Hemma hos Strage

Indie-pop-synth-kvartetten Paris från Södermalm blev våldsamt hypade i mitten av nollnolltalet. De hade skickat sin första demo till Hultsfredsfestivalen, oväntat fått göra sin livedebut där och därefter tackat ja till precis alla gig. Snart var Paris ett lika slipat som charmigt liveband som många trodde skulle bli nästa Cardigans eller Kent (vars upptäckare knöt dem till sin etikett). Riktigt så bra gick det inte. Efter 2012 blev det tyst om Paris och först nu återvänder de till scenen samtidigt som samlingen "Le retour de Paris" släpps. Inför comebacken hälsar vokalisten/keyboardisten Emma Nylén (även känd som electroartisten Emmon), vokalisten/gitarristen Annika Thorell (känd från Mad Men Band och This Diamond Ring) samt basisten Mattias Svensson (känd från gothbandet The Exploding Boy) på hemma hos Strage. De pratar bland annat om att använda strykbrädor som syntstativ, om att tacka nej till stora skivbolag, om kärleken till indiehjältarna Fidget, om att nästan få spela förband till idolerna Suede och Ladytron, om att lira på ett flak i Prideparaden, om att städa i stället för att slå sönder hotellrum och om hur Kites första stora hit inspirerades av att det tog slut med Emmas pojkvän.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Hiphop-pionjären Dogge Doggelito är snart bioaktuell i Iván Blancos dokumentärfilm "Första blatten på månen" som skildrar hans långa karriär. Filmen visar triumfer (som när Latin Kings spelar förband till Gyllene Tider på ett fullsatt Ullevi eller Dogge tilldelas Cornelispriset) och mindre spektakulära stunder (som när han gör ännu en reklamfilm för Elgiganten och uppträder som tomte på ett ålderdomshem). Det är en av de bästa filmer jag sett om hur även en känd artist måste slita för brödfödan. Eller som Dogge själv rappade en gång: "Kredd och respekt betalar inte mitt barns blöjor." I podden pratar han också om sitt maniska autografsamlande, om att pussa drottning Silvia, om varför kvantitet är viktigare än kvalitet, om att leta efter Gud i Svenska kyrkan, Yorubareligionen och etiopisk-ortodoxa kyrkan, om varför han inte tror på månlandningen och om när han skulle bli astronaut och ramlade ner från ett hustak i Alby.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Anja Huwe växte upp i ett välbärgat hem utanför Hamburg. Hon övervägde en karriär som makeupmodell innan hon hörde The Adverts låt "Bored teenagers" och blev punkare. Tillsammans med fyra andra unga kvinnor bildade hon gruppen Xmal Deutschland som debuterade med singeln "Scwarze Welt" 1981. Anja flyttade hemifrån och delade lägenhet på Reeperbahn med flera blivande Einstürzende Neubauten-medlemmar. En av dem, Alexander Hacke (som vid den här tiden var ihop med Christiane F, Tysklands mest kända ex-heroinist), föreslog att Anja och hennes vänner skulle försöka sig på en karriär i London eftersom de lät så brittiska. Skivbolaget 4AD nappade och snart turnerade Xmal Deutschland med Cocteau Twins och fick en stor publik på andra sidan kanalen. Albumen "Fetish" och "Tocsins" hjälpte till att forma den genre som snart blev känd som "goth". 1990 splittrades Xmal Deutschland och Anja Huwe sadlade om till tv-producent på Viva, Tysklands motsvarighet till MTV, där hon gjorde det elektroniska dansmusikprogrammet "Housefrau". Men hon skrev ingen egen musik utan blev i stället bildkonstnär. Först 2024 solodebuterade hon med albumet "Codes" och nu hälsar hon på hemma hos Strage för att prata om tyska punkupplopp och om sina blandade känslor inför att hyllas som gothdrottning.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Robert Fjällsby kommer från Karlstad, kallar sig Rob Coffinshaker och har sedan nittiotalet spelat i massor av olika band. Mest kända är The Coffinshakers som gör country med skräcktexter. Med sin mörka, djupa röst frontar Rob också de gothmanglande grupperna Die Oberherren och Underground Fire (vars nya album "Hollow grounds" är ett måste för Sisters of Mercy-fans). Ibland spelar han även bas i doom metal-projektet Timothy Griffith's Psychedelic Sunrise och gitarr i Gehenna, det milt sagt konservativa metalbandet från Forshaga som gjort låtar om att slå ner alla som har tribaltatueringar och kort hår. I nya "Hemma hos Strage" pratar Rob om hur han upptäckte att han kunde sjunga som Johnny Cash, om när han tillsammans med bland andra Tobias Forge och Nifelheim startade organisationen Headbangers Against Disco, om när Whale snodde en av hans textrader, om att använda sitt eget blod som trycksvärta och om sin kärlek till ZZ Top, svampplockning och mördarballader.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Johan T Karlssons lillasyster skulle gifta sig och han visste inte vad han skulle säga i sitt tal. I stället tog han en instrumental som han jobbat lite på och skrev en text om kärlek. "Jag klottrade ner den på en lapp. Och sjöng den själv framför dj-utrustningen i en illasittande kostym. Då började folk gråta. Det var mäktigt att få så starka reaktioner på något som jag bara slängt ihop."

Låten till lillasyster fick titeln "Det snurrar i min skalle" och blev Johans genombrott som artist. Han hade just fyllt 30 och förlikat sig med tanken på att han kanske aldrig skulle kunna försörja sig på musiken. Internationellt blev "Det snurrar i min skalle" en av de största svensk- eller skånskspråkiga låtarna någonsin. Under namnet Familjen fick han turnera i avlägsna länder som Australien och Kuba. Nu hälsar Johan, som just fyllde 50, på hemma hos Strage för att prata om Familjens sjätte album "Terra firma", om att växa upp som synthare i Hässleholm, om att hänföras av Nitzer Ebb på Mejeriet i Lund 1991, om sin tid som turntablist i en hiphopgrupp från Perstorp, om tiden som springsjas, tepojke och tekniker i en Londonstudio där Sugababes och All Saints gjorde hits, om att samarbeta med Kent på deras mästerverk "Röd" och om vad han saknar mest som exil-skåning i Stockholm.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

En sommar för snart 40 år sedan träffades Amir Chamdin och Rodrigo "Rodde" Pencheff på Barnens Ö. Det var fredsläger där ungdomar skulle lära sig om gemenskap och nedrustning. Amir var dj och Rodde var den ende som inte klagade på att han spelade hiphop. I stället tog han en mikrofon och började rappa. Amir kom från Södermalm, Rodde från Rinkeby och snart började de göra musik med Bechir Eklund från Skärholmen. De blev kärnan i ett kollektiv av rappare som var så många att de valde namnet Infinite Mass. Hemma hos Strage talar trion om att vinna rap-SM 1992, om att medverka i filmen "Sökarna", om första hitten "Shoot the racist" (som fick tidningar att kalla dem Ultima Tensta), om när de inte hade råd att betala för samplingar och i stället anlitade livemusiker som gjorde dem till mycket mer än ett hiphopband, om den efterlängtade vinylutgåvan av debuten "The infinite patio" och om kärleken till skivaffärer. Amir, Rodde och Bechir pratar också om sina parallella jobb som regissör, ljusdesigner respektive jurist.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Den 1:a juni 1980, några veckor efter att Jugoslaviens ledare Josip Broz Tito och Joy Divisions sångare Ian Curtis avlidit, bildades Laibach i den slovenska gruvstaden Trbovlje. "Vårt arbete är industriellt, vårt språk är politiskt", skrev gruppen i det första av många manifest. Deras totalitära estetik gjorde dem kontroversiella i det kommunistiska Jugoslavien och under några år tilläts de inte uppträda. En gång ringde till och med Serbiens president Slobodan Milošević till den slovenske kommunistledaren Milan Kučan och krävde att han skulle sätta stopp för Laibach. De fick sin största publik utomlands tack vare hotfullt mullrande tolkningar av rockhits som Opus "Live is life" och Rolling Stones "Sympathy for the devil". "Vi är den mänskliga själens ingenjörer", säger bandets grundare och språkrör Ivan Novak när han hälsar på hemma hos Strage. Han pratar om deras nya discopoppiga album "Musick", om att inspireras av musikalen "The sound of music", om den beryktade turnén till Nordkorea, om förebilderna Tito, Toto, Tati & Tutu, om vad Paul McCartney tyckte om deras version av Beatles album "Let it be" och om Laibachs kopplingar till Sloveniens mest kända person: Melania Trump.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

För tio år sedan slog Sara Parkman igenom med albumet "Sara Parkmans skog". Sedan dess har hon trampat upp en egensinnig stig mellan uråldrig folkmusik och hypermoderna harmonier. Nu knackar hon på hemma hos Strage för att prata om sitt nya album "Aster, atlas", om sin uppväxt i en prästfamilj i Härnösand, om att upptäcka folk- och proggrock genom filmen "Tillsammans", om att följa Voltaires råd att odla sin trädgård, om att hämta liturgisk kraft genom att skriva på latin, om att vilja hänga med Hildegard av Bingen på 1100-talet, om sin skräckblandade kärlek till black metal, om att sjunga för kor, om att bli kallad "skrikande miljöpartistfitta" på Flashback och om varför det är svårt att samla på fioler: "Du kan hitta en skruttgitarr för tusen spänn som låter fantastiskt, mina fioler kostar 100 000 kr styck, det är relativt billigt för att vara bra instrument."

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Alessandro Cortini är den italienska hårdrocksgitarristen som drömde om att bli en ny Steve Vai när han började på Musician's Institute i Los Angeles. Där upptäckte han syntar och fick snart jobb som keyboardist i Nine Inch Nails. Som soloartist har han blivit känd för hotfulla och harmoniska ljudlandskap, en sorts dystopisk ambient. Nu hälsar han på hemma hos Strage där han bland annat pratar om antika syntar och den "alkemiska" ljudmaskinen Strega ("häxa" på italienska) som han själv utvecklat, om att turnera med Nine Inch Nails och remixa Depeche Mode, om att medverka i tredje säsongen av "Twin Peaks", om sin kärlek till Kents fyra första album, om att skriva soundtracket till Netflix-serien "Il mostro" (om Italiens mest ökända seriemördare) och om sitt nya uppdrag: att producera Kites första riktiga studioalbum.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Lasse "Trazan" Åberg, Klasse "Banarne" Möllberg och Janne "Zebran" Schaffer har spelat tillsammans i Electric Banana Band sedan 1980. De bildades i andra säsongen av barn-tv-succén "Trazan & Banarne" och blev så populära att bananförsäljningen i Sverige lär ha ökat med 20 procent. Hemma hos Strage pratar de om att hämta inspiration både från Kiss och Hoola Bandoola, om comebacken på Hultsfredsfestivalen 1997 (när de uppträdde mellan Monica Zetterlund och Nick Cave), om femtiotalets skiffle, jazz och rock'n'roll, om Lasses möten med Beatles och Andy Warhol, om när han målade en riktig häst som dalahäst i Lee Hazlewoods film "A cowboy in Sweden", om Klasses samarbeten med Smurfarna och om huruvida det finns en dold drogromantik i hits som "Zwampen" och "Min piraja Maya".

