt så tar Alkispodden sommarlov. Vi hörs när vi hörs. Ha en skön sommar allihop!

”Jag har nog fyllt min kvot av idioti. Jag ångrar ingenting” Alkispodden välkomnar Eric Palmqwist tillbaka på återbesök! Denna gång med ännu en ny platta och det har tydligen hänt grejer sedan sist. Vi pratar om att fylla det där hålet som ska fyllas, om att vara inne i kreativa skrivfaser både i det nyktra och det aktiva, om halva grisar som inte kan gå, om att på skoj säga att man ska skriva en trilogi, om att vara en stolt nykter alkoholist istället för en skamfylld alkoholist, om att gömma den lilla pojken istället för att visa honom, om att vara uppväxt i missbrukarfamilj och sluta dricka två månader innan dottern föddes, om att ta tag i sitt liv när man är 40 år, om att återuppleva storhetstiden när alkoholen funkade, om att förstöra för sig själv om och om och om och om igen, om att dricka spritzer ur sportdrycksflaska, om att ta tabletter istället för att gå på intervju hos Nöjesguiden, om att använda alkoholen för att vara extrovert, om att nätverka men att bli för jobbig när man är full, om att det är mycket enklare att dansa nykter, om att ha haft en önskan om att bli en filmjölksman även i det aktiva, om att älska de rutiner som man hatade förut, om att möta den lilla killen som kommer gående till midsommarfesten, om att samhället inte är gjort för de hudlösa, om att definitionen av nykterhet ändras i takt med nykterheten, om 12-stegsprogrammet istället för lumpen, om mörka fåglar som flyger in i huvudet men inte får stanna kvar så länge längre, om en inre kraft som jag inte behöver jaga, om att det egentligen är samma end game nu som då men med helt olika verktyg, om att göra precis tvärtom mot vad jag instinktivt känner att jag borde göra, om att Johan måste lyssna på Erics senaste skiva när han bastar och om musiken som ett pågående tolftesteg, Vi avrundar med att understryka värdet av att prata med varandra och om att Eric behöver sluta cirkeln om ett år i sin Alkispodden-trilogi. TACK Eric för att du ville gästa oss igen och dela med dig av dina kloka erfarenheter och insikter!

”Om jag lär mig hur jag kan sörja så skapar det en enorm trygghet” Med anledning av att Johans hund Gustaf gick bort i förra veckan så pratar Johan och Anna om sorg. Vi pratar om kontrollförluster vid flyttar, om att komma tillbaka på banan igen, om chocken över att Gustaf inte kom hem igen, om att gå tillsammans som familj för att säga hej då, om att skaffa sig en sorg som man vet att man behöver bära, om ordlös och villkorslös kärlek, om tanken på att gå sönder men de facto inte gå sönder, om vad det egentligen är ledsamheten består i, om ångesttryck över hjärtat, om svårigheten i att förhålla sig till en vardag samtidigt det till synes meningslösa kan vara skönt, om att kunna leva nykter när något är väldigt bra och när något är väldigt dåligt, om att kliva runt det där svarta hålet som öppnades, om ökenvandringen som man inte vet när den är klar men som man får lita på att den kommer att gå bra, om att skriva det sista kapitlet i den gemensamma boken, om att sluta fightas mot att önska att det var på något annat sätt, om att sorgen är nödvändig process, om att skapa trygghet på fel sätt, om att tillåta hela spektrat av känslor, om att hitta sin drömlägenhet med öppen spis, om att skapa en rökkammare i lägenheten med hjälp av den öppna spisen, om att planera hur det ska kännas (och att det aldrig blir så), om alla oförutsedda händelser som ger krydda till livet, om hur en 4,2 kg tung chihuahua kan lära en så mycket, om värdet av att skratt och humor i både tillfrisknande och sorg och om rädslan för att säga fel saker till någon som är i sorg. Avslutningsvis vill vi säga: vila i frid finaste lilla Gustaf. Tack för allt du gav och för allt du fortsätter att ge. Vi älskar dig.

”När det känns som att framtiden är osäker vill jag kontrollera nuet ännu mer” Johan och Anna spelar in ett högst improviserat Alkispodden-samtal på Johans 6,5-årsdag. Vi pratar om att vi inte har koll på läget (vilket är sant), om rädslor av olika slag, om löften som infriades och som sedan helt glömdes bort, om sömnlösa nätter, om att processen i sig är lösningen, om olika saker som triggar rädsla, om att blixtsnabbt gå från tillit till kontroll, om att befinna sig i kamp utan att förstå det, om att förstå vad som är min vilja och vad som är min högre kraft, om en alternativ version av sinnesrobönen, om påminnelsen att använda bön som ett aktivt verktyg i tillfrisknandet, om att be gud avlägsna min självcentrering innan jag börjar fundera på dagen, om att inte ha tid att göra sånt som vi mår riktigt bra av, om att det här är ett enkelt program för komplicerade personer alternativt ett enkelt program för enkla personer som har en förmåga att göra saker och ting väldigt komplicerade, om att öka tröskeln för nivå av lidande innan vi gör en förändring, om att allt är i konstant förändring, om att vi behöver kalibrera vårt signalsystem för rädsla och om den gamla LP-skivan som spelar upp sig igen som vi knäcker över knät och slänger in i skogen. Vi påminner oss om att samtalet är utforskande och att vi utforskar oss själva live (typ) och även om den alternativa sinnesrobönen: Gud, ge mig sinnesro, att acceptera de människor jag inte kan förändra, mod att förändra den jag kan, och förstånd att inse att den är jag.

”Tacksamhet är vägen till frihet” Johan håller ett samtal helt på egen hand. Inte med sig själv som tur är utan med Per-Olof Mårtensson, som har varit nykter i 27 år. Vi pratar om att skriva böcker fast man inte kan, om att komma i kontakt med alkohol redan vid 4-årsåldern, om att gestalta sin barndom i Södertälje, om att ha anknytning till pappa genom alkoholen, om att tåla mest alkohol av alla genom sockerbitar och träning, om att få en 75:a i veckan efter en värvning till Sorunda, om att alkoholen hela tiden har eskalerat, om att söka hjälp för drickandet och få benzodiazepiner utskrivet för ångest, om att aldrig bli bakfull och se det som ett tecken på att dricka, om att den blyga Tomaten försvann med alkohol, om Sveriges roligaste folksjukdom, om preskriberade dåliga idéer som var bra då, om att bli jagad av sin egen bror som var socialsekreterare, om att hänga filtar för fönstren och sova i badkaret, om att vara öppen med alkoholen men dölja pillren, om att bli osams med terapeuten på första dagen av behandlingen, om att inte kunna börja med steg 11, om att försöka rymma från behandlingshemmet mitt i vintern utan skor, om dynamit i lägenheter och amfetamin i dammsugaren, om att reta sig på alla med lång nykterhet, om att komma i kontakt med trauman efter 20 års drogfrihet, om att Gud är Gott Utan Droger, om Trygga Klassen, förebyggande arbete och filmer om mobbing, om vikten av att vara nykter själv för att kunna jobba med andra, om att gå från skamerfarenhet till yrkeserfarenhet och om lotusblomman som växer i det grumliga med blad som skyddar mot smuts. Vi avrundar samtalet med att konstatera att de människor som ”stod i vägen” för oss i det aktiva kanske är de som till syvende och sist har räddat våra liv. Våra nyckelpersoner. Och att det inte behövs så många interaktioner med människor för att vi ska förändra liv, våra och andras. TACK P-O för ett fantastiskt fint samtal!

”När jag drack hade jag inte några prestationskrav på mig. Jag var en naturlig talang!” Anna och Roger har sitt första fyllesnack tillsammans. Vi snackar om hur duktiga vi var på att vara fulla, om att allt var möjligt när vi drack, om att inte känna sig duktig på att vara nykter, om prestation och att jämföra sig med andra, om att bilda pakter på fyllan, om äventyr, om att ”glömma bort” konsekvenser, om kontroll, om att det var så sabla roligt att vara full i många år, om att bli bekräftad, om taskiga fabriksinställningar, om att slå på sig själv för att man inte är ”bra nog”, om att det är svårt att vara nöjd, om att vara ”vältränad” på att vara nykter, om brist på andlig spänst, om att sluta fundera så jävla mycket utan agera istället, om ”lyxen” att gräva ner sig i skitsaker, om varningssignaler, om andra beroenden, och om att ha säkerhetsventiler. Vi avslutar med att konstatera att det är tur att vi (Roger i alla fall) har Alkispodden så att vi kan dela om saker och bli speglade. Och att det är dags att sluta snacka och börja göra!

