Filtra per genere

Somna med Henrik

Somna med Henrik

Kirinaja | Acast

Somna med Henrik: Sveriges största insomnings-podcast

Välkommen till en värld där verklighet möter dröm, där humor flätas samman med allvar, och där varje avsnitt är en inbjudan att koppla av, skratta och kanske till och med somna. "Somna med Henrik" är inte din genomsnittliga podcast. Den är en upplevelse.

Henrik, programledaren, har en förmåga att skapa en miljö där lyssnaren känner sig både avslappnad och engagerad. Med en meditativ ton, erbjuder han timslånga program som kan beskrivas som en "totalt wacko stream of consciousness". Men det är detta unika tillvägagångssätt som gör podden så speciell.

Om du någonsin har föreställt dig en blandning av Lindeman, "På minuten", Calm/Headspace, "Sommar i P1" och en lätt berusad vän som berättar en historia, då har du en ungefärlig uppfattning om "Somna med Henrik". Varje avsnitt är som en resa genom Henriks tankar, där vissa delar får dig att skratta högt, medan andra får dig att flyta iväg i en drömlikt tillstånd.

För dem som söker något annorlunda, något som bjuder in till introspektion samtidigt som det erbjuder lätthjärtade skratt, är "Somna med Henrik" den perfekta nattkamraten. Oavsett om du kämpar med insomni eller bara vill ha något lugnande att lyssna på innan du somnar, kommer denna podcast garanterat att lämna ett intryck.

Så luta dig tillbaka och låt Henrik ta dig med på en oförglömlig resa genom natten.


Om Henrik:

Henrik Ståhl är en multi-talang, med erfarenhet som skådespelare, författare och podcaster. Han har bidragit till och skapat många av SVT:s barnprogram, inklusive Pomos Piano, Supersnällasilversara och Stålhenrik, och har också turnerat runt i Sverige med sin enmansshow "Henrik – en tönt", om mobbning.

Andra TV-produktioner han har medverkat i är Bella – bland kryddor och kriminella, Tevehuset, Salve, och SVT:s julkalender 2009 "Superhjältejul".

Sedan 2012 driver Henrik sin egen produktionsplattform, Kirinaja, där han producerar podcasts som Fall asleep with Henrik och Somna med Henrik, samt skapar humoristiskt innehåll på sociala medier som Instagram, TikTok och Youtube.


Förbättra din sömn med Henrik Ståhl. Lyssna på podcasten "Somna med Henrik" eller spinnoffen "Vandra med Henrik" för en bättre natt och för att lära dig en mental hållning för att somna lättare. Du kan också kolla in podden på YouTube.


Få mer information om Henrik Ståhl klicka här: https://linktr.ee/Henrikstahl



Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

919 - Mitt Bröllop
0:00 / 0:00
1x
  • 919 - Mitt Bröllop

    Välkommen hit kära du, till mig som är min egen fru. Jag gifte mig med mig själv här om veckan. Jag överraskade mig själv och friade. Så jag bjöd mig själv på en brakmiddag och i efterrätten hade jag gömt en ring. Jag höll på att svälja den. Efter några heimlichmanövrar hostade jag upp den. Folk applåderade och det kom in en stråkkvartett. Sedan blev det bröllopsfest, med alla aspekter av mig på plats. Den bistra gubbsidan höll tal och började med att säga att han minsann inte är någon neandertalare, och folk skrattade lite nervöst. Min skräckslagna sida höll också tal och sa att det är viktigt att våga. Den största rädslan för att binda sig är att man sätter allt i kontexten evighet. Efter talen bjöd jag upp mig själv till dans och alla mina sidor och aspekter såg på. Inte ett öga var torrt.


    Vi åkte iväg på vår bröllopsresa, men jag minns inte riktigt vad stället heter. Vi kallar det Berget. De senaste veckorna har jag varit dålig på namn, det är för mycket som händer, tre projekt, kanske fyra. Man kommer dit med underjordiska tåg som är byggda bara för mig och mig, ner för rulltrappor till Händels Ombra mai fu. Vi fick bubbel och väntade på tåget. Vi skrattade mycket tillsammans, jag skrattade mer än mig, men det är ingen tävling.

    Efter två dagar kom vi fram, och vi gick uppför Berget. Där uppe blir det svårare, för jag är rädd för vidder och höjder. Jag höll mig själv i handen hela vägen. På toppen av berget låg en stuga, ett litet trähus på stöttor över stenen, och där satte vi oss på en pall och drack vatten och lyssnade på ljuden från öknen. Jag och jag pratade om att vara en bra förälder. Det är att skjutsa och hämta och lämna, hålla håret vid vinterkräksjukan, sjunga vaggsånger och visa matteläxan utan att kunna den. Men det är också att ta hand om sig själv, och det pratas aldrig om. Vi pratade också om liv i universum, om avstånd, om ljusets hastighet och om allt som rör sig bort från oss så fort att vi aldrig får veta. Jag kände mig så djupt älskad av mig själv.