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

De skelettstylade garagerockarna The Dahmers bildades efter en Halloweenfest 2011. Trummisen Karl Oskar Hansson och frontfiguren Christoffer Karlsson hade känt varandra sedan högstadiet då de var Bromöllas enda punkare. "Det fanns inte så mycket att göra där", minns Christoffer. "Antingen spelade man fotboll eller så spelade man musik. Eller så var man nynazist." Hemma hos Strage pratar The Dahmers bland annat om kärleken till The Stooges, Joan Jett och Screaming Lord Sutch, om filmerna som skrämde livet ur dem som barn, om att besöka huset där "Motorsågsmassakern" spelades in, om sitt nya album "Creature feature", om att bota hjärtesorg med Edgar Allan Poes poesi och om varför det är "borgerligt" att rengöra scannern när man designar t-shirts.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Valter Nilsson har jobbat som truckförare, bartender och ljustekniker på filminspelningar. Han hade just utbildat sig till sjöbefäl när popkarriären – efter 25 års harvande i replokaler – plötsligt tog fart. Nu hyllas 36-åringen som kungen av göteborgsk arbetarpop och som den nye Håkan Hellström. Hemma hos Strage pratar han bland annat om hur man som livrädd bartender hanterar stökiga gängmedlemmar, om nya albumet "Högsbo riviera", om sitt vänsterpolitiska arv, om vad som egentligen är arbetarklass, om Västlänken, om husguden Mavis Staples och om hur nära han var att ge upp.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Äntligen hälsar Robyn på hemma hos Strage (som lyssnat på henne i lite mer än 30 år och dyrkat henne i lite mer än 20). Hon pratar bland annat om nya albumet "Sexistential", om sex och om att få barn utan sex, om att vilja ha Adam Driver som spermadonator, om att träffa Prince, om när hon blev vän med Klas Åhlund och Andreas Kleerup efter ett gatuslagsmål på Söder, om nätdejting på Illuminati-Tinder, om porten till universum mellan hennes lår, om hur hon blev arenarockare efter succén i Madison Square Garden, om sommarens konserter i Globen, om att som nioåring spela spökbarn i Strindbergs "Kronbruden" på Dramaten och om varför Kraftwerks "Computer love" är världens bästa låt.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

De är ett band. De är ett konstprojekt. De är en självhatande organisation. De är en wannabe-folkrörelse som tvångsansluter alla lyssnare. De är en del av det svenska totalförsvaret. De söker beredskapsstöd. De skriver många manifest. De vill inte visa sina ansikten eller berätta vad de heter. De bojkottar Spotify och driver sin egen streamingtjänst. De gillar drum'n'bass. De gillar nittiotalet eftersom de slapp vara med på den tiden. De gjorde fjolårets mest omtalade svenska debutalbum ("En man utan referenser"). Deras affärsidé är att göra dumma grejer snabbt. Nu har de splittrats, det står i alla fall så i deras senaste manifest, och eventuellt startat ett "riddarband". Men innan Civil Polis lägger av gästar två av deras språkrör "Hemma hos Strage".

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Göteborgsbandet Makthaverskan har gjort intensiv postpunk i 18 år. Snart kommer femte albumet "Glass and bones" och med anledning av det hälsar sångerskan Maja Milner och gitarristen Hugo Randulv på hemma hos Strage. De pratar bland annat om att vägra klättra på karriärstegen, om varför alla deras tidiga låtar handlade om Josef Fritzl, om att inte vilja bli en Pokémon som måste utvecklas, om sin beef med feminister i Falun och om hur Maja vårdade sin röst med cigaretter och gröna äpplen.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Felicia Takman hade precis gett ut sitt andra album "Trodde jag fatta men jag fatta inget alls" – och var redo att åka ut på turné – när hon blev påkörd av en cyklist på Södermalm. "Jag flög typ fem meter, påstår min kompis. Cyklisten hann se mig och bromsade men trots det hade han en jäkla fart."Felicia hamnade på SÖS med skador på njurarna, lungorna och mjälten. Tre månader efter olyckan är hon mer eller mindre återställd och hälsar på hemma hos Strage. Hon berättar om sin uppväxt i Farsta, om när hon såg Håkan Hellström på Ullevi och förstod vad hon ville göra med sitt liv, om att få jobb på en reklambyrå direkt efter gymnasiet och om varför det är roligare att skriva kärlekslåtar om att man gör något dumt än att man är ett offer. Dessutom dyker Strage ner i hennes gamla Twitter-flöde och vaskar fram guldkorn som: "Vill brinna för nåt igen, har inte gjort det sen 2010 när jag åkte kommunalt till Täby centrum för att testa frozen yoghurt."

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Svart Ridå är ett av de mest omsusade banden i den nya vågen av svensk indierock. Gitarristen Moa Swanström och den sjungande basisten Tuva Gustavsson – som förstärks av trummisen Kajsa Westergren – träffades på ett sexårskalas i Ronneby för 20 år sedan då de upptäckte att det var roligare att leka med varandra än med födelsedagsbarnet. Sedan dess har de varit oskiljaktiga. I gymnasiet gjorde de en musikalisk scenföreställning på Ronneby stadsteater som specialarbete. Den hette Svart Ridå vilket de också döpte sitt band till – efter att ha hetat Periferi och Aponia (frånvaro av smärta på grekiska) som i stället blev namnet på deras album. Hemma hos Strage pratar Svart Ridå bland annat om gråtkvällarna i tonåren då de bara lyssnade på Kent, om varför de alltid bär svart kostym på scen, om kärleken till Jeff Beck och The Hives, om varför Moa är en "slut för svajarmen" och om hur man genom att headbanga undviker perfektion.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Årets första "Hemma hos Strage"-avsnitt gästas av syskonen Mathew och Issey Cartlidge, 17 och 19 år gamla, som kommer från Wandsworth i sydvästra London. De startade den garagerockiga gruppen The Molotovs våren 2020, mitt under pandemin. I brist på livescener uppträdde syskonen för folk ute på gatan. De väckte snabbt uppmärksamhet med sina new wave-punkiga låtar och sin modinspirerade look. Sedan dess har The Molotovs gett ut fyra singlar och varit förband åt artister som Iggy Pop, Blondie, Sex Pistols, The Damned och sina egna idoler The Libertines. Nu släpps debutalbumet "Wasted on youth" vars titel inspirerades av alla som sa att Matt och Issey slösade bort sin ungdom genom att försöka bli rockstjärnor. Hemma hos Strage pratar de om att växa upp med The Jam-älskande föräldrar som driver en frisersalong, om att vantrivas i samtiden och längta till sextiotalet, om att ducka åldersgränser på rockklubbar genom att komma tidigt (samt gömma sig på toaletten) och om oannonserade gerillagig på Londons gator.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Miland "Mille" Petrozza är gitarrist och sångare i det stilbildande tyska thrash metal-bandet Kreator. Han växte upp i Essen med en mor som flytt från Östtyskland och en far som kommit från det fattiga Syditalien för att bli gruvarbetare. Den första musik som Mille älskade var disco som Baccara och Bee-Gees. Han blev förtjust även i Kiss discoflörter men när han såg dem live 1980 fick han smak för tyngre musik tack vare förbandet Iron Maiden. Två år senare startade den 14-årige Mille gruppen Metal Militia som bytte namn till Tyrant för att sedan bli Tormentor och slutligen Kreator. Mille gick fortfarande i gymnasiet när de fick skivkontrakt och åkte på sin första USA-turné. Hemma hos mig pratar han bland annat om sin kärlek till Dario Argentos skräckfilmer, om när han fick besök av Mayhem långt innan de blivit satanister, om när det senare bandets ledare Euronymous fick honom att upptäcka Kate Bush, om Kreators legendariska spelningar i Fagersta (som bland annat inspirerade en ung Howlin' Pelle), om att ta hand om sin kropp för att orka headbanga, om nya albumet "Krushers of the world" och om varför det inte funkar att vara rasist och metalfan.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Den 20:e januari 2006 hittades David Hellman, alias Dave Lepard, död i sin lägenhet i Uppsala. Många trodde att hans självmord bli slutet för Crashdïet, bandet som han startade år 2000 (och som till en början inkluderade de blivande Ghost-grundarna Tobias Forge och Gustaf Lindström). Men de övriga medlemmarna valde att fortsätta och har stärkt sin position som Sveriges mest populära sleaze metal-band. Nu hälsar gitarristen Martin Sweet och hans yngre bror, trummisen Michael Sweet, på hemma hos Strage tillsammans med sångaren John Elliot som är Crashdïets femte sedan starten. De pratar bland annat om varför de avverkar vokalister i ungefär samma takt som Spinal Tap avverkar trummisar, om sin kärlek till det kristna metalbandet Stryper, om hur de hanterade sorgen efter den lika kreative som destruktive Dave Lepard och om de verkligen blev upptäckta när de hängde på Systembolaget vid Medborgarplatsen. Dessutom får vi höra ett exklusivt smakprov av deras kommande singel "Chaos magnetic"!

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Christian och hans familj flyttade till Seattle när han var sex. Han såg grungens genombrott på nära håll och blev en hängiven skejtare. När han var 16 flyttade föräldrarna tillbaka till Sverige och 1993 drog Christian igång gruppen Loosegoats som spelade amerikansk lo-fi-rock i Lund när de flesta andra band ville låta brittiska. Nyligen gav Christian ut sin tionde soloskiva "Ex voto/The silent love" där han försöker spela så lågt som möjligt och hämta kraft ur tystnaden. I podden pratar han bland annat om när han åkte en tur med Burt Reynolds båt, om hur konstigt det känns när folk berömmer hans engelska, om hur en skidolycka fick honom att börja spela gitarr, om hur hans fars kompanjons crackmissbruk ledde till att han kom över ett stort parti gangsterrap på kassett och om när han såg sin blivande fru Frida Hyvönen live och blev kär eftersom hennes gröna klänning påminde om Sunni Gummi i "Bumbibjörnarna".

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Som medlem i australiska The Go-Betweens gjorde Robert Forster oemotståndlig indierock på sjuttio- och åttiotalet. Nu är han soloartist och aktuell med albumet "Strawberries" som spelades in i Stockholm med Peter Morén som producent. Nästa år debuterar Robert som skönlitterär författare men först hälsar han på hemma hos Strage för att prata om sin 50 år långa karriär. Han berättar bland annat om när han i slutet av åttiotalet väckte skivbolagets vrede genom att bära klänning på scen, om när han stal en röntgenbild av "The man who fell to earth"-regissören Nicolas Roegs knä, om teaterkursen på universitetet som förde honom samman med den andra kreativa kraften i Go-Betweens: Grant McLennan, om att klä sig så prydligt att alla trodde att de var nördiga bokmalar (när de i själva verket var tämligen dekadenta rockers), om att turnera med The Birthday Party och REM, om Pär Wiksten i Wannadies som gjort mer PR för Go-Betweens än något skivbolag och om första singeln "Lee Remick" som Robert skrev som en hyllning till filmstjärnan ("she comes from Ireland, she's very beautiful, I come from Brisbane and I'm quite plain") utan att veta att hon kom från Massachusetts.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Efter många års väntan får Strage äntligen besök av Anna von Hausswolff. Hon bjuder på historier om hur hon som barn dyrkade Left Eye i TLC, hade Freddie Wadling som barnvakt, gjorde sin scendebut i en revy med Galenskaparna & After Shave, utvecklade sin monumentala stämma efter att ha sett Diamanda Galás live, upptäckte sitt favoritinstrument kyrkorgeln, började uppträda i kyrkor och för fyra år sedan fick två spelningar i Frankrike inställda på grund av neofascister och katolska extremister som fått för sig att hon var satanist. Hausswolff och Strage pratar förstås också om hennes nya album "Iconoclasts" där hon sjunger duett med Iggy Pop och Ethel Cain. Dessutom får du höra om ett ganska jobbigt möte med Nick Cave på jazzfestivalen i Montreux.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Under namnet Mammoth gör Wolfgang Van Halen maffig grungerock. Som musiker har han fått vänja sig vid att verka i sin fars skugga. Eddie Van Halen var en av rockhistoriens främsta gitarrister och rekryterade 2006 sin då 15-årige son som basist till det återförenade Van Halen. Vissa fans rasade mot att Eddie Van Halens son tog originalbasisten Michael Anthonys plats. Andra gladde sig åt att det var Wolfgang som lyckades få sångaren David Lee Roth att återvända. Wolfgang mår fortfarande dåligt över hatstormen som riktades mot honom och undviker att göra Van Halen-covers. Hemma hos Strage pratar han om sin oro över att inte räcka till, om att vara introvert, om att hjälpa sin far att bli nykter, om när David Lee Roth råkade nita sig själv med mikrofonstativet och om nya albumet "The end" vars titelspår fått en blodig varulvsvideo regisserad av Robert Rodriguez.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