”Det är lite som att byta plats på Titanic” Johan och Roger träffar FLORENCE – en amerikansk författare som blev besatt av Sverige efter att ha läst Milleniumtrilogin. Idag tillbringar hon mycket tid i Sverige, här lärt sig prata svenska och har nyligen skrivit sin första bok på svenska. Florence fyller också 60 år i år! Hurra! Vi pratar om missbruk – alkohol, marijuana, mat, om det vilda 70-talet i New Jersey, om att bli besatt av alkohol efter första klunken öl, om att få blackouts direkt, om att sluta dricka 1989 – men att istället röka på rejält i femton år till, om att fly starka känslor med hjälp av mat, om att sluta dricka för att man är så rädd för att man inte har koll på någonting, om att gå på det första tolvstegsmötet år 2000, om att första steget är att inte ta mat från soptunnan, om friheten att få prata om vad som helst på möten, om att alltid vilja ha mer, om att Jack Kerouac, Allen Ginsberg och William Burroughs var stora förebilder, om skillnader mellan Sverige och USA, om AW-fenomet, om team-building, om att bli nykter på olika språk, om ”John Barleycorn” och ”cunning, baffling and powerful”, om det stökiga 70-talet och ”Taxi Driver”, om alla mirakel på vägen till nykterheten, om Florences nästa bok, om att känna sig fri och naiv på ett annat språk, om Olof Palme och Amerikanska inbördeskriget och om att det finns ett vilddjur inom oss som vi måste hålla i schack. Vi rundar av med att konstatera att vi idag har välsignats med lite avstånd mellan känslor och handling - att vi kan se på oss själva på ett sundare sätt. Och att det finns hopp, att du inte är ensam – och att det finns hjälp. Tack Florence för ett magiskt samtal!

”Det här med alkohol-ISM står för ”Incredibly Short Memory”” Johan och Anna träffas för att snacka om vårkänslor i nykterheten, om att prata med chefer om alkoholism, om en skräddarsydd offerkofta som sitter helt perfekt, om gastkramande ångest, om att bli glatt överraskad över att det funkar att gå på möten, om att vi har allt vi behöver inom oss, om att vi inte blir klara, om att ha bestämt sig för att vara sur en hel dag, om att ”this too shall pass”, om att ha en egen reset-knapp, om att vi kan börja om på nytt i varje relation, om att bli vän med sig själv, om att åka på tio dagar tyst meditation som aktiv och tänka på alkohol och cigg hela tiden, om att vi nog alla innerst inne delar samma strävan, om att blanda ihop mål och medel och om att vara antingen i mörker eller super-bright ljus. Vi avslutar med att påminna oss (!) om att det kan vara en gåva att bli sjuk eftersom det påminner oss om hur det var att vara aktiv och att hitta tacksamheten för att livet ser annorlunda ut idag, och vad Anna eventuellt ska tatuera in för att påminna sig själv om det.

”Det första löftet som infriades var att jag slutade vara intresserad av alkohol” Johan och Anna har sitt första samtal HELT själva! Hur ska detta gå? Vi pratar om olika typer av bastu och känslan av uppvaknande och pånyttfödelse, om förmånen och gåvan att få sponsra en annan människa i sitt transformationsarbete, om att inte vara klar utan behöva ta ett varv till, om hur vi kan agera som sponsorer och vilket ansvar en sponsor (kan) ha, om ateistiska och agnostiska ingångar till en högre makt, om vår programmering som vi har haft med oss hela livet, om den upplevda paradoxen mellan att släppa taget och ta ansvar, om byggklossarna i stegen, om att ringa sin sponsor kl. 18.40 varje dag, om att inget i livet är konstant – allt är i rörelse, om att föra budskapet vidare på olika sätt (finns många), om friheten att se sin del i det som händer och ta ansvar för det, om att förstå när man är oskön och tycker att alla är idioter, om att andra människor (trots allt) får göra som de vill, om steg 12 och att applicera principerna i ALLA våra angelägenheter och om att stegarbetet inte blir klart. Vi avslutar med att belysa vikten att sträva efter andliga framsteg och inte andlig fullkomlighet, och att det finns oändligt mycket att utforska (kul!).

”Jag får skylla allting på Johan. Han är så jävla nyfiken av sig.” Anna, Johan och Roger träffas för ett fyllesnack om att hitta en gemenskap. Vi snackar om hur vi träffades, om hur vi känner varandra, om Alkispodden som gemenskap, om sociala kameleonter och stenåldersmänniskor, om att hitta en ”common ground” i tolvstegsgemenskaper, om att föra ordet vidare, om att till slut välja att gå på sitt första möte, om att känna sig välkomnad och älskad, om att människor delar från hjärtat inför främlingar, om att blotta sig helt och fullt och ändå få vara med, om att hamna i ett undantagstillstånd, om ”antabussen” (ha ha), om att det kan vara svårt att komma in i en gemenskap, om att potentialen att skaffa kompisar på tolvstegsmöten är otroligt stor, om att möta människor på en ny, icke-dömande, plats, om att det finns så mycket klokskap och kärlek i gemenskapen, om djupare vänskap, om att ”committa” sig till människor, om att ibland så räcker det att bara lyssna, om rädsla över att bli ensam och/eller vara tvungen att umgås med andra människor som nykter, om att det är svårt att förstå vad Alkispodden betyder för andra, om att utvecklas själv tillsammans med andra, om att be om hjälp, och om att man egentligen inte har nåt att förlora på att testa ett tolvstegsmöte. Vi avslutar med att konstatera att det är så fantastiskt att få chansen att prata om de har viktiga sakerna – rädslor, känslor, vara ensam, ta plats i en gemenskap, sluta dricka, INTE sluta dricka – och att vi är tacksamma över att vi kan göra det.

”Jag försökte nog sluta varje dag i ett och ett halvt år” Första avsnittet med Anna Pierre som medlem i Alkispodden-trion! VÄLKOMMEN ANNA! Vi pratar om första gången Anna var med i Alkispodden, om processen att gå från skam till att kunna skratta och skämta om sjukdomen, om att skala den kända löken lager för lager, om rädslan för att vänner skulle vända en ryggen, om skammen att inte kunna hantera sitt liv och att inte kunna uppbåda viljestyrkan att inte dricka, om att önska att tiden ska försvinna, om att dricka själv för att slippa konsekvenser, om att hela tiden ha ett dåligt samvete, om att lägga pusslet och förstå att man behöver söka hjälp, om att kunna känna sorg och andra känslor samtidigt, om att hantera negativa händelser utan att behöva fly bort från dem, om att hitta acceptans för att livet händer, om en resa som inte går att tro på (när man försöker sluta dricka), om att se på världen genom två sugrör, om feedback-loopen from hell, om the female touch, om att få tänka högt i poddformat, och om att föra budskapet vidare. Vi rundar av med att konstatera att vi är otroligt glada över att Anna är med och att Alkispodden går mot en otroligt spännande framtid. Som inkluderar live-poddande på Stockholm 12. Mer om det framöver. Och glöm inte att ratta in Alkispodden 112.12 – i en radio nära dig!

”Vi behöver hjälp! Berätta – vad skulle ni vilja att vi tar upp i samtalet?” Johan och Roger träffas igen för ett fyllesnack – om Alkispodden! – efter några månaders paus. Vi pratar om att det är pirrigt att spela in igen, om att man mår bra av att vara nära programmet och nykterheten (surprise!), om att Alkispodden har blivit en del av en personlig process, om att det är ohederligt att ljuga i en podd, om vilket ansvar som ligger på den som hjälper till, om att dela om något för att förstå hur det känns, om när Netflix-serien blir viktigare än att gå på möte, om att gå back to basics, om att gå från förnekelse till frigörelse eller förbannelse, om hur vi gör mest nytta för de som behöver höra samtalet och om att den största risken med att höra av sig till oss är att man kanske hamnar som gäst i podden. Vi avrundar med att konstatera att individuell utveckling är något som vi gör tillsammans och att det var underbart med så mycket kärlek från er lyssnare när vi annonserade att vi skulle ta en paus. TACK

”Tolvstegsprogrammen är anonyma – men de är inte hemliga” Johan och Roger träffas för att snacka om anonymitet och dragningskraft. Vi ställer oss frågan om varför anonymiteten är viktig, men också om det finns nackdelar med att vara anonyma. Vi snackar om att det här med att bli nykter och börja podda kan få oanade konsekvenser, om olika tidsdimensioner och filosofiska rummet, om gruppsamvetsmöten och vår gemensamma välfärd, om tolvstegstraditioner, om dragningskraft, om personlig anonymitet, om ”säkra utrymmen”, om att det finns flera tolvstegsgemenskaper, om att vi inte ska vara hemliga, om olika sätt att föra budskapet vidare, om skillnad på traditioner, principer och regler, om poddens dragningskraft, om hur effektivt det är med reklam, om oberoende och ”evil corporations”, om att lära sig så mycket genom samtal med andra alkisar, om att införa gruppsamvetsmöten på jobbet, och om att det är otroligt att kunna tillfriskna, jobba med sig själv och utvecklas i en tolvstegsgemenskap – ta chansen ni också! Vi rundar av med att tacka alla som hör av sig till oss och alla som är med i tolvstegsgemenskaper – ni lär oss att bli bättre människor!