    Sedan fortsatte vi i ett glastunnelfärdande tåg genom öknen i flera dagar, och landskapet flimrade inte förbi som i förstäderna till en främmande stad, utan stod nästan still. Vi bodde två veckor i en hydda, en liten stuga vid en oas med sjö, palmer och brygga. Där blev tankarna grumligare och jordnära. Vi badade mycket och simmade omkring.

    Sedan tog bröllopsresan slut, och jag kom hem. Då var det dags för något smärtsamt och, åtminstone för tillfället, oundvikligt: jag måste mergea. Bli ett med mig själv. Jag sa att jag värdesätter mig på ett sätt jag inte har ord för. Du är mina ögon och mina öron, min tunga, mina armar och mina ben. Du är min bank, mina minnen och min framtid. Du är hela mitt liv, så vitt jag förstår det. Jag älskar dig. Och jag svarade att jag älskar mig också, av samma skäl och fler därtill. Sedan tog jag ett kliv och klev in i mig själv.


    Om du inte redan har gjort det tycker jag att du ska fria till dig själv, Somna. Jag hoppas att du säger ja.


    Mer från Somna med Henrik: https://somnamedhenrik.se/

    Mer om Henrik: https://www.henrikstahl.se/

    Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

    Wed, 18 Nov 2026 - 1h 00min
  • 918 - Haffne tar ett steg tillbaka

    Hej Somna. Jag är kall om händerna idag. Kall om armarna, axlarna, benen, länderna och mina bränder. My loins. Jag är fortfarande oklar över vad det betyder. Är det mina lår, eller är det ett mer abstrakt uttryck? Det är kallt ute och verkligen senhöst nu. Nästa år är det 2027. Jag minns när jag var liten och tänkte på år 2000, att jag då skulle vara vuxen.


    Nu kommer någon in i studion och säger att det inte är mitt fel. Det är en replik från Good Will Hunting, och jag tycker att du ska testa den på dig själv som en övning. Det är inte ditt fel. Jag tror att vi alla bär på en skam vi har fått med oss någonstans ifrån. En del saker är ju faktiskt ditt fel, och mitt. Mycket är Jan-Eriks fel. Men mycket är inte ditt fel, fast du kanske har en bild av det långt in i dig själv. Det får mig att fundera på vad ett barn egentligen är skyldigt sina föräldrar. Jag landar i att man inte är skyldig dem något. Jag är tacksam för att mina föräldrar bar mig genom mobbningsåren, men tacksamhet är inget jag kan kräva. Harriet är inte heller skyldig mig något. Det kanske låter bittert, men det är tvärtom, det handlar om kärlek. Jag undrar hur jag ska ta hand om mig själv den dag jag inte längre behövs av någon annan än mig själv. Och kanske behöver man alltid sina föräldrar, på något sätt.


    Det här skulle ha blivit ett intervjuavsnitt, jag hade bestämt mig, men min hjärna sa nej och gick åt ett annat håll. Nu gör jag det till en intervju ändå, eftersom någon i Facebookgruppen hade önskat fler. Dagens gäst odlar sin egen trädgård: Haffne Batusta. Haffne är 28 år och trädgårdsmästare utanför Äventyrsvargen. Själv säger Haffne att det är ett jättedåligt jobb som görs där. Jag börjar snabbt malströmma runt i min egen kärna och glömmer bort Haffne, och inser att det här håller på att handla om föräldraskap. Haffne är ju här för att kritisera sig själv. Vi pratar om att människor får ändra sig, om bruna jeans och Hans Mosesson som gick från Nationalteatern till ICA Stig. Jag har också ändrat mig. Vi borde hoppa på varandra mindre och vara mer stöttande, även över gränserna och även när vi inte håller med varandra. Haffne går i sin trädgård och säger åt den att vila. Jag tror att Haffne måste våga ta ett steg tillbaka, även om trädgården skulle dö. Det är svårt, men det måste till.


    Det är inte ditt fel, Somna.


    Mer från Somna med Henrik: https://somnamedhenrik.se/

    Mer om Henrik: https://www.henrikstahl.se/

    Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

    Sun, 15 Nov 2026 - 1h 00min
  • 917 - Rakt upp

    Hej och välkommen till Somna med Henrik, din lilla lathund. Jag sitter och tittar rakt upp i taket. Jag har alltid tyckt att uppåt är lite otäckt. Det finns ett värde i att tänka på saker man tycker är otäcka. Att våga peta lite på det där man brukar fly från. För mig är det min litenhet. Jag minns hur jag låg på rygg på gräsmattan hemma i Hökvik och tittade upp på den blå himlen, som man bara accepterar. Den är ju inget tak. Det finns inget glas där uppe. Det är bara tomt, och jag tittar egentligen rakt ut i evigheten eller något som är ännu större än så.