I somras gjorde Peg Parnevik delar av svenska folket rasande genom att uppträda i hotpants för kungafamiljen. Det var inte första gången hon väckte irritation. Som reality-tv-stjärna och nepobaby har hon vant sig vid näthat. Nu ger hon ut sitt första album, "Äldsta barnet", där hon rör sig mellan bubbelgummig disco och akustisk folkpop. Hemmma hos Strage pratar hon bland annat om att växa upp i Florida: "Jag var 14, emo och gick på en konservativ kristen skola med en massa republikaner. Min största dröm var att flytta till LA eller New York och bara vara mig själv och inte gå i skoluniform och spela lacrosse." Hon berättar också om sin kärlek till My Chemical Romance och Bikini Kill, om att känna sig mer och mer svensk, om sin pappa Jesper som döpte barnen efter golfturneringar och golfredskap, om varför hon får mest kritik från äldre kvinnor, om när Rebecca & Fiona försökte få henne att bli socialist, om att falla för arbetslösa killar, om att sälja sina egna acneplåster och om drömmen att raka av sig håret och starta ett riot grrrl-projekt.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Synthpionjärerna Karl Gasleben och Dan Söderqvist träffades på det frisinnade Experimentgymnasiet (där elever och lärare tillsammans bestämde läroplanen) i Göteborg i slutet av sextiotalet. De spelade i varsitt progressivt band innan de 1978 förenades i Cosmic Overdose och som första svenskar döpte sin musik till "elektropunk". Tre år senare fick de spela förband åt det nybildade New Order, vilket ledde till gig i England där konsertagenturen krävde att de skulle överge namnet Cosmic Overdose. "Alla trodde att vi var långhåriga hippies i träskor", minns Karl Gasleben. De bytte till Twice a Man och började samtidigt att sjunga på engelska. Hemma hos Strage pratar gruppen (som också inkluderar Jocke Söderqvist) om sitt nya album "The coloured breeze is a new dimension", om sitt intresse för naturen och kommunikationen mellan träd, om när Florian Schneider från Kraftwerk ville bjuda dem på frukost, om att nästan få skivkontrakt med de legendariska etiketterna Factory och Mute, om att programmera de första digitalsyntarna och om att fortfarande inte känna sig som ett synthband. De hinner också avfärda The Clash.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Niklas Strömstedt blev som 17-åring dj på Gröna Lunds ungdomsdiskotek. Han kånkade högtalare åt Bruce Springsteen på Konserthuset 1975 och fick så småningom jobb som pianist åt Ulf Lundell. I slutet av åttiotalet slog han igenom med balladen "Sista morgonen". Nu sammanfattar han sina första 46 år som artist med showen "Tyck OM mig". Hemma hos Strage pratar han bland annat om när han gick i terapi för sin självutplånande snällhet (och fick trösta psykologen som började gråta), om varför han kallar sig Poptönten i sociala medier, om när hans föräldrar fick äktenskaplig rådgivning av Ingmar Bergman, om när han som sjuåring bråkade med Astrid Lindgren och om årets smäktande duett "Långholmsgatan 2" som han sjunger med Johanna Frostling.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

När Tomas Andersson Wij släppte sitt debutalbum 1998 tyckte Fredrik Strage att det var slöseri att en så duktig skribent skulle bli singer/songwriter. Så småningom började han ändå lyssna och nu hälsar Tomas på hemma hos Strage för att prata om sin uppväxt i Baptistkyrkan, om att klippa sig som Elvis i Fruängen centrum, om att vara så rädd för djävulen att han hoppade över "Highway to hell" när AC/DC låg på skivtallriken, om att göra mediekarriär i Stockholm på nittiotalet (med jobb på Z-TV, SvD City och Nöjesguiden), om att kämpa för skivkontrakt och få hjälp av Olle Ljungström, om att förena det sakrala med det hedonistiska och om när en av de första personer han intervjuat ringde redaktionen och sa: "Det här är Peter Stormare. Tomas Andersson är en död man."

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

New York-bandet The Dictators hade samma manager och producent som Blue Öyster Cult och förutspåddes en lika lysande karriär när de gav ut sitt debutalbum 1975. Det gick sådär. Knappt någon köpte skivan, bandet gick ner sig i droger och The Dictators fick sparken från en turné med Kiss efter att frontfiguren Handsome Dick Manitoba härmat Paul Stanleys mellansnack. Men som tidiga punkpionjärer nådde The Dictators snart stor ryktbarhet. Genom åren har de hyllats av band som Turbonegro, Hellacopters och The Nomads. "We were the baddest motherfuckers in town, man", säger Handsome Dick Manitoba. "We were the coolest dudes. We put this record out, 'The Dictators go girl crazy' and guess what? Nobody bought it. But here's the good news: 50 years later we're still playing the same goddamned songs!" Hemma hos Strage pratar Handsome Dick Manitoba, som numera är soloartist, också om hur han brottades mot den legendariske rockjournalisten Lester Bangs ("I kicked his ass"), om hur jobbigt det var när brittiska punkare spottade på honom, om när Bruce Springsteen ropade "one-two-three-four" på en Dictators-skiva, om när han köpte en skinnjacka av Sid Vicious och om när han kickade heroin, blev nykter och lyckades driva en bar i 20 år utan att dricka alkohol.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Sedan 2004 har John Engelbert och Ossi Bonde gjort bombastisk indierock med små medel (trummor, sång, gitarr) i duon Johnossi. Nu hälsar de på hemma hos Strage för att prata om när Ossi övervägde att stjäla James Browns cymbaler, om när Ad-Rock i Beastie Boys bar hans mössa, om när John spelade 160 gig som gitarrist åt Håkan Hellströn (som lånade riffet ur deras låt "Dead end" till "Det kommer aldrig va över för mig"), om sin överklassbakgrund (Ossi är greve), om att kämpa med låtskrivandet, om vilka effektpedaler som passar akustiska gitarrer, om när de åkte till Amazonas för att trippa på ayahuasca med schamaner och om senaste skivan "Forevers". De berättar också om när de hoppade av gymnasiet. "Jag skolkade hela tiden men berättade inte det för mina föräldrar", minns John. "Jag bodde inte hemma så de märkte ingenting. Jag köpte en studentmössa på H&M, gick dit på studentdagen och hade studentflak och hela skiten. Och jag hade så jävla dåligt samvete. Jag lurade ju mina föräldrar. Det var rätt hemskt. Jag söp ner mig som ett as och tänkte: 'Vilken värdelös människa jag är.' Sedan tog jag en skalpell och skar ut vita post it-rektanglar och satte för alla i:n där det stod IG i betyget. Sedan lade jag betyget i en färgkopiator så att alla IG:n blev G:n. Jag visade betyget när mina föräldrar hade druckit lite vin och var på bra humör. 'Just det, här är mitt betyg', sa jag. 'Nämen åh', sa de."

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

För tio år sedan gick det stockholmska metalbandet Crucified Barbara in i väggen. Frontfiguren Mia Coldheart fick synrubbningar och domningar i händerna som gjorde att hon inte längre kunde spela gitarr. De var tvungna att lägga ner en framgångsrik karriär som gett dem fans över hela världen. Nyligen återförenades de för en spelning på Sweden Rock och nu hälsar Mia Coldheart och gitarristen Klara Force på hemma hos Strage! De pratar om hur det träffades på en fest i Jordbro i slutet av nittiotalet, döpte sitt band efter en uppblåsbar Barbara som de sett uppspikad på ett kors i Roskilde, slog igenom med albumet "In distorsion we trust" och tävlade i Melodifestivalen där de i andra chansen slogs ut av Pernilla Wahlgren. Nu försöker de ta hand om sig själva lite bättre. Det underlättas av att Klara är utbildad psykolog medan Mia blivit socionom, basisten Ida Evileye sjuksköterska och trummisen Nicki Wicked arbetsterapeut. "Vi skulle kunna starta en vårdavdelning", säger Klara.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

De första svenskar som lyckades exportera garagerock – flera år innan Union Carbide, Hives och Hellacopters gjorde succé – var The Nomads. De träffades på Vasalundsskolan i Solna där Niklas "Nix" Vahlberg blev imponerad av Hans Östlund som var så cool att han redan spelade i ett band (Sewer Rats). Niklas var glad över att äntligen få en vän som gillade punk. När Ramones spelade på Jarlateatern 1977 hade han inte haft någon att gå med. Niklas snälla morfar skjutsade dit honom så att han i alla fall kunde stå utanför och beundra publiken. "Bara det var fascinerande", minns Niklas hemma hos Strage där han och Hans Östlund berättar om sina 44 slamriga år i The Nomads. De pratar bland annat om att sälja sin första singel på pubar i Solna, om att upptäcka sextiotalets underjordiska garagerock, om att få fans i England och Frankrike i mitten av åttiotalet, om att turnera med Ramones och Iggy Pop, om USA-satsningen 1994 (då de gjorde ett klubbgig i Seattle samma kväll som Nirvana fyllde en arena och alla stans coola rockband såg Nomads i stället), om att kompa den psykedeliske pionjären Roky Erikson, om nollnolltalets garagerockrevival och om att dödsstäda skivsamlingar.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Avsnitt nummer 200 av "Hemma hos Strage" gästas av Desmond Child, den legendariske hitmakaren som bland annat skrivit Alice Coopers "Poison", Kiss "I was made for lovin' you", Chers "Just like Jesse James", Joan Jetts "I hate myself for loving you", Ricky Martins "Livin' la vida loca" och Bon Jovis alla slagdängor. Desmond berättar om sin kubanska mor och hennes glamourösa systrar som dejtade Fulgencio Batista och Fidel Castro, om att mobbas i skolan men räddas av Mickey Rourke, om att komma ut ur garderoben utan att någon bryr sig, om discons sista dagar, om att få sin bil demolerad av Meat Loaf, om att hånas av stjärnan som han gjort förmögen (Gene Simmons), om idolerna Laura Nyro och Barbra Streisand och om när Steven Tyler från Aerosmith såg en snygg tjej i en bar och upptäckte att det var Vince Neil från Mötley Crüe – vilket inspirerade hitten som Desmond skrev åt dem: "Dude looks like a lady".

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Emrik Larsson växte upp i ett borgerligt hem i Mölndal. Hans föräldrar skickade honom som utbytesstudent till Rochester i början av åttiotalet med förhoppningen att han skulle bli företagsledare. När han kom hem hade han blonderat hår och ring i näsan. Det enda han ville var att skejta och lyssna på funk. Snart startade han och lillebror Torsten gruppen Stonefunkers som blev ökända som Sveriges röjigaste partyband. Tillsammans med sina vänner i Union Carbide Productions ingick de en pakt om "berusning till varje pris". Många i bandets närhet fick betala ett högt pris men Emrik lyckades bli nykter på nollnolltalet och inledde en solokarriär.

Hemma hos Strage pratar han bland annat om när han smugglade skateboards till Norge där rullbrädor var olagliga, om att fylla 60, om sin nya sommarlåt "Holiday", om att sjunga refrängen i den skabrösa Ro-Cee-klassikern "Gettin' all da babes", om den eviga kärleken till funken, om att hans blonderade dreads numera ingår i Mölndals stadsmuseums samlingar och om hur hans 14-åriga dotter nyligen fått honom att upptäcka death metal. Som en speciell bonus bjuder han på lite Cannibal Corpse-inspirerat growlande!