”Jag har haft en skyddsängel som haft jäkligt mycket att göra” Johan och Roger träffar Jeanette, nybliven 60-åring som inte känner sig som 60. Hon är nykter alkoholist med ADHD/ADD och fibromyalgi. Mycket att hantera! Vi pratar om Rogers mentala besatthet, om uppväxter fyllda av fest, jobb och träning, om att ha mycket kompisar men ändå känna sig annorlunda, om att röka hasch för att få vara med, om att hamna på bänkarna och dricka vid 16-17-års ålder, om att få hepatit och rymma från infektionskliniken, om att inte höra hemma i ett liv med droger och kriminalitet, om att inte veta om att man har en beroendesjukdom efter två månader på S:t Klas, om att få tre döttrar under kort tid, om att dricka hela helger när barnen är borta, om att dricka en timme efter jobbet för att orka laga mat, om at dricka och ta smärtstillande för att kunna vara Pilates-instruktör, om att köpa två små vinare istället för en stor för att dricka mindre (gissa hur det gick), om att hitta sömntabletter i Bulgarien, om att vara nykter men behöva värktabletter, om att gå till psyket efter fem års nykterhet, om att få ADHD- och ADD-diagnos, om att vara jätteengagerad i tolvstegsgemenskapen, om det går att meditera med ADHD och smärta i kroppen, om att hitta andlighet när man börjar gilla sig själv, om att vi kunde nog inte ha slutat förrän vi slutade, om att föra vidare sjukdomen till sina barn, och om att söka hjälp gång på gång tills man hittar något som funkar. Vi rundar av med att konstatera att det är så stort att kunna leva nykter även fast de fysiska och mentala/känslomässiga besvären finns kvar och att det är klart att Jeanette ska skriva en bok om sin resa! Den vill vi gärna läsa. Tack för ett fantastiskt fint samtal Jeanette.

”När tycker du att du är närmast dig själv?” Johan och Roger träffas för ett glädjande och upplyftande avsnitt om LIDANDE. Vi pratar om vardagslogistik och drömmiga affärsresor, om online-möten och att sova eftermiddag, om återfall, dödsfall och separationer, om acceptansreglage och hur det påverkar lidande, om att bidra till livets flöde (eller inte), om att det tuffaste i sinnesrobönen är förståndet, om vikten av att kunna läsa tankar i en relation, om The Power of Now som är en ny bok varje gång Johan läser den, om att skilja på livssituation och livet, om att livet alltid upplevs inuti mig själv, om moments of stillness, om att vara en kanal för ett budskap, om att stå till svars för den man är och om Alkispodden som exjobb (vi tar emot ansökningar!). Ha en riktigt fin helg kära lyssnare, helst utan alltför mycket lidande. Kram!

”Jag har nog aldrig druckit som jag har gjort under Sober October” Johan och Roger träffas för första gången på 1,5 år i ett fysiskt samtal. Long time no see (IRL)! Vi pratar om att det här är ett jubileumsavsnitt – nummer 150! (herregud), om att förvärva förmågor att ha digitala samtal, om Rogers 14-årsdag (alltså i nykterheten), om att få tala på möte om hur det var och hur det är, om årligt återkommande introspektioner, om att sluta jämföra med hur det vore om vi fick dricka, om smörjmedel i olika former, om att inte kunna skylla på något när vi är nyktra, om att inte skrämmas av situationer som var läskiga när vi var aktiva (typ att träffa folk vi inte känner), om att programmet är till för att vi ska ha ett bra liv, om att vara villig och öppen för att lära sig nya saker, om att stanna nära programmet efter lång tid i nykterheten, om att lämna över till en oidentifierad högre makt som tar hand om saker som vi inte kan hantera själva, om att vara ovillig att ha dagliga rutiner, om att ha grinig gubbe-perioder och om Sober October, Vi avslutar med att konstatera att samtalet böljar vidare och att det ger oss (livsviktiga) insikter varje vecka och att det snart är dags för Trocadero/Champis/Pommac/Champagne Brus-provning (ej sponsrat)!

”Hur i helvete lyckades jag hålla mig nykter?” Johan och Roger träffas för ett fyllesnack en regnig höstdag för att prata om livet. Vad annars? Vi pratar om att vara sommarromantiker, om defaultkänslor att allt är dåligt på hösten, om bilfärder från Nürnberg, om att nära drömmen om den perfekta familjepromenaden, om att dela om Sanningen, om livsberättelser som ändrar både innehåll och riktning, om att ha en vag bild av vad andlighet är, om att 12-stegsprogrammet funkar även om man inte fattar något, om vikten av villighet för att göra en förändring, om att ha ett Business Case och referenser för nykterhet, om förebilder i gemenskapen, om att bli retroaktivt medveten om sin sanning, om att lägga sitt liv i händerna på en liten bok, om att applicera andliga principer i alla våra angelägenheter, om att lära sig att ta ansvar, Vi avrundar med att be om ursäkt (eller?) för vårt fyllesvammel och försök att få rätsida på oss själva och hoppas att ni fortsatt vill följa med på resan!

”Jag förnekade så mycket att det inte ens fanns på kartan” Johan och Roger träffas för att prata om förnekelse och förändring. Igen! Ett ämne som fortfarande fascinerar. Vi snackar om filmen ”Sound of Metal”, om mental besatthet, om att vägra acceptera att man har problem – eller att vilja fixa problemen på egen hand, om att förneka att problemen ens finns, om att sluta dricka för att göra andra till lags, om att problemet snarare var att vi inte fick dricka som vi ville utan att andra lade sig i, om att fatta ”alibi-beslut”, om att tala om nykterhet och tolvstegsarbete på en hållbarhetskonferens, om att förnekelse handlar om oförmåga att ta till sig signaler och konsekvenser – tills den dag lidandet och konsekvenserna är för stora, om att vilja hitta egna lösningar för att fixa sina problem, om att försöka skjuta problemen framför sig, om att vara tillräckligt marinerad i lidande för att söka en förändring, om att verkligen SE sina konsekvenser KAN bryta förnekelse, om man kan göra en förändring utan att slå i botten, om förlustaversion, om att vi såg det som en uppoffring att vara nyktra, om att erkänna sin maktlöshet, om det öppna fönstret, och om förändringsprogression: 1. jag har inga problem 2. jag kanske har problem 3. jag har problem med alkohol 4. det är JAG som är problemet. Vi avslutar med att konstatera att ju mer vi pratar om detta med förnekelse och förändring desto mer osannolikt är det att det faktiskt har hänt. Och desto mer tacksamma är vi!

”Det är ett icke förhandlingsbart tillstånd!” Johan & Roger befinner sig långt ifrån varandra geografiskt – Johan hemma i Stockholm och Roger i Nürnberg för att hjälpa sin son att flytta hem till Sverige, men vi spelar självklart in veckans avsnitt ändå - oklippt, oredigerat, i princip live. Vi snackar om att inledningstala på hållbarhetskonferenser, om ett ”nyktert” förändringsarbete, om att kapitulera inför klimatkrisen, om att nästa kostym ska få en att slappna av, om att externa saker inte ger en sinnesro, om att vara närvarande, om att vara bekväm med sig själv, om Eric Gadd, om att självklart inte behöver betyda ”ta för givet”, om odiskutabla prioriteringar, och om att det är värt att kämpa för det som är självklart i livet. Ett kort och lite udda avsnitt, där vi jämför alkoholism med klimatkrisen. Går det ens? Lyssna så kan ni avgöra själva.

”Det hade varit jobbigt om vi måste dricka tre öl varje dag för att överleva” Johan & Roger träffas för ett fyllesnack efter Johans sjukfrånvaro förra veckan. Vi snackar om SM-finalen i baseball, om att doppa tårna i dödsriket (hmmm…), om 40 graders feber, om att bli ordinerad Netflix-tittande, om 20-årsfester på Gotland, om sjukdomen alkoholism, om att inte märka av att man har en sjukdom, om att få för sig att vi inte behöver göra det vi ska för att hålla sjukdomen i schack, om ”the golden ticket”, om ”psychological safety”, om liv och död, om att göra RÄTT val i livet, om rädslan för att sjukdomen är starkare än den fria viljan, om att mer träning ger mer tur, om att det är svart eller vitt, om miraklet, om en dag i taget, och om att ta återfall och podda om det. Vi rundar av med att tacka alla lyssnare som hör av sig med fantastiska historier, frågor, funderingar och tips. Det är otroligt givande, tänkvärt och hedrande. Fortsätt att höra av er!