    Idag ska jag räkna upp allt som finns ovanför mig. En rak linje ovanför mitt huvud. Jag kommer behöva göra detta på en väldigt detaljerad nivå, för att det inte ska vara över på 5 sekunder. Det första är min uppvind, luften närmast mitt huvud. Sen kommer taket. Där slutar det bekanta. På själva taket står den lilla bysten av mig, lilla Henrik. Bysten har stått där varje natt sedan han ställdes dit, i regn och i snöstorm. Sen kommer det luft. Luften är tung.


    Ovanför Äventyrsvargen är grenarna från björkarna och eken som står här utanför. Jag antar att luften är full av saker som flyger runt: fåglar, insekter, pollen, sporer från svampar och bakterier. Sen är det massor av radiovågor, meddelanden, samtal och GPS-signaler. Sen är det molnen. Somna, har du tänkt på att när vi känner solens värme, är det värme som solen har kastat på jorden? Så värmen är jordens. Sen finns det massor av mörker ovanför mig. Rakt upp är det bara natt. Natten är ärlig, den blå himlen är en lögn. Vi får inte glömma att natten finns. Det är det sannaste vi har och det går hand i hand med det ljusa. Där uppe finns flygplanen, massor av människor som reser runt och äter måltider i lådor. Längre upp är ozonlagret. Det blir varmare, kallare och varmare igen.

    Vissa vinterdagar är det väldigt snygga moln på himlen som ser ut som pärlemor. De är väldigt kalla, har jag läst. Även när solen har gått ner kan man se molnen, eftersom de är så högt upp. Var det inte en som hoppade fallskärm från 40 000 meters höjd? Han föll i flera minuter. När jag spelar in detta ska det vara extra mycket stjärnfall, jag har kikat men inte sett ett enda. Det ska komma ett till om någon vecka.


    Någonstans där är norrskenet och sen rymdens början. Omloppsbanan som egentligen bara är fallande objekt. En satellit faller hela tiden mot jorden men missar den. Att vara i omloppsbana är alltså ett fall åt sidan. Man lurar gravitationen. Sen kan man tänka att det är tomt där uppe och det är det förstås. Men det är trångt också, allt skrot som massa satelliter.


    Inget är evigt, inte där uppe heller.


    Mer från Somna med Henrik: https://somnamedhenrik.se/

    Mer om Henrik: https://www.henrikstahl.se/

    Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

    Wed, 11 Nov 2026 - 1h 05min
  • 916 - Verdrenas Ben

    Hej Somna, och välkommen hit. Jag måste börja med att byta plats på mina hörlurar, för sladden löper parallellt med min haka på ett mycket opraktiskt sätt. Ibland måste man påminna sig om att man fortfarande finns. Det hände mig nyss i skogen, där jag gick och tänkte på momsinbetalning och glömde att det finns ljung. Ljung är skitfint. Det är ingen medhårsväxt, inget man kan lägga i sin säng och gosa runt med, för det är en ganska stickig växt. Men det finns något friskt med den. Fyra saker jag gillar är vitmossa, ljung, skitfrossa och att känna mig ung. Förlåt mig, Somna.


    Idag handlar det om Verdrena Petren. Hon bodde i Karlskoga. Nej, vad tråkigt. Det pågår förresten en diskussion i Facebookgruppen om alla ortsnamn jag nämner i podcasten, och jag vet inte riktigt varför de dyker upp. Till Skinnskatteberg har jag till exempel ingen koppling, det är bara ord som dykt upp i mitt huvud. Nåväl, Verdrena bodde i Göteborg och hade ben som var en aning längre än genomsnittet. Hon föddes när timmen var sen i Flen. Tidigare sa jag Göteborg, men det var Flen. Tänk om man hade fötts som äldre och sluppit alla de där första åren när man inte förstod så mycket. Fatta vilken grej att kunna tala med sitt nyfödda barn.

    Kommer du ihåg när man var liten och skulle dela något med sitt syskon? Den ena fick dela och den andra fick välja bit. Man valde utan att veta om man tagit den största, så man försökte tyda syskonet och se om det log när handen hovrade över en bit. Alla manipulationer man ägnade sig åt som barn. Jag minns en gång när jag lurade min lillebror att ta i ett elstängsel. Varför skrattar man när ens småsyskon lider?