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Sharon Van Etten växte upp i New Jersey och jobbade på McDonalds, International House of Pancakes, en pizzeria, en korvkiosk, ett donutcafé och ett skivbolag innan hon gav ut sitt första album 2009. Under tiotalet nådde hon en allt större publik med sin folkrockiga indie och i vintras kom sjunde albumet "Sharon Van Etten & The Attachment Theory", som också var en sorts debut för bandet med samma namn. Hemma hos Strage pratar Sharon Van Etten och basisten Devra Hoff om hur bandnamnet inspirerats av Sharons psykologistudier, om kärleken till Siouxsie & The Banshees och annan goth, om rädslan för att jamma, om vilka basfrekvenser som föredras av katter, om att turnera med och få goda råd av Nick Cave, om hur Devra växte upp i en South Park-liknande håla i Colorado (där gothtjejer räddade henne från att mobbas), om varför Sharon kallar sig Sharon Van Halen på Instagram och om hur det var att spela på The Roadhouse i den tredje säsongen av "Twin Peaks".

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Nyligen hoppade Alexander Hacke av Einstürzende Neubauten, gruppen där han spelat gitarr och bas i 44 år. Innan det plötsliga beslutet hälsade han och hustrun Danielle de Picciotto på hemma hos Strage för att prata om sitt projekt Hackedepicciotto som gör egensinnig avantgarderock. Danielle flyttade från New York till Berlin i slutet av åttiotalet och grundade 1989, med sin dåvarande pojkvän, den stora technofesten Love Parade. Sedan började hon skriva elektronisk musik med Gudrun Gut (medlem i Mania D, Malaria och den allra första upplagan av Einstürzende Neubauten) samtidigt som hon gjorde karriär som konstnär och filmare. Danielle lärde känna Alexander Hacke i slutet av åttiotalet men det dröjde tills 2001 innan de blev ett par. I podden pratar Alexander bland annat om att använda kassettbandspelare som primitiva samplers, om att som 15-åring bli medlem i Einstürzende Neubauten, om sin första flickvän Christiane F (känd från filmen "Vi barn från Bahnhof Zoo"), om en vodkadränkt konsert i Pilsen som slutade med att Neubauten utvisades från Tjeckoslovakien, om första turnén i Japan där de blev otippade tonårsidoler (och bombarderades med gosedjur och trosor), om att producera Miranda Sex Garden och svenska Mobile Whorehouse och om det myller av instrument som han utforskar tillsammans med Danielle.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Nektar bildades hösten 2023, när Ilean Arvman Nelson just börjat gymnasiet och skolkade från ett svenskprov för att skriva en låt på svenska. Han spelade upp den för sin kompis Isak Zander som blev trummis i Nektar, där även basisten Elliot Axelsson Olsson, gitarristen Leo Larsson och keyboardisten Zion Merking ingår. I fjol blev Nektars debutalbum "Magnolia" en stor kritikerframgång och bandet utnämndes till "årets genombrott" av tidningen Gaffas läsare. Nu hälsar Ilean Arvman Nelson och Zion Merking på hemma hos Strage för att prata om texter som inspirerats av att gå hem tidigt från klassfester, om att ta hand om unga fans som kollapsar, om låten som de tycker är den bästa som skrivits på svenska (Solens "Fjärran stränder"), om sina barndomsminnen av Kents "Tigerdrottningen" och om när Strage nyligen skrev upp dem på gästlistan till Kent-efterfesten på Berns där de, efter att ha nekats av vakterna, fick smugglas in via köksingången.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

För att fira sitt 30-årsjubileum ger det skotska postrockbandet Mogwai ut sitt elfte album "The bad fire" och hälsar på hemma hos Strage. Gitarristen (och den sporadiske sångaren) Stuart Braithwaite plus keyboardisten Barry Burns pratar bland annat om hur de skapar sitt sinnesutvidgande mangel (som på senaste skivan flyter i en mer elektronisk riktning), om kärleken till The Cure, om att sniffa Tipp-Ex, om att misslyckas som musiklärare, om att hämta sitt bandnamn från filmen "Gremlins", om att träffa Lionel Ritchie, om att klä sig så avslappnat att de misstas för roadies och om vad som inspirerade låttitlar som "Hardcore will never die but you will" och "Stupid prick gets chased by the police and loses his slut girlfriend".

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Med sitt electronicaband Little Dragon har Yukimi Nagano haft stora framgångar i England och USA (där de fick en Grammynominering 2015). Efter sju fullängdare är hon nu aktuell med sitt första soloalbum "For you" där hon går i en souligare och jazzigare riktning. Hemma hos Strage pratar hon bland annat om att växa upp i Göteborg, om att få sparken från sitt första jobb som förskollärare, om sina japansk-amerikanska rötter, om att inspireras av enkelheten i en bluesklassiker från 1931, om dålig svensk sushi, om magiska svampar och om att samarbeta med stjärnor som Damon Albarn, De La Soul och Faith Evans.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

I ljusskygga genrer som neofolk, martial industrial och apocalyptic pop är Ordo Rosarius Equilibrio ett av de största namnen. Duon låg länge på det legendariska Linköpingsbolaget Cold Meat Industry vars historia berättas i den nya dokumentären "Soul in flames" av Claudio Marino. Nu hälsar Tomas Pettersson och Rose-Marie Larsen på hemma hos Strage för att prata om tarot och magi, om att turnera och censureras i Kina, om rånet på Coop i Kärrtorp som fick dem att flytta till Boden, om att namedroppas av Nikanor Teratologen, om att läsa Marx i högklackat för asfulla greker, om att anklagas för att vara satanistiska fascister, om när konservativa neofolkfans blev arga på att Tomas bar klänning och läppstift, om det kommande albumet "Polishing mirrors" och om hur de fått sin kärlek att blomstra ända sedan en kompis handbojade ihop dem på Rose-Maries födelsedagskalas 1999.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Som första artist någonsin medverkar Nicke Andersson i "Hemma hos Strage" en andra gång. För fem år sedan var han med som ena halvan av Lucifer. Nu är dyker han upp som sångare och gitarrist i The Hellacopters tillsammans med trummisen Robban Eriksson. De svarar på många frågor: Hur kom de på att de skulle göra ett outro i moll till nya singeln "Do you feel normal"? Är Dregen, som tagit sin paus från bandet sedan han klämde sina fingrar i en bildörr, fortfarande medlem? Är Clash bättre än Kiss? Är det svårt att byta scenkläder i en turnébuss full av amerikanska crackpundare? Kan man tacka Lars Winnerbäck både för Hellacopters och Kents återförening eftersom han anlitade Nicke, Robban och keyboardisten Boba som kompmusiker och härom året fick Joakim Berg att ställa sig på scen igen? Varför vågade Nicke inte säga något när Hellacopters hamnade på samma flyg som AC/DC? Och hur gick det till när han på nya skivan råkade sjunga en hel Bruce Springsteen-vers utan att vara medveten om det?

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Hon är snart 40 och kan inte köra bil. Hon kan inte läsa böcker eftersom hon har svårt att koncentrera sig. Hon är svartsjuk och jämför sig själv med sina killars ex. Hon är sen och har hål i strumpbyxorna. Men du kommer i alla fall inte att ha tråkigt med henne, lovar hon i sin hitlåt "Hello cowboy", och det gäller förhoppningsvis även när hon medverkar i Strages podd. Här berättar Maja Francis om att växa upp i Ängelholm där hennes far drev skivbutiken Änglavax och försåg henne med klassisk rock från en tidig ålder. Hon pratar också om att känna sig som en manic pixie dream girl, om psykisk ohälsa, om samarbetena med First Aid Kit och Veronica Maggio och om hon har den deppiga musiken i sina gener på grund av sin farmor Thory Bernhards (som sjöng "Vildandens sång", en av de sorgligaste låtar som gjorts på svenska).

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Sedan 2001 leder Theodor Jensen gruppen The Plan som är aktuella med sitt första album på sex år. Hemma hos Strage får han många frågor om gruppen han spelade i på nittio- och nollnolltalet: Broder Daniel. Han minns bland annat hur de blev vräkta från sin replokal efter att ha lånat svindyra gitarrer av ett Status Quo-coverband, hur skeptisk Henrik Berggren var mot Theodors bakgrund som klassisk gitarrist och hur det gick till när Broder Daniel fullständigt kollapsade på Emmabodafestivalen 1997. Det blir också diskussioner om Jimi Hendrix, John Coltrane, metafysik, Theos planerade electronic body music-skiva (på tyska) och huruvida döden är en social konstruktion.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

För 50 år sedan bildade en tolvårig Peo Thyrén ett band med sina kompisar i Gustavsberg. Han och trummisen Robert Klasen spelar fortfarande i Noice där de sedan länge är de enda originalmedlemmarna. Peo Thyrén är aktuell med en uppdaterad utgåva av sin självbiografi "Från Noice till nu" och med en jubileumsturné under våren. Hemma hos Strage berättar han om att växa upp i en socialdemokratisk utopi, om när han gick på audition för att få rollen som Emil i Lönneberga, om att dyrka Magnus Uggla och sedan spränga hans porttelefon eftersom han svikit punken, om att spela live i östtysk tv (i kommunistiska ungdomsförbundet Freie Deutsche Jugends eget program), om Noice-medlemmarna Hasse Carlssons och Freddie Hanssons tragiska öden, om sin tid i sleaze metal-gruppen Easy Action och tuggummipoppiga Sha-Boom, om att skriva texten till "Dansa i neon", om att bli frälst och om hur regissören Staffan Hildebrand försökte få Hasse Carlsson att spela huvudrollen i filmen "G": "Det kom löften som: 'Hasse, jag ska se till att du får träffa David Bowie. Vi ska filma när du går ner i tunnelbanan i Stockholm och sen går du upp ur tunnelbanan i New York och där står Bowie och väntar på dig.' Det var det fetaste som gick att locka med. Jag sa att det var bullshit."

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Anna Järvinen är musiker, författare och konstnär. Hon är aktuell med sin andra bok "Otrygg" där hon skriver om att hantera en dement mor som en gång var "Helsingfors svar på Jackie Kennedy". Hemma hos Strage pratar Anna Järvinen också om sitt senaste album "Sex", om synestesi (hon ser musik som färger), om blyghet, om att komma till Sverige som sexåring, om att vara synthare i förorten Skarpäng (där kompisarna bara gillade gammeldans), om att skriva examensarbete i lingvistik om dialogen i "Hannah och hennes systrar" och om sitt indieband Granada som i slutet av nittiotalet förutspåddes att bli det nya Cardigans.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Han är den svenska litteraturens främsta dandy. Han är Sveriges äldsta tonåring och yngsta pensionär. Han är eleganten från vidderna. Han är allas älskare och ingens älskling och han är den andra icke-musiker som gästar "Hemma hos Strage" efter Bret Easton Ellis – en författare som han jämfördes med på nittiotalet. I podden berättar Per om sina egna musikaliska projekt: The Cure-coverbandet The Funeral Party hemma i Skövde, schlagerbidraget "Louise" som han i gymnasiet skrev med den blivande mellokungen Thomas G:son, samt trion The Sabrina i vilken han med Andreas Tilliander och Johan Skugge uppfann genren euroclash (en fusion av eurodisco och electroclash). Per pratar också om nya boken "Johannes och du", om kärleken till Soft Cell, Duran Duran och Eddie Meduza och om att bli trakasserad av elitistiska house-dj:er.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

1992 flyttade den nioåriga Jacqueline Mapei Cummings från Rhode Island till Segersjö i Tumba. Hon fick en kulturchock. "Tänk dig att du varit i Providence i farliga områden där alla skriker och det är bara kaos. Det är ammunition i luften. Stress. Alla har press på sig att lyckas med den amerikanska drömmen. Sedan kommer man till Segersjö och det är... tyst och eftertänksamt. Allt är så lugnt att det känns som om man har PTSD efter kaoset. Det är som att vara på ett jättefint psykhem."