”Varje gång jag hittar på saker som skulle kunna hända, så är det alltid något dåligt” Säsongspremiär! Johan och Roger träffas för ett samtal efter en rekordlång sommarpaus. Vi pratar om säsongsskiftningar, om nya hemmagrupper över sommaren, om att ha saker i ryggsäcken, om en kutryggig 35-åring, om en börsticker och bränder som behöver släckas, om skillnaden mellan vrakgods och små issues, om stegarbetet som stenvändare, om gamla mönster som aktiveras, om att tolka signaler på ett sätt som bekräftar våra rädslor, om att Johan inte vill snacka med Roger, om ett oändligt skyddsnät, om att inte ha några kriser att hantera, om The Upper Limit Problem, om dagens husbilsskörd på Blocket och om skillnaden mellan att inte vara uppfylld och att känna sig tom. Vi avrundar med att konstatera att det är jäkligt kul att vi är igång igen och att vi ser fram emot fler samtal under hösten!

”Tänk om jag är alkoholist, som pappa?” Johan och Roger träffar Nina Berg, 52 år, som varit nykter i 15 år. Hon är föreläsare, coach och författare till boken ”Låt fasaden rämna - Ingen ska vara ensam”. Vi snackar om att leva livet på sina egna villkor, om att släppa taget, om att ilska fungerar som en varningssignal, om att vara en känslomänniska, om ”Arga Nina”, om att växa upp i ett alkoholisthem, om att förvandlas från tapetblomma till utåtagerande tonåring, om minnesluckor och ångest, om att inte reflektera så jävla mycket över hur man dricker, om det är bättre eller sämre med mer information, om att sluta dricka första gången vid 28 års ålder, om att bestämma sig för konsekvenser i förväg - då ÄR det ju inte konsekvenser, om att må dåligt över att vara en dålig mamma, om att få panikångest nio månader in i nykterheten, om att hålla fasaden uppe, om att marinera sin dotter i kärlek, om att vem som helst kan bara alkoholist, om svårigheterna med att få hjälp av vården och socialtjänsten, om att investera i sig själv, om att sen ta återfall efter sex år - för att det var tråkigt att vara nykter, om rädslan för att sluta utvecklas, om att Roger nog borde bli coachad, om glädjen över att kunna dricka (bara) ett glas, om att vakna upp på en åker utanför Malmö efter en blackout, om att vara den duktigaste alkoholisten av de alla, om återfallsdrömmar, om att tjuvröka tio cigg på balkongen, om att ta med sig en hundralapp ut för att inte bli full, om luftgroggen när alkoholen tar slut, om HALT (hungrig, arg, ledsen, trött) och att våga känna det vi känner, om att bryta ihop eller om det bara är vätska som rinner från ögat, om att de flesta tankar redan är tänkta och om att vara duktig på att vara nykter. Vi avrundar med att konstatera att det är likheterna oss emellan som skapar en gemenskap och att ensamheten minskar när vi delar med oss om hur vi har det.

”Jag är fortfarande besviken på mig själv att jag tog det så långt.” Johan & Roger träffar krönikören, journalisten och författaren Johan Croneman för ett samtal om alkoholism, nykterhet och livet. Vi pratar om våndor inför att skriva krönikor, om ordet alkis och vad det betyder (för oss), om återfall, om känslan att kunna förlora allt, om att sakna idén om barlivet, om att vara en klassisk självmedicinerare, om att knipsa av ångesten, om det romantiska skimret över alkoholen, om att påminna sig själv om hur livet var förut, om att bara vilja vara i ett slutet rum, om tiden som chefredaktör på Nöjesguiden, om att hitta ett bättre alternativ till att dricka, om att man måste ta itu med saker och ting spiknykter i nykterheten, om att spontanköpa ett (tre) glas rött när man hämtar indisk mat, om att dricka med handbromsen i, om att inte vara bakis eller packad de sista tio åren, om överenskommelser med sig själv, om förskönande filter på omvärlden, om att vara full mitt på dagen i Las Vegas, om att fixa och trixa, om tryggheten i Antabus, om att inte lita på sig själv, om att stänga bakdörrar, om att det krävs mod för att sluta dricka, om att det sociala blir svårare i nykterheten, om tolvstegsprogram, om att alla metoder som hjälper en att vara nykter är bra, om att hela Stockholm sitter på en uteservering och dricker, om ensamheten i att dricka – och i att vara nykter, och om att alkohol funkar till en viss gräns. Vi rundar av med att konstatera ett det är ett pågående arbete att vara nykter och att man får jobba som fan för det. Och att det är värt det. Och att det behövs mer hjälp för oss/er/de som vill sluta missbruka! Tack Johan för ett starkt och sårbart samtal!

”Bara för att jag inte förstår det, behöver inte det betyda att det inte fungerar” Johan och Roger träffas för säsongens sista (!) fyllesnack (men ni kan vara lugna, det kommer två avsnitt till innan vi går på sommarlov). Vi pratar om Marcus Berg, sumpade målchanser och näthat, om Rogers harmlista som precis har fyllts på, om människor som medvetet gör livet svårt för oss, om att känna framför att göra, om skillnaden mellan interna och externa mål, om att skjuta på välmående långt fram i framtiden, om svårigheten att leva och verka i ett vacuum, om att bli självförsörjande på bekräftelse, om systematiskt utforskande genom handling och om att acceptera paradoxer och komma närmare visdom. Ett typiskt fyllesnack helt enkelt.

”Jag är ju inte bäst i klassen på att vara nykter direkt” Johan & Roger träffas för att fira Alkispoddens treårsdag! Woohoo! Ett fyllesnack med backspegel skulle man kunna säga. Vi snackar om trötthet, att gå på fysiska möten, om att ha ett ”sinnesro-minne”, om att bli generade när vi möter lyssnare ”i verkligheten”, om att tre år är lång tid, om hur det kom sig att just vi klarar av att hålla oss nyktra, om att vara ”duktig” på att vara nykter, om livets byggstenar, om att ”undertänka” saker, om Johan ska vara med på Rogers harmlista eller inte, om att Alkispodden har blivit en viktigt rutin i nykterheten, om accountability, om åtaganden, om insikter, om våra modiga lyssnare, om att stänga av ångesten, om att bli sårbar, om att göra stegen – och att göra dem igen, om Roger 3.0, om det mest överraskande under Alkispoddens tre år, och om våra gäster som ställer upp och pratar om skitjobbiga saker. Vi rundar av med att konstatera att Alkispodden har gett oss otroligt mycket och att den gemenskap som finns runt om oss är helt underbar. Så tack alla lyssnare, gäster och ni som hör av er. Vi älskar er!

”Det är fan inte mainstream att sluta dricka och få ett bra nyktert liv” Vi pratar om pollenallergi och förnekelse, om lugnet under stormen, om att vi kan få allt vi vill (bara inte samtidigt), om att göra en lista på allt kul som har hänt under de senaste fem åren, om svårigheten att uppskatta det vi har när vi är i det, om illusionen att få mycket gjort när man gör många saker, om vad vi egentligen ville under våra sista tid i det aktiva livet, om att intellektuellt VETA vad vi BORDE göra men inte alltid göra det, om att förutsätta framgång, om att tänka så lite som möjligt och göra så mycket som möjligt, om skillnaden på tänka och älta och om krocken mellan ett hyperindividualistiskt samhälle och ett enkelt andligt handlingsprogram. Vi avrundar med att konstatera med att det inte är mainstream att sluta dricka och få ett nyktert liv. Men, vem fan vill vara mainstream?