    Verdrena hade alltså ben som var två till tre kilometer längre än vanliga barnben. Har du förresten tänkt på att Chris O’Neill låter som ett läkemedel? Hur som helst hette Verdrenas pappa Lordi, och vad hennes mamma hette har jag glömt. Verdrena lärde sig gå efter bara några dagar. Sen började skolan, och där blev det svårare. Hon syntes inte på klassfotona. Hennes bästis Panera klättrade upp längs hennes ben med krokstövlar, sådana man har när man klättrar i telefonstolpar, och viskade skvaller om vad som hände nere i klassrummet. Läraren Sven Grenbäg bestämde att fönstret skulle stå öppet så att hennes fötter fick plats, och Verdrena fick sitta på en stol två kilometer bort. De andra eleverna frös men vågade inte säga något, för alla var rädda för honom. Under tiden läste Verdrena bara en enda bok, Människan och känslorna, som är nio rader lång och handlar om att alla levande varelser har känslor. Hon läste den flera hundra gånger. Hon tränade en loppcirkus, och en dag räckte det. Hon reste sig upp, drog ut benen ur skolan och sa att hon var för stor för det här lilla systemet. Sen vandrade hon ut i världen, fullständigt obildad.


    Sov Gott Somna.


    Mer från Somna med Henrik: https://somnamedhenrik.se/

    Mer om Henrik: https://www.henrikstahl.se/

    Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

    Sun, 08 Nov 2026 - 1h 00min
  • 915 - Boötes Bok del fyra - Sentiment

    Hej Somna. Idag har jag gett mig själv ett uppdrag, att fortsätta berättelsen om Boöte. Det har kommit väldigt mycket mejl från er som vill ha en fortsättning, och anledningen till att det dröjt är nog att det med mig brukar vara så, att så fort något läggs framför mig blir det arbete, och då vill jag inte. Dessutom är Boöte en figur som rör vid delar av mig och mitt liv som känns obekväma att tänka på.


    För dig som behöver uppfräschas kommer en liten resumé. Boöte är en puma som bor i en stad han inte känner sig hemma i, i en spartansk hyresrätt med en kran som droppar och en vind som viner genom fönstret. Varje morgon säger han till sin spegelbild att han är en vinnare, och sedan tar han buss nummer 14 till Global Tail Solutions, ett logistikföretag med en jordglob och en lejonsvans i loggan. Där flyttar han siffror mellan system och skriver noll i en kolumn som heter sentiment, eftersom den alltid är tom. Han har träffat en räv som heter Lova. De har tillbringat en natt ihop, och sedan dess har han inte hört av sig.


    Nu vaknar han på soffan med kläderna på, och telefonen ligger på bordet. Han hör kranen droppa och tänker att han borde skriva till Lova, men han vågar inte. Utanför dörren väntar grannen Louise med en pärm, för han har blivit utsedd till kassör i föreningen utan att ha varit på ett enda möte. Han tar bussen till jobbet, och där vet alla att han har fått en ny roll, trots att han inte har sagt något till någon. Magnar har fått ett mejl från Rotterdam, med en graf där Sveriges sentiment är en död rak linje på noll i 36 månader. Det är ironiskt, Somna, att en puma med ett tomrum i bröstet har ansvar för att mäta hur alla känner sig, via metoder som han inte är bekant med, via obefintlig data. Han ska få hjälp av praktikantgeten, men ingen vet vad hon heter. Det blir Boötes första uppgift att ta reda på.


    Han följer med ut och köper mat med sina kollegor, och de tar med sig maten upp. Efter lunchen blir det fika med tårta, och på tårtan står det: Grattis Bo. Rita ger praktikantgeten en bit. När Boöte åker hem ser han geten genom bussfönstret och undrar vem hon är och var hon bor. Hemma skriver han till Lova och berättar att han har tänkt på henne varje dag. Till slut svarar hon att hon kommer att vara på Nattugglan.


    På onsdagen går dagarna lite fortare, eftersom han har något att se fram emot på kvällen. Allt lutar mot kvällen och Lova. När han kommer till jobbet sitter praktikantgeten på en stol bredvid hans, och han vet fortfarande inte vad hon heter. Efter lunch har hon fixat ett skript som inte har fungerat på ett och ett halvt år, och plötsligt börjar det köra. Det här håller vi mellan oss, mumlar han.


    Han kommer till Nattugglan redan 20:35, beställer en kaffe och sätter sig vid samma bord som sist. Sen kommer Lova, beställer en kaffe hon också och sätter sig. Hon berättar att hon har varit arg på honom i tre dagar. Han berättar att han har fått en praktikantget, och att han inte vet vad hon heter. Han berättar om sin plats. Lova berättar att han ska till företaget som han jobbar på, men han säger att han inte jobbar där.

    Det kommer ett kapitel fem om Boöte, jag vet inte när.


    Sov Gott Somna.


    Mer från Somna med Henrik: https://somnamedhenrik.se/

    Mer om Henrik: https://www.henrikstahl.se/

    Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

    Wed, 04 Nov 2026 - 1h 00min
Mostra altri episodi