I de tidiga tonåren började Mapei att rappa. Hon fick ett genombrott med den skruvade klubblåten "Video vixens" 2006 men ville göra mer vanlig pop och försvann från rampljuset. 2013 gjorde hon comeback med "Don't wait" som blev en stor internationell hit. Hon uppträdde hos David Letterman, turnerade med John Legend och spåddes en lysande framtid efter debutalbumet "Hey hey". Då drog hon sig tillbaka igen och återvände först 2019 med "Sensory overload". Två år senare startade hon supergruppen MOR, tillsammans med Fredrik Okazaki och Thomas Rusiak, som gav ut det hyllade albumet "Babydolls" innan hon plötsligt hoppade av. Strage beskriver henne som "den svenska popmusikens runaway bride" och hon lovar att inte försvinna den här gången. Mapei pratar också om att längta efter MTV-glamour i ett politiskt radikalt hem, om att som tolvåring turnera med eurodiscoduon Cool James & Black Teacher, om att måla graffiti och om att ibland bara vilja vara en tjej som köper tajts i Kista galleria.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

I december hyllas Strages idol Lana Del Rey med konserten "Dark paradise" i Berwaldhallen i Stockholm. De svenska artisterna Moto Boy och Jennie Abrahamson tolkar hennes låtar i samarbete med Radiokören, ledd av dirigenten Hans Ek. Eftersom Strage lyssnat massor på både Moto Boy och Jennie Abrahamsson bjuder han förstås hem dem till sig för ett samtal om Lana Del Rey. Och för första gången spelas bara en artist i ett helt "Hemma hos Strage"-avsnitt. Moto Boy och Jennie Abrahamsson hinner också berätta om sina vikariat i The Cardigans respektive Shout Out Louds, om det går att dricka alkohol i samband med konserter och om varför man som Lana Del Rey-fan ibland, när folk inte förstår hennes storhet, känner sig som om man förklarar Schopenhauers filosofi för chimpanser.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Gitarristen Serra Petale kommer från Australien, basisten Josefine Jonsson växte upp utanför Norrköping, keyboardisten Augustina Ruiz föddes i Uruguay och trummisen Nic Crawshaw är britt. Tillsammans kallar de sig Los Bitchos! De blev kompisar i London 2017 genom sitt intresse för peruansk cumbiamusik och instrumental surfrock från sextiotalet. Alex Kapranos från Franz Ferdinand producerade deras första låtar och den streamade spelning som de genomförde under pandemin blev viral. När debutalbumet "Let the festivities begin!" släpptes 2022 hyllade kritiker Los Bitchos instrumentala cocktailgrooves. Hemma hos Strage pratar Serra Petale och Josefin Jonsson bland annat om kärleken till tequila, Abba och Tarantino, om hyllningslåten som de skrev till Lindsay Lohan, om det är en slump att de lånade ett typsnitt från omslaget till skräcksoundtracket "Vampyros lesbos", om hur Josefin lärde sig rida stående på två hästar samtidigt, om nya albumet "Talkie talkie" och om varför de gjorde en cover av den svenska julvisan "Tomtarnas julafton" (även känd "Midnatt råder").

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Första "Hemma hos Strage"-avsnittet med en dansk artist gästas av Jesper Binzer, sångare och gitarrist i D-A-D! Han har ett råd till alla som likt Strage tycker att det är svårt att förstå danska: "Ha inte ångest! Lyssna med hjärtat!" D-A-D bildades som Disneyland After Dark 1982 men räknar sitt födelseår som 1984 eftersom det var då Jespers lillebror Jacob Binzer blev gitarrist. Hans gudabenådade solo i hitsingeln "Sleeping my day away" är ett av skälen till att Strage tycker att det är den bästa skandinaviska rocklåten någonsin. I podden pratar Jesper Binzer bland annat om om när han var liten och ville bli skomakare, om att se Johnny Ramone på Burger King i Köpenhamn, om att träffa Ringo Starr och flippa ut totalt, om D-A-D:s 13:e album "Speed of darkness" och om när de gjorde en hemlig spelning i Göteborg och det kom två personer.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Sedan 1979 gör Matt Johnson musik under namnet The The. Under 2000-talet har han mest skrivit filmsoundtracks men nyligen kom "Ensoulment", det första riktiga studioalbumet många år. Hemma hos Strage pratar Matt Johnson bland annat om puben som hans föräldrar drev i östra London (de ökända tvillingarna Kray hängde där), om när han fick en back öl för att åka på turné med Cabaret Voltaire, om samlingsskivan "Some bizarre" som inkluderade en av The Thes tidiga låtar (och den allra första låt som Depeche Mode spelade in), om samarbetena med Johnny Marr (som spelade längre i The The än i The Smiths), om varför Tony Blair var Margaret Thatchers sanna arvtagare, om att försöka sig på "method songwriting" (med katastrofala resultat), om The The-skivan som Bowie älskade, om psykedeliska droger, om zenmeditation och om åren han bodde i Göteborg.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Efter storstrejken 1909 tvingades fackföreningsledaren Alrik Andersson i landsflykt. Han reste från Horndal i Dalarna till Chicago där han dog 90 år gammal 1970. Samma år föddes Henrik Levahn som växte upp i Horndal och fyra decennier senare, med sin lillebror Pontus, startade ett metalband döpt efter hemorten. Deras nya album "Head hammer man" (och boken med samma titel som Henrik Levahn skrivit) skildrar Alrik Anderssons öde. Nu har bröderna Levahn varit hemma hos Strage för att prata om järnbruk och heavy metal. De hinner även diskutera Janne "Loffe" Carlssons monumentala trumspel, Scott Walkers kompakta mörker, röster från andra sidan, en tolvårig Henriks möte med Saxon på en båt, hur de lyckades skrämma slag på Google och hur de fick den legendariske ljudteknikern Steve Albini att spela in deras första EP.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Martin Elisson växte upp i Örgryte och gjorde Nirvana-covers med sina kompisar. I ettan på gymnasiet bildade de Bad Cash Quartet som hyllades av pressen (i alla fall av tidningen Pop där Strage jobbade) och fick turnera som förband till sina hjältar Broder Daniel. 2004 splittrades Bad Cash Quartet och tre år senare startade Martin Elisson och basisten Adam Bolméus det nya bandet Hästpojken tillsammans med Broder Daniel-trummisen Pop-Lars. Deras första singlar "Shane McGowan" och "Caligula", hyllningar till destruktiva livsnjutare, spelades på alla indieklubbar och Hästpojken blev så småningom en synonym för hårt leverne (i alla fall i Strages stockholmska mediekretsar). I våras kom bandets femte album "River av ett liv", som med en speltid på 22 minuter kanske snarare bör kallas EP, och nu hälsar de på hemma hos Strage. Martin Elisson och Adam Bolméus pratar bland annat om att spela en marginaliserad genre, om att både skriva Örgryte IS inmarschlåt och ett bidrag till Melodifestivalen, om parallellerna mellan Broder Daniel och Iron Maiden och om om att göra sluddrandet till en konstform samtidigt som man jobbar som logoped. Dessutom spelar de upp en italiensk Morricone-schlager som är det mäktigaste Strage hört på flera år.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Tom S Englund är sångare och gitarrist i death metal-bandet Evergrey. Han växte upp i Göteborgs nordöstra förorter och lyssnade mest på Modern Talking och Alphaville innan Europe fick honom att bli hårdrockare. I början av nittiotalet hängde han på klubben Valvet, tillsammans med många av stans blivande death metal-stjärnor, innan han bildade det mörkt melodiska Evergrey 1993. Hemma hos Strage pratar Tom bland annat om att extrajobba som scentekniker åt Pink Floyd, om Depeche Mode-låten som nästan fick honom att köra av vägen, om att studera till socionom (efter att ha drabbats av panikångest och funderat på att lägga ner bandet), om att i en musikvideo bränna fyrverkerier till ett värde av 750 000 kronor, om världens bästa gitarrsolo (Europes "More than meets the eye"), om att få dödshot av black metal-fans som tyckte att han spelade "life metal" och om det nya albumet "Theories of emptiness".

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Nisse Hellberg bildade Wilmer X, som till en början hette Wilmer Pitt, hösten 1977 i Malmö – några månader efter att de sett Sex Pistols göra kaos med Helsingborg. 1980 gav de ut sin första singel, "Sov min älskling", på skivbolaget Larm som startats av den legendariske musikjournalisten Lennart Persson. Eftersom både Nisse och Strage kände Lennart, som dog 2009, blir det en hel del diskussioner om honom i podden. Nisse pratar också om hur Kraftwerk inspirerade åttiotalshitten "Teknikens under", om hur jobbigt han tycker det är att göra vanliga saker som att fika och promenera (vilket inspirerade den nya låten "Alla andra kan ta det"), om Olle Ljungström-duetten "Jag är bara lycklig när jag dricker", om monsterskräck, om afro-kreolsk zydeco-musik och om skivsamlande ("att köpa en skiva om dagen är inte så mycket, det blir bara 365 om året").

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Sylvia Vrethammar har varit en av Europas främsta schlagersångerskor sedan slutet av sextiotalet. Hennes "Eviva España" låg på Englandslistan i 28 veckor och gjorde så att hon fick uppträda två gånger i "Top of the pops" (bland annat i samma program som Queen). Hemma hos Strage pratar Drottning Sylvia, som hon brukar kallas, också om sin farfars fars faster Kristina Nilsson (den berömda operasångerskan), om att vara värdinna i tv-programmet "Hylands hörna", om att turnera i Sovjetunionen, om vikten av att artikulera, om att tjänstgöra som fältartist för FN:s fredsbevarande styrkor, om idolen Caterina Valente och om kärleken till samba och champagne.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Lias Saoudi växte upp på Nordirland med brittisk mor och algerisk far. Han är sångare i Fat White Family som sedan starten 2011 blivit kända för sin anarkistiska dekadens och sitt bångstyriga sound. Kritiker har skrivit att de inte är ett rockband med drogproblem utan ett drogband med rockproblem. I våras kom gruppens fjärde album "Forgiveness is yours" vars inspelning Lias Saoudi beskriver som "a fucking marathon of weirdness, dysfunction and interpersonal mess". Hemma hos Strage bjuder han på häpnadsväckande anekdoter om när han trippade på ketamin och träffade Yoko Ono, om när Fat White Family spelade i Paris samma kväll som terrorister attackerade Le Bataclan, om sin tid som pizzabagare (då han uppfann Middle Class Guilt Calzone med kronärtskocka och chèvre) och om när hans bror plus mor hamnade i ett blött backstagebråk med idolen Mark E Smith från The Fall. Dessutom diskuterar Strage och Saoudi manlig omskärelse.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Genom att mixa indierock, jazz, blues och ren misär har Franska Trion blivit en av landets mest säregna grupper. De har spelat förband till Håkan Hellström, medverkat i "På spåret" och gav i våras ut sitt 14:e album "Nya kulor". Samtidigt publicerades sångaren Matti Ollikainens andra roman "Silverkulor i svart natt" där han granskar minnesfragment och inser att det vardagligt grå alltid berört honom mer än det spektakulära. Många av Ollikainens bästa låtar utspelar sig en deppig tisdagsförmiddag i mars. Hemma hos Strage pratar han också om att växa upp i byn Ullatti i Tornedalen, om mamman som fick huvudvärk av citypulsen i Gällivare, om kärleken till Chet Baker, om kaos, om sprit, om att nästan dö av covid och om att förälska sig i Majornas Lana Del Rey.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

När Peter Jöback var liten hette hans bästa kompisar Judy Garland, Cyd Charisse, Gene Kelly och Fred Astaire. Hans mamma lät honom titta på musikaler när det var stökigt hemma. Några år senare blev han själv musikalartist och i mitten av nittiotalet sjöng han "Guldet blev till sand", en av de mest älskade svenska låtarna någonsin, i Benny Anderssons och Björn Ulvaeus "Kristina från Duvemåla". Parallellt med sitt arbete på scen har han haft en popkarriär och i våras kom albumet "Atlas" där han samarbetar med de brittiska artisterna Ed Harcourt, Kathryn Williams och Sophie Ellis-Bextor. Nu hälsar han på hemma hos mig för att prata om sina idoler George Michael och Elton John, om när han nästan fick gå på audition för en Woody Allen-film, om när RFSL outade honom på affischer över hela stan, om att vara mer indie än folk tror, om att sjunga duett med Kate Pierson från The B52's och Sia, om att komma näst sist i Melodifestivalen (men tröstas av Loa Falkman) och om hur allt sög 2002 ("Jag var olyckligt kär, skivan gick åt helvete och det var året då jag plattångade mitt hår").