”Det blev så tydligt för mig vad som skulle hända om jag inte slutade dricka” Johan och Roger träffar Jan som har varit nykter i 339 dagar för ett samtal om alkoholism, tacksamhet, kapitulation och ja, livet. Vi pratar om passiv morgonmeditation för den som är riktigt stressad, om att växa upp i ett samhälle där alla känner alla men ändå känna att man inte passar in, om att alkoholister är individer även om vi har samma sjukdom, om att vara en lovande hockeyspelare som spelade hockey bakfull, om att skaffa sig dåligt rykte och flytta till Göteborg och bli anonym, om att bli personlighetsförändrad och agera ut på olika sätt, om att ha ett jobb där man kan få utlopp för sin alkoholism, om att hålla sig till två glas vin på fredagen under fem år (med undantag för konferensresor), om att ha större julstjärna än grannen, om att bli en produkt av vad någon annan vill att man ska vara, om att först ta ett glas vin och sedan vittja sina alkoholgömmor, om att vara ensam med sitt ältande och sin beslutsprocess, om att inte kunna vara ärlig mot dem man älskar mest, om att ha konstant dåligt samvete och försöka reparera det när man är nykter, om att bli nykter för att ta sig igenom en separation, om att flytta fram moraliska regler och inte dricka så att barnen märker, om att kapitulera på ett besök hos läkaren på den lokala vårdcentralen, om avsaknaden av saknaden av alkohol, om Jan 2.0 som förstår att Jan 1.0 har en sjukdom och inte bara är moraliskt förkastlig, om att inte bara bli nykter utan få en helt annan inställning till livet, om att lägga ut roadblocks på vägen tillbaka till det gamla livet, om att berätta för alla på jobbet att man är alkoholist och om att skriva ett långt SMS till grannen som lämnade en orosanmälan. Vi avrundar samtalet med att konstatera att vi har kunnat ge upp för att det finns de runtomkring oss som inte har gett upp (på oss). TACK för det. Ni är fantastiska. Tack Jan för att du ville gästa vårt samtal och dela med dig av allt klokt. För er som vill följa med Jan på hans resa så finns han på @jwochlivet på Instagram. Kan varmt rekommenderas!

”Spänn av!” Johan och Roger träffas och fyllesnackar igen. Det pratas mycket om gamla fyllor och när man kan sluta dricka. Vi snackar om Folknykterhetens dag som en bra dag att bli riktigt full på, om att lyssna efter bilar med örat mot asfalten, om att säga till sina föräldrar att ”spänna av”, om konsekvenser som meriter, om att sova på gatan i London, om ”The Brynjas” – festgänget med eget anthem, om att dricka före och efter själva drickandet, om att bli nostalgiska och känslosamma på fyllan, om att komma hem med presentsnöre runt stortån, om att cykla omkull på fyllan och få hjälp av pappa att göra försäkringsanmälan, om att vilja ha kaos, om att dricka med handbromsen i, om att dricka sig till den platsen då allting släpper, då vi kan vara i känslorna, om små rimliga nattfösare som blev ”fyra-fingrars” när alla andra sov, om att förfesta med katten Lukas, om att bli sentimental och nostalgisk, om en fråga från en lyssnare: måste man slå i ”botten rejält innan man slutar, eller går det att sluta tidigare, om att våga testa, om att våga vara lycklig, om att vara värd ett bättre liv, om att göra andra människor lyckliga, om att inte behöva fatta ett beslut om att aldrig mer dricka, om att vara nykter en dag i taget, om att det inte finns något facit på hur resan ska se ut, om att bli fri, att slippa vara beroende av vad andra tycker, tror och säger, och om att vi finns här om ni vill testa att göra en förändring. Hör av er! Vi avslutar av med att konstatera att om ni missade att fira Folknykterhetens dag i år så får ni en ny chans nästa år. Och vi skickar också med ett rungande ”Spänn av!” inför helgen.

”Jag är för fan vuxen, jag kan väl bestämma själv om jag kan dricka vin.” Johan & Roger träffar ANNALENA, 36 år, bosatt på Malta, som varit nykter i 14 månader och samtalar om hennes resa in i nykterheten. Vi snackar om ”Fear the walking dead”, om feber, om att ha en pappa som var tillfrisknande alkoholist, om att bli mamma vid 18 års ålder, om att ta hand om andra utan att kunna ta hand om sig själv, om att pappa satt i köket, med kaffe och cigaretter och läste Stora Boken, om att inte ta ansvar för sina egna känslor, om utmaningarna med att vara alkis när man har småbarn, om att börja dricka ordentligt när man är ensam, om att det är skitsvårt att plugga om man är full eller bakfull hela tiden, om att ta hjälp i tolvstegsprogrammet i ett halvår men sen tycka att man är vuxen nog att bestämma själv, om att göra praktik i Bryssel och på Malta, om att komma skitfull till jobbet – utan att få sparken, om alla ropen på hjälp, om att åka ambulans för alkoholförgiftning FYRA gånger, om att slåss med polisen och vakna upp naken på en brits med handfängsel, om att vara på avgiftning, om att ändå fortsätta dricka, om den där morgonen när hon gav upp, om att bli nykter och lära känna sig själv, om att känna befrielse, sinnesro och tacksamhet, om bästa väninnan som slutade dricka tre dagar efter Annalena, om att ha kvar människor som älskar en, om att få ett andligt uppvaknande, om att ”shit happens” när man dricker, om att hålla fasaden uppe, om att se till att vara nykter när vi pratade med barnen i telefon, om att väcka sin sovande partner med korv med bröd med räksallad och rostad lök och om att dricka vin ur kaffekopp även fast man bor själv. Vi avrundar samtalet med att polletter kan trilla både upp och ner, men att vi är tacksamma över nåden att den har trillat ner åtminstone en gång för oss, och att livet (faktiskt) inte blir ett dugg tråkigt när vi blev nyktra. Snarare tvärtom. Plus att vi kommer ihåg allt. Oftast.

”Ju viktigare något är, desto mer vill jag kontrollera det” Johan och Roger träffas för en reflektionspaus mitt i en hektisk kväll. Vi pratar om att prioritera service när det är mycket som händer, om att hålla sig nära programmet, om att ge gruppen förutsättningar att göra det den ska, om att Roger är arg, om att vi aldrig är arga av den anledning som vi tror, om att bearbeta sina känslor och ta rätt action, om att inte vara rädd för någonting, om programmet som en plattform att bygga vårt liv på, om elevens val utan att få betyg, om Supersize me för nyktra alkoholister, om inbillade problem som inte existerar, om att släppa taget om resultatet, om tre kategorier av kontroll, om små små sugrör in i framtiden, om att inte orka hålla i ältandet tillräckligt länge för att bli duktig på något och om att både Roger och Johan hade blackout under Poddfest. Ha en fin helg älskade lyssnare – vi hörs igen i nästa vecka!

”Jag är lite nervös faktiskt” Johan & Roger fick äran att live-podda på Sveriges Radios Poddfest Nonstop. Ett poddmarathon som höll på i 12 timmar den 18 april. Och här är resultatet. Med programledarintroduktion och allt. Som vanligt så snackar vi om hur det är att vara alkis - både som aktiv och som tillfrisknande, om att inte veta hur ett nyktert liv kan se ut, om att vi inte är ensamma och om att det kommer att bli bra! Och mycket mer. Ett klassiskt fyllesnack, helt enkelt. Tack alla som röstade på oss så vi fick chansen att göra det här. Tack Sveriges Radio och alla andra medverkande poddar för en fantastiskt upplevelse. Och tack för att ni fortfarande vill lyssna på oss!

”Det är någonstans där vid öl sju eller åtta som det är en bra idé att åka på en dagskryssning till Finland med Amorella” Johan och Roger har som vanligt ingen jävla aning om vad de ska snacka om, men snackar ändå bland annat om att de inte har en jävla aning om vad ska snacka om på söndag då det är Poddfest Nonstop och Alkispodden är inbjudna i egenskap av vinnare i Poddfest 2020 (TACK!). Vi fortsätter samtalet med att prata om hur det var i början där vid Alkispoddens födelse, om ett pågående samtal som nu har pågått i tre år, om att drabbas av jämförelsen med alla andra, om höjden av ironi (och tragik) om vi hade tagit ett återfall för att palla med den självpåtagna pressen av prestationen på Poddfest Nonstop, om svårigheten med liveradio, om att vara underdogs (och gilla det), om samtalet som verktyg för att skapa välmående, om att Roger inte har gått på möte på två veckor, om eventuellt ensampoddande på söndag om någon av oss inte klarar corona-kraven för att komma in, om Alkispodden som förband (eller kanske efterfest), om att omfamna det nya och livesändas på YouTube, om vikten av att lära för att kunna gå vidare och släppa ältandet (och lidandet), om att det är enkelt att hamna på den mörka sidan, om olika kamper i det aktiva jämfört med i det nyktra, om svänghjul som vi måste hålla i rörelse så att det inte börjar rulla bakåt, om det meningslösa med att dricka en eller två öl, om den magiska sjunde ölen och om att det nog ändå kommer att bli bra till slut.

”Att köra en rehearsal funeral blir ju en hyllning till livet” Johan & Roger träffas för ett fyllesnack om motgångar, om stoicismen, om livsmål, om att ”allt är mitt fel”, om besvikelse, om förväntningar, om sorg, om kontrollbehov, om att göra en spellista till sin egen begravning, om rehearsal funerals, om att släppa taget, om att älta och älta, om att bearbeta skit med hjälp av tolvstegsprogrammet, om ”jobbispodden”, om rädsla, harm, bitterhet och själviskhet*, om att hjälpa sig själv genom att hjälpa andra, om att gå vidare genom att lära sig något av motgångar, om ”gift vid första ögonkastet”, om trygghet, om det stoiska lugnet, och om Sinnesrobönen. Vi rundar av med att snacka om Sveriges Radios Poddfest Nonstop den 18 april där vi ska medverka – tack vare att ni röstat på oss! Det kommer att bli sjukt spännande. Mer info finns i på Facebook och Instagram. Tune in! * texten som Roger försöker komma ihåg lyder ”Fortsätt att se upp med själviskhet, oärlighet, harm och rädsla. När de dyker upp, ber vi genast Gud att avlägsna dem”.

”Att köra en rehearsal funeral blir ju en hyllning till livet” Johan & Roger träffas för ett fyllesnack om motgångar, om stoicismen, om livsmål, om att ”allt är mitt fel", om besvikelse, om förväntningar, om sorg, om kontrollbehov, om att göra en spellista till sin egen begravning, om rehearsal funerals, om att släppa taget, om att älta och älta, om att bearbeta skit med hjälp av tolvstegsprogrammet, om ”jobbispodden”, om rädsla, harm, bitterhet och själviskhet*, om att hjälpa sig själv genom att hjälpa andra, om att gå vidare genom att lära sig något av motgångar, om ”gift vid första ögonkastet”, om trygghet, om det stoiska lugnet, och om Sinnesrobönen. Vi rundar av med att snacka om Sveriges Radios Poddfest Nonstop den 18 april där vi ska medverka – tack vare att ni röstat på oss! Det kommer att bli sjukt spännande. Mer info finns i på Facebook och Instagram. Tune in! * Texten som Roger försöker komma ihåg lyder ”Fortsätt att se upp med själviskhet, oärlighet, harm och rädsla. När de dyker upp, ber vi genast Gud att avlägsna dem”.

”Att vara nykter är ett onaturligt tillstånd för en alkoholist” Johan (utan Corona-Roger!) pratar med Martin Sjöberg som har varit nykter i över 20 år. Vi pratar om hur allting började med tomrummet som aldrig kunde fyllas, om längtan efter samhörighet med andra människor, om att vara en klassisk katastrofdrinkare, om att åka på behandling i USA och vara full på planet hem, om när vännerna börjar göra bra ifrån sig och skaffa fina jobb, om att använda studierna som en drog och hålla sig ”nykter” i tre år, om en öken av Ramlösa-korkar på restaurang Vikingen, om att känna full identifikation med andra och inse att man inte är ett missförstått geni, om befrielsen att börja dricka igen efter fem års spritfrihet, om att alla återfall tas nykter, om att inte ha några vingar och inte kunna ta för sig av livet, om att köpa sig själv frihetsgrader genom att träna och jobba hårt, om hur måendet förändras när nykterheten inte kommer i första hand, om att få barn i nykterheten och falla in i bildningshets, om att ha ett barns känsloliv som vuxen, om att jobba i Dykarbaren på Sandhamn och sticka ut bland alla fyllon, om att komma högre och högre upp för att se skogen, om att vi inte får syn på mer av oss själv än vi kan hantera, om att brottas med självcentrering löpande, om omöjligheten att parkera saker som vi är mentalt besatta av, om att handla sig frisk (inte shopping), om vitsen att göra stegen i den föreslagna ordningen, om att hjälpa arbetsgivare att se dolda problem med missbruk, om att hålla sig till att vara chef och luta sig mot rutiner och kännbara sanktioner och om att the opposite of addiction is connection. TACK Martin för detta fantastiska samtal och tack för att du ville dela med dig av dina erfarenheter och lärdomar från över 20 (!) år nykter.

”Var hade jag varit idag om jag inte hade blivit nykter?” Johan & Roger träffas för ett fyllesnack fyllt av reflektioner. Vi snackar om Rogers Corona, om att bli så full att snoret sprutar, om att det är svårt att acceptera situationen vi är i, om att vara en på hundra, om att hitta en starkare kontakt med andligheten, om tillfrisknandeprocessen, om att jämföra sig, om att ge upp, om vad Roger hade varit värd idag - med inflationen inräknad, om att tycka att man är ”good enough”, om att få chansen att träna på livet, om tillfrisknande som en lagidrott, om att reflektera (istället för att dagdrömma och vara bitter), om att våga gå en meditationskurs, om projektparadoxen, om den positiva spiralen, om att skratta åt oss själva, och om att vilja bli en bättre människa – en dag i taget. Vi rundar av med att fundera på vad som skulle hända om vi applicerade ”träna på livet”-konceptet på jobbet, på föräldraskap och i relationer - bara bra grejer tror vi!

”Jag har alltid haft en regel om att inte ta droger i fängelset” Johan och Roger träffar Jacob Fraiman i ett samtal om beroende, tillfrisknande och kriminalitet. Vi pratar om en rotlös barndom, om flykten från ett Chile under statskupp, om vad som kom först; missbruk eller kriminalitet, om att lära sig att det är fel att gråta, om pappa som åkte in i fängelse för grovt narkotikabrott, om att festa med äldre kompisar och känna sig accepterad, om att hela tiden komma tillbaka till alkoholen, om att vilja bli som pappa vid ett besök på Kumla, om processen att bli livsstilskriminell, om skillnaden mellan respekt och fruktan, om pengar som drivkraft, om att ta droger för att orka se sig själv i spegeln, om att bli punktmarkerad av poliser, om att veta att man kommer att hamna i fängelse förr eller senare, om att inte ta starka droger på vardagar, om att inte vara en smutsig pundare men ändå få abstinens i fängelset, om att inte vilja klippa bandet med sin kriminella identitet, om att komma ut från fängelset och snabbt efter falla tillbaka till brott och droger, om att möta KRIS första gången, om att tacka ja till tolvstegsprogram för att få tillgång till bättre gym, om att känna igen sig i delningarna, om att våga börja dela själv, om att ”dela för att hela”, om att börja göra stegen och att det till slut blev ”på riktigt”, om att ta första steget med bar överkropp, om att få hjälp av KRIS för att ta tag i livet, om att det finns funderingar på att ta bort tolvstegsbehandlingar på anstalter, om andliga principer, om tydlighet, om att bli ödmjuk och tacksam, om att tolvstegsprogrammet räddat hans liv, och om att vi behöver leva i programmet varje dag. Vi avslutar med att konstatera att vi vill höra mer! Så vi får helt enkelt planera in en del två. Tack Jacob för din historia, väldigt inspirerande och ett fantastiskt exempel på att dela för att hela.

”Det finns inget problem som inte blir värre av att jag dricker” Johan och Roger träffas för ett fyllesnack som börjar med en känslomässig käftsmäll. Vi pratar om en nära vän till Johan som precis har tagit ett återfall, om tacksamhet för att han är vid liv, om en ödmjukhet inför sjukdomen, om hopplöshet och sorg, om den enda vägen ut, om livet som en process, om att glömma att tidrapportera, om låga odds som inte ens går att spela på, om det enkla som vi kan göra så jävla svårt, om vad som skulle kunna få oss att ta ett återfall, om att vi skulle skylla på Alkispodden om det skulle hända, om att söka andra högre makter, om de gamla alkis-tricksen förnekelse och manipulation, om att känna medvetenhet och lycka i det vi har just nu, om att prata med någon eller prata upp, om att känna sig egoistisk när man tar hand om sig själv, om att vara där osjälviskt för en annan person, om skillnaden på sympati och empati och om vikten av att vara nära programmet. Vi rundar av med en reflektion kring det magiska i att dela något med en annan person kan göra att bördan av det känns lättare.