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Med sin sextiotalsfärgade soulpop blev Jackie Mere en av de mest hyllade debutanterna 2023. Hon nominerades i kategorin "årets nykomling" på Grammisgalan och "framtidens artist" på P3 Guld. Jackie föddes i Stockholm men flyttade med sin mor till Biskopsgården i Göteborg där hon vantrivdes. Redan som elvaåring började hon sjunga och spela gitarr på gatan för att få fickpengar. Musik i allmänhet – och idolerna Amy Winehouse och Prince i synnerhet – hjälpte henne genom en stökig tonårsperiod. Hemma hos Strage pratar Jackie Mere om sina tidigare liv, om att befinna sig i ett "fuck shit up mode", om att ångra alla sina tatueringar, om att komma ut som lesbisk, om kärleken till kebab och om när hon struntade i att begå självmord eftersom hon var tvungen att se Katy Perry live.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Som gitarrhjälte i Guns N' Roses blev Slash en av världens största rockikoner. Nu är han aktuell med "Orgy of the damned", ett album med bluescovers och hemma hos Strage spelar han upp några av originallåtarna av artister som Howlin Wolf, Lightning Hopkins och Robert Johnson. Han pratar också om att som sexåring flytta från brittiska Stoke-on-Trent till Laurel Canyon, sjuttiotalets rockmecka i Los Angeles, om hur hans mor efter skilsmässan blev ihop med David Bowie (och sydde kostymerna till hans Thin White Duke-period), om att få ett gitarrsolo stoppat av Michael Jacksons säkerhetsvakter, om att medverka på Bob Dylans sämsta låt och om varför han inte längre har 100 ormar hemma.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Hösten 1978 bytte den unga synthduon VCL XI (som döpt sig efter ett diagram på baksidan av Kraftwerks album "Radio-activity") namn till Orchestral Manouvres in the Dark och gjorde sin första spelning på Eric's Club i Liverpool. Andy McCluskey och Paul Humphreys kom från arbetarhem. De hade inte råd med keyboards så Paul byggde egna elektroniska instrument genom att plocka ut kretskorten ur sina mostrars radioapparater. Till slut köpte de en Korg-500 på avbetalning och skickade en demo med låten "Electricity" till Tony Wilson på skivbolaget Factory i Manchester. Han hatade den, minns Andy och Paul när de hälsar på hemma hos Strage.

"One week Tony Wilson was saying to his wife: 'Oh, they played the club. They were shit. I hate them. They're two hairy blokes from Liverpool playing electric nonsense.' And his wife says: 'No, this is a hit.' And the next week we met Tony and he said: 'You are the future of pop music!' He totally changed his mind. And we said: "We're not fucking pop. We're experimental.'"

I nya "Hemma hos Strage" pratar OMD om sitt 14:e album "Bauhaus staircase", om hur regissören John Hughes fick dem att skriva "If you leave" eftersom han ändrat slutet på sin nya film "Pretty in pink", om Kraftwerks spelning på Liverpool Empire 1975 (dit Paul inte fick gå för sin mamma), om kärleken till Oskar Schlemmer och abstrakt 1900-talskonst, om skivbolaget som sa att de var tvungna att välja om de ville vara Karlheinz Stockhausen eller Abba (varpå de svarade "Why can't we be both?") och om att spela förband till Depeche Mode på den legendariska Rose Bowl-konserten i Pasadena 1988.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

1976, när Brian Tatler var 16, bildade han heavy metal-bandet Diamond Head hemma i Stourbridge. De förutspåddes en lika ljus framtid som de andra grupperna i The New Wave of British Heavy Metal. Diamond Head tryckte upp sitt debutalbum själva och sålde det via en annons i musiktidningen Sounds. När de lyckades sälja ett ex till någon i Los Angeles blev de överlyckliga. "We thought: WE'VE GOT A FAN IN AMERICA! But we didn't think that he had a very American sounding name: Lars Ulrich."

Den unge Lars Ulrich blev så förtjust i Diamond Head att han reste till England för att se dem live. Brian Tatler lät honom bo på en madrass i sitt pojkrum. Sedan åkte Lars hem till Kalifornien och bildade Metallica. För Diamond Head gick det inte lika bra. Sångaren Sean Harris krävde att hans mamma och hennes pojkvän skulle vara bandets managers, trots att de inte visste mycket om musikbranschen. De missade många chanser på grund av det men de första två albumen "Lightning to the nations" och "Borrowed time" anses vara klassiker – och den monumentala "Am I evil" kom på 26:e plats när Rolling Stone listade de 100 bästa heavy metal-låtarna någonsin. Diamond Head splittrades 1985 och har sedan dess återförenats flera gånger av Brian Tatler som är den ende originalmedlemmen. Hemma hos mig pratar han om sin långa och mödosamma karriär, om hur mycket hjälp han fått av Metallica som tolkat inte mindre än fyra Diamond Head-låtar och om sitt nuvarande jobb som gitarrist i Saxon.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Hon var den enda syntharen i den norska småstaden Mysen. Hon skulle bli fotbollsproffs men flyttade till Stockholm där hon inledde en karriär som skådespelare för att sedan sadla om och bli musiker. Hon har gjort fyra soloalbum som spänner mellan dramatisk gothrock och drömsk electronica. Numera är Katharina Nuttall mest känd som filmkompositör. I fjol förtjusades många av hennes soundtrack till dokumentären "Kungen" om Carl XVI Gustaf. Nu hälsar hon på hemma hos Strage för att prata om 1800-talspoesi, om antika synthar, om sin monumentala cover av Depeche Modes "Stripped", om att sampla sitt kylskåp och om att stå stadigt som träden genom alla årstider. Katharina Nuttall spelar också upp favoritlåtar av artister som Wendy Carlos, Laurie Anderson, Hildur Guðnadóttir och Radiohead.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Biff Byford hoppade av skolan som 15-åring. Han tänkte bli snickare eller gruvarbetare som sin far. I stället blev han sångare i det brittiska heavy metal-bandet Saxon som hade enorma framgångar på åttiotalet och fortfarande håller fanan högt. I januari släpptes deras 24:e album "Hell, fire and damnation" och nu hälsar Biff Byford på hemma hos Strage för att prata om sin tid som antikhandlare, om att bli kallad "tea drinker" av Lemmy som tyckte att han krökade för lite, om flygdramat som inspirerade hitten "747 (Strangers in the night)", om att jamma med The Clash och om texterna på senaste skivan som avhandlar allt från slaget vid Hastings och häxprocesserna i Salem till franska revolutionen, UFO:n och Kublai Khan.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Sedan han slog igenom med sitt band The Commotions i mittten av åttiotalet har Lloyd Cole varit en idol för alla som älskar melankolisk och litterär gitarrpop. Hemma hos Strage pratar han om nya albumet "On pain", om sitt flörtande med elektronisk musik, om varför han avskyr Stone Roses, om hur kokainskildringen "My bag" inspirerades av Jay McInerneys bok "Bright lights big city", om när han tvingades lämna sin stora lägenhet i New York (Jodie Foster flyttade in i stället), om sitt möte med David Bowie, om låten "I tried to rock" (där han sjöng om hur svårt det var att rocka) och om när han spelade bongotrummor med Bob Hund på Kalas-turnén 1998.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Som sångare i Iron Maiden har Bruce Dickinson turnerat över hela världen. Han har också jobbat som pilot, programledare, föreläsare och författare. Nu ger han ut sitt sjunde soloalbum "The mandrake project" som också är ett serieäventyr om alkemister som försöker bevisa själens existens. Hemma hos Strage berättar Bruce Dickinson om potatisväxten alruna ("mandrake" på engelska) vars rot sedan medeltiden sagts ha magiska egenskaper. Till skillnad från extrema Harry Potter-fans har han inte provat den själv och du bör inte heller göra det (alruneroten är giftig). Bruce pratar också om när han träffade Johnny Cash, om hur arg han blir när fans tänder bengaler under konserterna, om sin kärlek till konstnären William Blake, om vilka låtar som är svårast att sjunga och om varför Iron Maiden aldrig kommer att bli avatarer.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Den 10 och 11 mars avslutar Karin Dreijer, alias Fever Ray, sin ett år långa There's No Place That I'd Rather Be Tour med två spelningar på Cirkus i Stockholm. Fredrik Strage, som en gång beskrev The Knife som "det bästa som hänt musik sedan elektricitet", har i åtta år försökt locka Karin till sin podd och nu blev det äntligen av. Den elektroniska popsurrealisten från Pixbo talar om sin långa karriär, från att göra Tom Petty-covers med gruppen Virginia i högstadiet till att samarbeta med Nine Inch Nails på senaste albumet "Radical romantics". Samtalet handlar också om nittiotalets indiescen, föräldraskap, Throbbing Gristle, nyfascism, kärlek, död, kapitalism, sumorörelser, ickebinär identitet, Cindy Lauper, Håkan Hellström och om när Karin slarvade bort sitt tält på väg för att se Hole på Readingfestivalen 1995.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Ljudteknikern, producenten och artisten Martin Bisi har sedan 1981 drivit BC Studio i Brooklyn där han spelat in artister som Sonic Youth, Afrika Bambaataa, Foetus, Swans, Iggy Pop, Ramones och Herbie Hancock (vars klassiker "Rockit" han fick dj-pionjären Grandmixer DXT att scratcha över). Martin växte upp på Upper East med föräldrar som flyttat dit från Argentina: pappan var läkare och mamman, Maria Regules, en berömd konsertpianist. Som 17-åring blev han föräldralös. Efter att ha försökt etablera sig själv som graffitimålare blev han kompis med basisten Bill Laswell och upptäckte avantgardemusik. Sedan dess har han försökt skapa "powerful art, nuclear level sound" som får ditt huvud att explodera.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Sedan starten för ett kvarts sekel sedan har Torbjörn Håkansson och Fredrik "Liston" Lindson blivit kända för tjusiga melodier och radikala popteorier. Få svenska band har ifrågasatt sig själva och sitt skapande lika mycket. I höstas gav den göteborgska indieduon ut sitt nya album "E-numbers" och nu hälsar de på hemma hos Strage för att prata om kärleken till The Fall och housetolvor med risigt ljud, om att bli utkastade från sina egna spelningar, om att jagas av en upprörd mobb, om att vägra kalla sig musiker, om när Fredrik spelade stroboskop (och när "Shoreline" framfördes första gången tamburin) i Broder Daniel och om att utsätta sig själva för förnedring för att uppnå något som känns äkta.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Som 19-åring slog hon igenom med den melankoliska indietrion The xx vars musik hänförde folk över hela världen. Det blev något av en chock för gitarristen och sångerskan Romy Madley Croft som likt bandets basist, och andra andra vokalist, Oliver Sim var oerhört blyg. "We were both very shy. The fact that we ended up on a stage is still quite a surprise to me." Både Oliver, som Romy lärde känna redan när hon gick på dagis, och bandets producent Jamie xx har släppt soloskivor och 2023 var det Romys tur. Hennes euforiskt dansanta "Mid air" är en hyllning till queerklubbarna i London där hon brukade hänga som tonåring. Det är också en hyllning till hennes fru, fotografen Vic Lentaigne, som hon blev ihop med som tonåring, inspirerades till att skriva ledsna The xx-låtar om efter att det tagit slut, träffade på nytt tio år senare och inspirerades till att skriva lyckorusiga låtar om på nya skivan. Hemma hos Strage pratar Romy om att finna sig själv på dansgolvet och om sin kärlek till Robyn, Abba och Madonna.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Debby Friday föddes i Nigeria och flyttade till Kanada som tvååring. Hon växte upp i en religiös familj i Montreal som ville att hon skulle bli advokat. Men som tonåring smög hon ut från den katolska flickskolan för att gå på klubb och dansa till techno hela natten. Efter ett tag började hon dj:a men när festandet gick överstyr lämnade hon stan och flyttade till Vancouver. Där studerade hon politik och genusvetenskap på universitetet och började, efter att ha kollat på instruktionsvideor på Yotube, att producera sin egen elektroniska musik. Den arga debut-ep:n "Bitchpunk" kom 2018 och gjorde så att det anrika indiebolaget Sub Pop i Seattle upptäckte henne och gav ut debutalbumet "Good luck". Tidigare i höstas vann Debby Friday sitt hemlands finaste musikpris, The Polaris Music Prize, som är en kanadensisk motsvarighet till Englands Mercury Prize. När Debby nyligen besökte Stockholm gick hon hem till Strage för att prata om klubbextas, katolicism och favoritartister som Avril Lavigne, Amy Winehouse, Santigold och The Runaways.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Under en USA-semester upptäckte den tonårige Joakim Larsson från Upplands Väsby att amerikaner inte kunde uttala hans förnamn. När han blev artist kallade han sig därför Joey och tog ett nytt efternamn från Shakespeares "Stormen" som han såg på en hylla i Vilundaskolans bibliotek. 1979 blev han sångare i gruppen Force som tre år senare bytte namn till Europe och vann Rock-SM. Med albumet "The final countdown" blev Europa den största svenska musikexporten sedan Abba. Men framgångarna avbröts tvärt av grunge, skivbolagstrubbel och skatteskulder. Europe splittrades men återförenades på nollnolltalet och gav nyligen ut den Klas Åhlund-producerade singeln "Hold your head up". Hemma hos mig pratar Joey Tempest bland annat om Lucio Fulci-rysaren som inspirerade en av Europes bästa låtar, om Swedish Metal Aids välgörenhetslåt "Give a helpin' hand" som blev hans första guldskiva, om den frifräsande managern Thomas Erdtman och om huruvida Kurt Cobain skrev "Who the fuck is Joey Tempest?" på en vägg i Los Angeles.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Sharon den Adel har i 27 år sjungit i det holländska symfonimetalbandet Within Temptation. Hon har blivit känd för sin mäktiga röst, sitt politiska engagemang och sina överdådiga klänningar som hon designar själv. Nyligen gav bandet ut sitt åttonde album "Bleed out" där Sharon i flera låtar sjunger om kriget i Ukraina. Within Temptation har spelat där och hoppas kunna återvända (några spelningar i Ryssland, där de har många fans, lär det däremot inte bli förrän Putin störtats). I nya "Hemma hos Strage" pratar Sharon om sin globetrottande barndom, om åren i Indonesien, om att inspireras av balinesisk dans, om hur hon och maken Robert Westerholt (gitarrist i Within Temptation) blev kära som tonåringar, om att vilja bli sångerska efter att ha hört Olivia Newton-John, om att diskutera hamburgare med idolen Peter Steele från Type O Negative och om AI-programmet som råkade lägga till Darth Vader i deras Ukraina-video "Wireless".