”Hur fort går det egentligen att ändra en god vana till en dålig vana?” Johan och Roger träffas för ett efterlängtat fyllesnack. Vi tänker att det ska handla om isolering men det handlar istället mer om naturgodis. Faktiskt. Vi pratar om födelsedagsstimmet som får tacksamhet att svälla, om att vara naiv inför saker som man har gjort förut, om upplevelsen av att lova mer än vad jag kan hålla, om att få kickar av stress, om att det tar 66 dagar att ändra en vana (åtminstone en dålig vana), om kortsiktig och långsiktig belöning, om motståndet till att göra nyttiga saker och narcissistiska assholes, om att belöna sig själv med naturgodis när man är och handlar (speciellt de med choklad på), om att den sunda sidan av oss lämnar walk-over rätt så ofta, om vem det som egentligen är som ser det jag ser, om att tappa kontakten med programmet under isoleringen, om basmodellen av Roger med inte så mycket krut i motorn eller kromade lister, om potential som ligger flera år bort och tar oss bort från nuet, om alkohol som grädde på moset och sylt på pannkakan, om att ju mer tid vi spenderar i programmet desto mer tid får vi utanför programmet, om närvaro som inkörsport till effektivitet. Vi rundar av detta filosofiska rum med att vi behöver samtalet för att lära oss saker om oss själva och att vi vill ha fler kvinnliga gäster som kan förgylla vårt samtal. Hör av er! Vi finns som vanligt på alkispodden@gmail.com

”Jag har slutat att trycka på ‘Enter‘-knappen när jag är arg” Johan och Roger snackar med Marcus Birro, skribent, författare och profil som varit nykter sedan 2005. Vi pratar om Sisters of Mercy, om Göteborg, om geografisk flykt, om bomullstussen som drömmer om att bli en gul t-shirt, om ”hjärtats tårar”, om skrivande, om supande och lidande konstnärer, om sen alkoholdebut, om svartklubbar, om att vara passionerad, om att backa från offentligheten, om ett klassiskt drev, om att SLUTA göra massa saker, om hur det var den sista tiden med alkoholen, om att gråta till Pink Floyd, om vinsterna som kom med nykterheten, om att säga ja till ALLT, om vem man blir när man blir nykter, om att tappa fotfästet, om att börja prenumerera på Dagens Industri, om bekräftelse, om att späka oss själva, om att hälsa på grannarna, om att inte kunna fira framgångar på ”riktigt”, om löprundor, om andlighet, om konsekvenser, om att hitta tillbaka till sina drömmar, om nyår 1999, om kreativitet, skrivande och dedikation, om att (inte vilja) lyssna på andra människor, om vemod och melankoli, om känslor och värderingar, om ”The Drowning Man”, om Japan, om att bli tjock av att dricka, om Kurt Olsson, om döda, tomma blickar, om tonårstexter, om tolvsträngade gitarrer, och om att Roger och Marcus borde starta band tillsammans. Vi rundar av med att återigen konstatera att när vi alkisar träffas för att prata så händer något speciellt, ”det är som vi har känt varann sen 93” som Marcus säger. Tack för ett otroligt roligt och energifyllt snack! Missa inte när Marcus går igång på Fields of the Nephilim och The Mission på slutet. Snacka om PASSION! För er som är sugna på att utforska musiken vi pratar om har vi satt ihop en unik spellista: https://open.spotify.com/playlist/0o3qoe9o4RzNhgp0smCDP6?si=Q2-iGykyTD6sYQ0V6gWkPA

“My mind is a dangerous neighbourhood” Johan and Roger have a conversation with Jackie Jones from Los Angeles, California. The first one in English in the history of Alkispodden. We talk about getting sober at 25 years old, about showing up late to the first 12 step meeting, about the importance of following rules in sobriety, about wanting 100% freedom, about the delusion of fear, about mathematically finding the perfect combination of drugs and alcohol to feel OK, about only having personal contact with the pizza delivery man, about being a tornado in the life of others, about getting into a relationship at 8 days sober, about the difference between shattering your ego and breaking your pride, about peaking at 19, about saying NO and not lying about why, about being a motivational thinker, about God being on his lunch break, about having a roast for yourself (a horrible idea!), about crying at a funeral to ”Dead and gone”, about wanting others to be ok, about performing comedy in sobriety, about success, about being of service, about the ”dis-ease”, and about caring about people. We wrap up by agreeing that the power of the twelve step fellowship is a wonderful thing, and that we should always remember Rule 62! Thanks Jackie for an amazing ”super connected” conversation! We loved it and we hope that our listeners do too.

Johan och Roger träffas för ett värmande samtal på en kall söndag. Vi pratar om tillfrisknande och andlighet i vintrig miljö, om att Johan var Hollywood och talade, om ohanterlighetsparadoxen, om att tappa greppet om livet, om att jobbet blev strukturen som vi höll fast vid, om svårigheten i att kolla med nyktra ögon i det aktiva livet, om att skapa en egen norm, om en glidande skala av besatthet, om att ta sig upp från mörkret, om vikten av att fatta stora beslut utan att förstå konsekvenserna på lång sikt, om att livet består av processer och relationer och inte transaktioner, om att alkohol inte är på listan över saker vi människor behöver för att överleva, om det makalösa i att faktiskt släppa taget om sina illusioner, om när Johan egentligen blev mentalt besatt av alkohol, om att allt vi har gjort har lett oss hit där vi är idag och om guldåren där på slutet (OBS ironi). Vi avrundar med att konstatera att det finns en jäkla massa 12-stegsmöten i LA och att vi med en hyfsat stor dos pirr ser fram emot nästa veckas internationella premiär på ENGELSKA i Alkispodden.

”Jag var väl något av en svärmorsdröm”   Johan och Roger träffar en god vän; Simon Beyer, 38 år, strateg, föreläsare och författare som varit nykter i sju år.   Vi snackar om att vara nyfiken, social och ha mycket känslor, om att alltid få sitta bredvid den som var tråkigast, om att vara rolig på andra människors bekostnad, om att känna sig ensam och utanför, om att vara en svärmorsdröm, om att lägga stor vikt vid vad andra människor tycker, om att göra alkoholdebut av misstag, om att vilja vara lite annorlunda, om att Simons lillebror tog livet av sig, om att hantera sorg, om att må riktigt jävla dåligt, om att inte vilja leva, om att dricka för att döva sina känslor, om att planera att ta livet av sig själv, om att ta psykiatrisk hjälp men ljuga om hur mycket man dricker, om att frun och nära vänner hade en ”intervention”, om att inse att det inte funkar att dricka längre, om att gå på sitt första möte, om att vara ärlig mot sig själv i nykterheten, om att ha bättre relationer, om att slippa ångest, om att förstå vem man är och vad man behöver, om att må dåligt på Sveavägen, om att vara bipolär, om att skala löken, om att materiell status inte får en att må bättre, om ”att vilja vara annorlunda men samtidigt vilja höra till-paradoxen”, om bekräftelsemaskiner, om varför vi gör våra val, om det är ”farligt” att ha jobb som bygger på bekräftelse till stor del, om att hitta sitt reason to be, om att bli självförsörjande på bekräftelse, om att gå på sitt första möte på Östermalm tillsammans med ett gäng jurister, om att vi inte pratar om alkohol i Alkispodden, om att det är mycket effektivare att vara sann, om att vi som människor längtar bort från skådespelet, om det sluttande planet (som alltid sluttar åt något håll), om jobbet som ett sätt att ge service, om att hellre vilja prata om ångest än bostadspriser.   Vi avrundar med att konstatera att Johan och Roger ändå verkar vara i hyfsat bra mental och andlig form med tanke på att vi lät Simon prata rekordlänge utan att avbryta. Bara en sån grej.

”Se till att det är du som spelar huvudrollen i ditt liv” Johan och Roger träffas för årets första fyllesnack. Äntligen är säsongen igång! Vi pratar om att det är synd om Johan, om impulsiva köpbeslut för att komma bort, om rädslan för att fastna i villa-Volvo-vovve-träsket, om olika definitioner av frihet, om att slå rot, om att hålla dörrar öppna, om banan genom livet, om att släppa ansvaret för sin egen lycka, om att bestämma sig för att jag har det bra, om perfektionism och rädslan att välja fel, om receptet på lycka, om hur vi hamnade här, om att lägga grundstenarna för trygghet i livet, om att kunna bidra med kärlek utifrån den position man har, om att spela biroller och inte passa in i castingen ibland, om att bestämma sig för att det här är fan bra, om paradigmskiftet som ändrar på orsak-verkan-sambandet, om att gräset inte finns (förutom i huvudet) och om att gräset ändå finns vid Johans lantställe men bara för Gustaf. Vi avrundar med ett nyktert konstaterande om att vi har det bra som vi har det, och att den riktiga rikedomen är att vara nöjda med det vi har.