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

För första gången på 157 avsnitt gästas "Hemma hos Strage" inte av en musiker, även om Bret Easton Ellis faktiskt spelade keyboard i tre band när han gick på college. Det är som författare till böckerna "Less than zero", "American psycho", "Glamorama" och nya "Skärvorna" han blivit världsberömd. Strage hälsade på Bret i hans lägenhet på 13th Street i New York för ganska exakt 25 år sedan. Nu kommer Bret till Kungsholmen och pratar om tidens flykt, om kristallklara tonårsminnen, om att dölja sin sexualitet i high school och samtidigt dejta skolans snyggaste tjej, om att förtjusas av Kim Wildes likgiltiga perfektion i "Kids in America"-videon och vilja skriva på samma sätt, om hur det är att leva med en oerhört woke generation Y-pojkvän och om hur mycket som är sant i de depraverade skildringarna av en uppläsningsturné i boken "Lunar Park", där han röker crack och blir attackerad av en hund efter att ha försökt få den att "gå ner" på ett medvetslöst fan (spoilervarning: "Everything happened!").

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Bröderna Peder och Anders Stenberg växte upp i byn Vindeln norr om Umeå. De sveptes med av nittiotalets hardcorevåg och fortsatte sedan med att spela emo, funk och indie innan de för 20 år sedan bildade Deportees. Deras smäktande rock blev en omedelbar framgång och i våras kom sjunde albumet "People are a foreign country" där Peder sjunger duett med Sarah Klang. Hemma hos Strage pratar bröderna om hur de blev straight edge ("Jag var tolv, det var inte så stor grej att inte dricka", minns Anders), om demonstrationer på McDonalds i Umeå, om konflikter med raggare, om konflikter med hardcoresnobbar, om Peders doktorsavhandling i etnologi på temat "World of warcraft", om när han stampade på en ros som han fick av Olof Dreijer från The Knife, om Anders turnéer som gitarrist åt Lykke Li och om huruvida Deportees är det nya Blink-182 eftersom trummisen Thomas Hedlund är mer känd än resten av bandet.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Malmösyntharna Eddie Bengtsson och Marina Schiptjenko träffades utanför ett högstadiedisco i Limhamn när hon var 15 och han 18. Eddie hade blonderat hår, solglasögon och en orange overall som han skrivit "DEVO" på. "Honom måste jag prata med", tänkte Marina. De blev ihop och var ett par i ett år och tre månader. Deras vänskap, och bandet som de startade tillsammans, har hållit desto längre: 43 år. Hemma hos Strage pratar Page bland annat om hur knäckt Eddie blev när han upptäckte att Silicon Teens inte var ett riktigt band, om klassikern "Dansande man" som de spelade väldigt snabbt i TV i början av åttiotalet (programtiden höll på att ta slut), om kärleken till Gary Numan och Fad Gadget, om varför Eddie inte sjunger på skånska, om nya albumet "En ny våg" och om bilolyckan som var nära att kosta dem livet

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Inge Johansson växte upp i Kågedalen (området norr om Skellefteå som många fortfarande förknippar med den skandalösa boken "Äldreomsorgen i Övre Kågedalen" av Nikanor Teratologen). Som 20-åring blev han basist i The (International) Noise Conspiracy, bandet som Dennis Lyxzén startade efter Refused. De fick stora framgångar på andra sidan Atlanten, gjorde 773 spelningar och fick två album producerade av Rick Rubin innan de splittrades. Inge Johansson har också spelat i Totalt Jävla Mörker, Against Me! och soloprojektet Gatuplan som nyligen gav ut sitt andra album. Hemma hos Strage pratar han om att hamstra tajta jeans, om att spela live med Rancid, om tonårscrushen som skaffade barn med en moderat och om den eviga kärleken till Black Sabbath.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Danko Jones kommer från Toronto. Sedan 1996 är han vokalist och gitarrist i en trio som han döpt efter sig själv. Hemma hos Strage pratar han om nya albumet "Electric sounds", om att bearbeta trauman genom att göra arg musik, om hans första punkband 3 Reasons To Puke, om att extrajobba i en porrbutik, om att hyllas av Keith Richards, om att göra en video med Lemmy och Ralph "Karate Kid" Macchio, om föräldrarna som fortfarande vill att han ska bli akademiker, om sin livslånga kärlek till Kiss och om den gången hans pappa bröt sönder hans exemplar av "Alive!". Danko Jones börjar också att gråta tre (nästan fyra) gånger under inspelningen – bland annat när han lyssnar på Neil Youngs "Old man".

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

I 32 år har Bob Hund gjort ljuvligt panikslagen indierock. Nu är de aktuella med EP-skivorna "Drömmen är en råvara" och "Verkligheten är en raffinerad produkt" – samt med boken "Nybörjartur livet ut" som ges ut i september. Hemma hos Strage pratar sångaren Thomas Öberg och gitarristen Conny Nimmersjö bland annat om sin absoluta banddemokrati ("ingen får sin vilja igenom, alla är missnöjda hela tiden"), om kärleken till Kraftwerk, om hur "I stället för musik: förvirring" inspirerades av en Sjostakovitj-sågning i Pravda, om läkaren som ville skicka Thomas till psykakuten, om det engelskspråkiga sidoprojektet Bergman Rock som ingen (allra minst bandmedlemmarna) älskade och om varför det ofärdiga och misslyckade (som Iggy Pops "Zombie birdhouse") är mer inspirerande än det fulländade och perfekta.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Till skillnad från sin amerikanske namne sålde Robert Johnson från Solna aldrig sin själ till Satan för att bli framgångsrik. Kanske borde han ha gjort det. "Fy fan vad det har gått dåligt", säger han hemma hos Strage när han sammanfattar sina 30 år i det fuzzade, instrumentala surf-garage-punk-bandet Robert Johnson and Punchdrunks. Han pratar också om varför han äger 58 exemplar av Jerry Lee Lewis album "Live at the Star Club", om när han slutade med musiken och sålde sin fina Bo Diddley-gitarr till Dregen, om när han ångrade sig och köpte tillbaka den, om varför han har tatuerat en bild av den amerikanska protosynthduon Suicide på bröstet, om hur det kändes att hyllas av Iggy Pop och om när han som taxichaufför skjutsade Johnny Thunders gitarr från Arlanda till Hägerstensåsen. Dessutom dissar han skandalöst nog Strages idoler Quentin Tarantino och Daft Punk!