”Vi vill vara en stor tratt ut i samhället” Johan och Roger träffar Madde och Johan som har startat Stockholm 12 – en varm, naturlig, spännande och intressant mötesplats för alla människor som på nåt vis berörs av beroendeproblematik. Vi pratar om nykter tid (Johan firar 24 år!), om att få tillbaka färgseendet, om att kämpa mot sig själv, om för stora överrockar, om att bli dömd till nykterhet, om att bli kallad discoknarkare, om mötesplatsen Stockholm 12, om att tränga sig i kön på psykakuten, om ”The Dry Dock”, om den här botten som man ska slå i, om att sänka ribban och ta bort skammen, om att det är fult att vara alkoholist, om att det tar tid att hitta sig själv i nykterheten, om att plöja 100 böcker om andlighet, om att GÖRA saker man älskar, inte bara PRATA OM att göra saker man älskar, om att älska stängda krogar, om att våga ringa någon, om saker man kan göra ”bara för idag”, om att titta på fina hus, om att fastna i det sociala kittet, om ”det goda samtalet”, om 12% av Sveriges befolkning, om den dolda målgruppen, om att ha kul, om att ta med en jättestor moodboard till Socialen, om en mötesplats för ALLA, om att tona ner sig eller ta plats, om ett hemligt och magiskt nätverk, om att vara duktig på att ljuga för sig själv, och om att BLI nykter för någon annans skull, men att FÖRBLI nykter för sin egen skull. Vi rundar av med att konstatera att det här var ju ett fantastiskt kul samtal och att vi alla ser fram emot att hänga med varandra på Stockholm 12 framöver. Tack Johan och Madde för inspiration, energi och hopp!

Äntligen 2021! Johan och Roger gör ett avbrott i julledigheten för att spela in ett avsnitt nyårsdagen till ära. Vi pratar om Rambo-gear på hundpromenader, om att stänga gamla dörrar och öppna nya, om dagböcker från första tiden i nykterheten, om våra sista fyllor, om sorgen att lämna det aktiva livet, om förvirring över vilken person man egentligen är och vill vara, om att välja överlevnad framför fest, om kul OCH katastrof på samma gång, om den perfekta fyllan för 21 år sedan, om att bli ställd mot väggen om sina intentioner för 2021, om att vara sin egen bästis och vilket åtagande det innebär, om vår intensiva radiopremiär i P4 Stockholm och om att det finns hjälp att få om man känner att gårdagen nog var sista gången jag drack. Vi avslutar med att skicka ett TACK för det gångna året och till er lyssnare som har hört av er och gjort oss sällskap på resan. Vi älskar er.

”Jag är i en djup brunn så jag kan lika gärna stanna kvar där ett tag” Johan och Roger träffas för årets sista Alkispodden-avsnitt innan juluppehållet. Vi pratar om sviterna av isolering, om Christmas Week (nytt koncept!), om att stanna kvar i sina karaktärsdefekter, om en varm och härlig offerkofta, om andlig spänst, om att inte göra dagliga rutiner varje dag, om att det blir bra nästa vecka, om att vara på sin vakt för att vara en god människa, om att personer som vi är förbannade på är våra bästa lärare, om Euphoria, om ett balanserat synsätt på sin egen utveckling, om vänskaper i nykterheten, om att ta rygg på människor i olika faser och om värdet av att prata med folk i berg-och-dalbanan. Vi avrundar med en påminnelse om att ni som vill gärna får höra av er till oss om det skulle kännas jobbigt eller ensamt under julen (och annars också såklart). Vi finns här. Ni når oss som vanligt på Facebook, Instagram eller alkispodden@gmail.com Kram och god jul!

”Alkisar har ju inte patent på lidande” Johan och Roger träffar Anna ”Promilletanten” Sjöström, en helt normal människa, för ett samtal om alkoholism, dryckesnormer och tillfrisknande. Vi snackar om att försöka hjälpa människor att inte utveckla alkoholism, om varför ingen köper Annas böcker, om slalombackar och snöbollar som rullar med förutsägbar slutstation, om att skydda sitt fredagsmys, om att hitta på egna riktlinjer för riskbruk, om superkraften att inte ha baksmälla, om "the point of no return", om mental besatthet som tar sig olika vägar, om ett underground-Rotary, om tillfrisknande och frihet, om rätten att dricka alkohol, om att förstöra andras drickande, om att lyfta på hatten för den som kan dricka som en gentleman, om att hitta ett program som funkar för mig, om när man blir villig att göra en förändring, om att dricka för att man är mentalt besatt eller att bli mentalt besatt för att man dricker, om genetik, om att hålla två tankar i huvudet, om att medvetenhet ger dåligt samvete, om att det kan vara kul att prata om alkoholism, om att bli certifierad som "normal", och om att ju fler som pratar om de här frågorna desto bättre är det. Vi avrundar med att konstatera att detta är ett komplext område och att det behövs flera perspektiv. Tack Anna för dina "normala" insikter, åsikter, tips och inspiration– vi kommer aldrig att glömma slalombacken!

"Så är jag också lite feg tror jag." "Ja, vem fan är inte det?" Johan & Roger träffar MATS, drygt 30 år och egenföretagare, som varit nykter i sju veckor och tycker att det har varit jävligt jobbigt att sluta dricka. Vi snackar om hur det är att lyssna på Alkispodden när man fortfarande dricker, om att vara isolerad i ett hus ute på landet, om tips på trick för att få dricka ensam, om återfall, om antabus, om att försöka hålla sig nykter utan hjälp av andra, om att vara feg eller rädd, om att återupptäcka vänskap i nykterheten, om att Mats drickande eskalerade när han blev utbränd, om att fredags-AW:erna bara blev längre och längre innan han gick hem (till krogen), om ångest, om att offra jobb för att kunna supa, om att bli hämtad med ambulans på en AW på jobbet, om fem år av mer ångest och skit, om konsekvenser för nära och kära, om strategier för att hålla sig nykter, om att tillfriskna online, om att sträcka ut en hand, om att drabbas av sug, om vad det innebär att vara nykter, om sjukdomen alkoholism, om att det är svårt att inte börja dricka igen, om att kapitulera, om att slå i botten, om möjligheternas fönster, och om att det är kanske snarare oförmågan att vara nykter, än hur mycket vi dricker, som förenar oss alkholister. Tack Mats för ett underbart samtal! Så stort att du vågar vara så öppen, ärlig och sårbar.

"Antingen går det bra, eller så går det över" Världspremiär för Alkispodden International! Johan & Roger träffar Marianne från Sandefjord, nykter i över fem år, gestaltterapeut och lärare. Vi pratar om hur man påverkas av att bli nykter när det är mörkt ute, vad en gestaltterapeut är och gör, om att vara vanlig istället för unik, bäst eller sämst, om att se sig själv från den introverta sidan, om kärleksrelationen till alkoholen, om ätstörningar och hur det hänger ihop med alkoholism, om de mörka sidorna av 40-talet, om att försöka tillfriskna med vänster hand och dricka med höger hand, om det kollektiva medberoendet, om att vara duktig flicka och skämmas för att behöva dricka, om att Mariannes drickande var en perfekt mix av Johan och Rogers, om svårigheten i att både acceptera och vilja utveckla sig själv, om att leva i flow med sitt eget liv, om att det är ett paradigmskifte att sig själv på allvar, om att komma hem till en galen flock med vargar som står och ylar, om "sober sisters", om skammen att vara kvinna och mamma och alkoholist, om att se sig själv som ett offer, om olycklig kärlek, om att trivas i offerhörnet och inte veta hur man tar sig ur det, om mod att göra saker, om att hålla sig undan bråk, om att kunna ta plats även om man är nykter (och ödmjuk), om att släppa taget, om att använda tolvstegsprogrammet som lärare, och om att kärleken går före allt. Vi avrundar med att påminna om att det är inte mängden man dricker som är avgörande för om man är alkoholist eller inte – att alkoholismen är aktiv även nar man inte har promille i blodet. Viktigt att komma ihåg! Tack Marianne för att du är så öppen och ärlig – och visar att både våra problem och vår lösning är samma även på norska!

Johan fyller fem år! Det firar vi genom att ha ett fyllesnack – såklart. Vi pratar om att det firas alldeles för lite nykterhet, om att vilja ha en belöning när man får en gåva, om hundar och like-raketer, om att det är bättre att vältra sig i stolthet än i självömkan, om att kunna se lika långt framåt som bakåt, om GREJEN som är den stora skillnaden nu jämfört med för fem år sedan, om att det är svårt att känna glädje när man är rädd hela tiden, om processer som sker både successivt och i stora hopp, om att bara för att man är tjurig behöver man inte ha rätt, om tydliga beskrivningar av galenskap, om att vi ännu inte kan manipulera folks hjärnor (vilket är för väl), om att det inte är självklart att få vara nykter, om att jobba utifrån rädsla eller utveckling, om att vilja bort från ett dåligt liv eller vilja till ett bra liv, om att ha mycket i den andra vågskålen, om skillnaden mellan att vara rädd och vara vaksam, om att släppa sin oro efter steg 9. Vi avrundar med att konstatera att Johan har poddat halva sitt nyktra liv! (Och att det i sig skulle se bra ut i ett CV).