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

"Åh nej, nu kommer folk kanske att känna igen mig på stan", sa Laleh efter att ha uppträtt med Adam Lambert i amerikanska "Idol". "Det är inte riktigt den inställningen du ska ha", sa hennes manager. Laleh trivs med att vara låtskrivare och producent på andra sidan Atlanten och popstjärna hemma i Sverige. Inför sommarens arenakonserter hälsar hon på hemma hos Strage för att prata om hur hon skrev sin skolavslutningshit "Goliat" under en förkylning, om föräldrarna som flydde från Iran, om sina år i Minsk, Östberlin och Skellefteå, om att trycka ner en mobbares huvud i soppa och om behovet av optimism.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Wayne Hussey föddes i Bristol och växte upp i en mormonsk familj. Han spelade med Dead or Alive och The Sisters of Mercy innan han 1986 startade The Mission som gjorde succé med sin smäktande gothrock. Hemma hos Strage pratar Wayne Hussey bland annat om att som sexuellt hämmad mormon spela i samma band som den dekadenta divan Pete Burns, om sin kärlek till Marc Bolan och sunkvinet Blue Nun, om varför han i sina självbiografier skriver mer sexigt om gitarrer än om sex, om att ta syra och hångla med sin gitarrist i Hell's Angels klubbhus i New Orleans och om det kortlivade glamrock-coverbandet The Sexist Boys som han hade med Martin Gore.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Simon Superti är de senaste tio årens mest inflytelserika svenska hiphopproducent. Samtidigt som han jobbat med bland andra ZE, Einár, ODZ och Dani M har Simon Superti gjort egna låtar. På nya albumet "Hemlisar" går han i en visrockig riktning och blir en sorts förorts-Cornelis. Nu hälsar han på hemma hos Strage för att prata om sitt italienska arv, om att växa upp i Salabacke, om att jagas av polisen på Uppsala reggaefestival, om Einárs tragiska död och om att samarbeta med de viktigaste jockarna i svensk rock: Jocke Berg och Jocke Åhlund.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Eirik Melstrøm var 13 när han fick Turbonegros album "Apocalypse dudes" i julklapp. Han bodde i Harestua, samma stad som Turbonegros yxhjälte Euroboy – vars mor han hade som fransklärare (hon skickade hem Eirik när han kom till skolan i en "I got erection"-tröja). Några år senare blev Eirik gitarrist i sitt eget band The Good, The Bad & The Zugly som inte bara slagit Norge utan hela Europa med häpnad. Nu hälsar han och vokalisten Ivar Nikolaisen (som även sjunger i Kvelertak) på hemma hos Strage. De pratar bland annat om alla gånger de ljugit om vilka band de lyssnar på, om att äkta punk måste vara bitter, om Ivars uppväxt i en judiskinspirerad sekt ("vi var inte jewish, vi var jew-ish"), om att slåss mot systemet samtidigt som de tar emot bidrag ("vi spelar statsfinansierad oljepunk") och hur jobbigt det är med frågesport på puben när man bara vill supa.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Grace Jones älskar dem. Bret Anderson från Suede också. Konstnären Marina Abramović bad att få ta en selfie med dem. Dry Cleaning är det största som hänt brittisk indierock på ett bra tag. Bandet leds av frontkvinnan Florence Shaw, som i stället för att sjunga reciterar texter med en ljuvligt nollställd röst, och av gitarristen Tom Dowse som kastar sig mellan söta slingor och taggig dissonans. Hemma hos Strage pratar de om sin tid som konststudenter på Royal College of Art, om kärleken till The Fall och Soft Cell, om att bli popstjärnor när man passerat 30, om att inspireras av storstadens kaos och om varför det är intressant att inte göra något alls på scen.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Klara Andersson kallar sig Fågelle och kommer från Sennan, en liten ort utanför Halmstad. Hon spelade i punkbandet Poor Ducks innan hon gick en workshop med jazmusikern Mats Gustafsson och upptäckte experimentell musik. När hon pluggade på Musikhögskolan i Göteborg blev hon vän med Henryk Lipp, känd för sina samarbeten med Anna von Hausswolff, Freddie Wadling och Håkan Hellström. De har gjort två album tillsammans och det senaste, "Den svenska vreden", är en våldsamt vacker urladdning av viskningar och rop. Hemma hos Strage pratar Fågelle om att bo i Berlin, om sin skelettsamlande far, om att sampla kajors dödsskrik och om att sjunga duett med Thåström.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

The Brian Jonestown Massacre kommer från San Francisco och blev på nittiotalet lika kända för vilda slagsmål på scen som för sin sinnesutvidgande psykedeliapop. Ironiskt nog var det kaoset som gjorde att en riktigt stor publik fick upp ögonen för dem (i den kritikerhyllade dokumentären "Dig!"). Många upptäckte också gruppen när deras låt "Straight up and down" användes som ledmotiv i tv-serien "Boardwalk empire". Numera bor bandets ledare Anton Newcombe i Berlin. Han har gett ut 20 album och turnerar fortfarande över hela världen. Under ett besök i Stockholm hälsar han på hemma hos Strage för att prata om kärlekssånger med giftiga taggar, om att växa upp bland rika och tokiga människor och om hur man undviker att bli exploaterad av musikindustrin.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Få eller inga svenska trummisar är lika hyllade som Tomas Haake. I det progressiva metalbandet Meshuggah har han sedan nittiotalets begynnelse trollbundit lyssnare med sina komplexa grooves. Nu har han äntligen hälsat på hemma hos Strage för att prata om uppväxten i Örnsköldsvik, om åren i Umeå då han blev irriterad på alla hardcoreungar som skulle springa upp på scen, om att utbilda sig till snickare och fastna med fingret i en fräs, om att drabbas av eksem under pandemin, om att folk överskattar hans kunskaper i matematik, om sin skådespelande flickvän Jessica Pimentel (känd från ”Orange is the new black”) och om att utses till världens 93:e bästa trummis av Rolling Stone Magazine.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

"Det här är den inre musiken. Den inre rytmen", säger Marie Bergman medan hon spelar på tibetanska mässingsskålar, hummar harmoniskt och ger Strage klangmassage. Sedan berättar hon om sin långa karriär. Som 14-åring kånkade hon sin gitarr till Vispråmen Storken där hon fick träffa Cornelis Vreeswijk och Fred Åkerström. Fem år senare blev hon medlem i den lika sockersöta som folkkära gruppen Family Four. De vann Melodifestivalen 1971 och 1972 (Marie segrade även med Roger Pontare 1994, vilket gör henne och Carola till de enda artister som vunnit Mello tre gånger). Marie Bergman pratar också om att slå sig fri och göra solokarriär på sjuttiotalet, om att växa upp i familj på sju personer i en trea i Västertorp, om sin morfar som flydde från Ryssland 1911 och blev korv- och glassgubbe i Solna Centrum, om Family Four-kollegan Pierre Isacsson som dog på Estonia, om att bli kallad "urmoder för Skandinaviens singer-songwriters", om klassikern "Ingen kommer undan politiken" och om att anklagas för att inte vara tillräckligt politisk av den svenska musikrörelsen.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Svein Berge och Torbjørn Brundtland träffades som barn hemma i Tromsø. De spelade datorspel tillsammans. De sålde lotter för Synskadades förbund för att få pengar till att köpa synthar. Och de bildade så småningom Röyksopp som strax efter millennieskiftet blev ett av världens mest hyllade elektroniska band. I fjol överträffade de sig själva med trippelalbumet "Profound mysteries" och nu hälsar de på hemma hos Strage för att prata om italodisco, om obskyra Super Nintendo-soundtracks, om det inspirerade mörkret i norra Norge, om att sträva efter en naiv lyckokänsla, om att få stryk av Martin Gore i bordsfotboll, om varför de tackade nej till att samarbeta med P Diddy och Britney Spears och om hur mycket elektricitet som krävs för att producera en remix som är tio miljoner år lång.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

I mitten av nittiotalet lyckades Lulebandet Fireside få kontrakt med American, Rick Rubins skivbolag. De fick som första svenskar åka med på Lollapalooza-turnén och Rubin tiggde om att få producera dem. Men USA-karriären var inte lika glamourös som den framstod i svenska medier. Hemma hos Strage minns sångaren Kristofer Åström och gitarristen Pelle Gunnerfeldt gig på Lollapalooza då bara tio personer lyssnade – trots att det var 50 000 på området och tyst på de andra scenerna. De pratar också om sitt comebackalbum "Bin juice", om skateboarding, om ångest, om emotionell kontra politisk hardcore och om fritidsgårdar i Luleå.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

På nollnolltalet var The Concretes ett av världens mest omsusade indieband. De hyllades på båda sidor av Atlanten och gjorde långa turnéer. Men efter en spelning i Boston 2006 fördes sångerskan Victoria Bergsman till sjukhus med hjärtstillestånd. Det fick henne att lämna gruppen och starta soloprojektet Taken By Trees. Hemma hos Strage pratar Victoria om sin flygrädsla och sitt fågelintresse, om den nya EP:n med Colin Blunstone-covers, om åren i Los Angeles, om att spela huvudrollen i en New Order-video, om att vara indiekid med falskleg i Stockholm på nittiotalet och om sin gothperiod då hon döpte sin suicidala hamster till Robert Smith.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Som ledare för Candlemass har Leif Edling i 39 år gjort monumental doom metal. För fyra år sedan fick bandet något av en nytändning tack vare en amerikansk grammynominering och nu är de aktuella med sitt 13:e album "Sweet evil sun", en skiva som gästas av den 95-årige ockultisten Kenneth Anger. Hemma hos Strage pratar Leif Edling bland annat om hur han blev kär i sin fru (hon hade en Hawkwind-dokumentär i sin handväska när hon gick på krogen), om metalscenen i Upplands-Väsby i början av åttiotalet, om vänner som Europe och Yngwie Malmsteen, om sin konflikt med orgeltanten på Sergels Torg och om hur viktigt det är att skapa något som känns magiskt – "även om man bara är en jävla råtta från Väsby".

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Supergruppen MOR bestod av sångerskan Mapei, producenten Fredrik Okazaki och rapveteranen Thomas Rusiak. I fjol gav de ut sitt kritikerhyllade debutalbum "Babydolls", men just när hypen var som störst hoppade Mapei av och flyttade till USA. Rusiak och Okazaki började i stället att samarbeta med Caroline Cederlöf, alias Grant, som numera är medlem i MOR. De gjorde nyligen sin livedebut i "På spåret" och inleder 2023 genom att hälsa på hemma hos Strage och prata om triphop, häxhouse, poesi, gasorglar och generaliserade ångestsyndrom.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Som fyraåring fick Rhys Fulber se Kraftwerk hemma i Vancouver. Som 16-åring träffade han Bill Leeb som just hoppat av Skinny Puppy och startat Front Line Assembly som snart rekryterade honom. Under nittiotalet blev de ett av världens mest inflytelserika synthband som knoppade av sig i projekt som Noise Unit och Delerium. Det senare bandet fick 1999 en oväntad hit med sitt Sarah McLachlan-samarbete "Silence" som, efter att ha remixats av bland annat Tiësto, blev en av tidernas mest populära trancelåtar. Det ledde till att Rhys Fulber, en industrisynthare som älskade SPK, blev tillfrågad om han ville producera Britney Spears. Hemma hos Strage pratar Rhys Fulber också om sin ex-svärfar som spelar piano i Beach Boys "God only knows", om heroinepidemin som tvingade honom att byta vänskapskrets, om att uppträda hos Jay Leno med Cypress Hill och om varför The Buzzcocks fortfarande är hans favoritband.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Sedan debutsingeln "Die Jugend" 1988 har Pouppeé Fabrikk varit Sveriges hårdaste electronic body music-band. De har också rönt stora framgångar med sitt hemliga black industrial-projekt MZ412. När Strage fyller 50 lyckas han äntligen bjuda hem Henrik Björk och Leif Holm på tårta. De berättar bland annat om uppväxten i kanonstaden Karlskoga, om att vara så långa – och se så hårda ut – att de fick det gemensamma smeknamnet Fyra meter stryk, om när MZ412 var förband till Union Carbide (och det bara kom 20 personer), om när Pouppée Fabrikk hade Marduk som förband, om tyska trångsyntare, om antika analogsyntar och om den viktiga skillnaden mellan jaktbas och straffbas.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Metalbandet Thundermother har just kommit hem från en USA-turné som förband till Scorpions. Nu hälsar gitarristen Filippa Nässil och sångerskan Guernica Mancini på hemma hos Strage. De pratar bland annat om kärleken till simpla AC/DC-riff, om indiska fans som försökte slita av dem håret, om att få en Louis Vuitton-väska av Paul Stanley, om att samla på Spice Girls-kort, om varför Filippa brukar få ångest på julafton, om nya albumet "Black and gold" och om hur Thundermother tog sig från fritidsgårdar i Växjö till Olympastadion i Berlin.

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.